Debatt: Hjälp barnen som tvingas bevittna våld i hemmet

Trygghet är en fråga som har blivit allt viktigare. Enligt Brottsförebyggande rådet uppger fler och fler svenskar att de känner sig otrygga när de vistas i sitt eget bostadsområde, och att de känner en ökande oro för att utsättas för misshandel eller överfall.

Våldtäkter och andra grova brott hamnar i skymundan och läggs på hög då utredare i storstäderna tvingas hantera den mängd med dödsskjutningar unga män emellan.

Lösningarna på våldet är alltid desamma – fler poliser, mer resurser till hantering av vuxna våldsutövare och hårdare straff för sexuellt och fysiskt våld. Målet är alltid att fler poliser ska patrullera gatan. Däremot riktas nästan aldrig fokus på att färre, framförallt män, ska bruka våld.

Ett tryggt samhälle utan våld skapas inte genom krishantering, utan genom mer förebyggande arbete. För det krävs ett större fokus på barn som lever i våld.

Det finns tydliga samband mellan att tvingas uppleva våld i hemmet som barn och att utöva våld senare i livet. Flickor som vuxit upp med våld i hemmet löper 3,5 gånger större risk att bli våldsutsatta av en partner i vuxenlivet medan pojkar löper nästan fyra gånger större risk att bli våldsutövare. Dessutom gäller det extremt många barn. Vart tionde barn i Sverige har varit med om fysiskt våld mot en omsorgsperson. De drabbas i hög grad av grav psykisk ohälsa.

Med denna kunskap i ryggen är det förbluffande att skyddsnätet kring barnen är så glest. Barn finns alltför sällan med i polisens förundersökningar vid partnervåld, få av dem får beslut om insats från socialtjänst och ännu färre får behandling för det trauma våldet medför. Att barnen faller mellan stolarna är i mångt och mycket en konsekvens av att deras rättigheter är löst definierade.

Det är därför glädjande att statsminister Stefan Löfvén i fredags föreslog att barn som bevittnat våld ska bli målsägande. Det innebär att barn som varit med om våld mot en närstående kommer ses som fullgoda brottsoffer. De får rätt till ett eget målsägandebiträde, ett skadestånd och det kommer bli högre prioritet för polis och socialtjänst att uppmärksamma dem.

Det är ett bra första steg, men det är långt ifrån tillräckligt. När barnagaförbudet infördes 1979 följdes den av en omfattande kampanj som gjorde att lagen blev allmänt känd och fick genomslag i människors beteende. En lagändring för barn som bevittnat våld kräver liknande insatser, annars riskerar barnen att förbli en försummad grupp.

Se barnen och Huskurage föreslår därför att regeringen tar chansen att satsa helhjärtat på barnen genom att:

• Införa ett kunskapslyft om barn och våld inom sjukvård, BUP, polis, rättsväsende och socialtjänst. De samhällsinstanser som ska hjälpa barnen måste veta tydligt vilka lagar och riktlinjer som gäller.

• Polisen får striktare rutiner om att notera barns närvaro vid partnermisshandel. På så vis kan barn få brottskadeersättning och förövaren få ett strängare straff, vilket var lagstiftarens avsikt.

• Förskolor, skolor, idrottsrörelser och andra ungdomsverksamheter får fler riktlinjer och resurser till utbildning om våld i nära relation, sexuellt våld och jämställdhet. De som möter barn i sin yrkesroll behöver kunskap om hur de upptäcker och hjälper barn som lever med våld. Barn berättar inte – vuxna måste fråga.

Ett barn som får rätt stöd i tid har helt andra möjligheter att vända livet på rätt köl än vad en vuxen person har. Fokusera det våldsförebyggande arbetet på barn och gör det ordentligt.