Debatt: Grumlig debatt om satsning på Rosengård

Debatten om Culture Casbah och omvandlingen av bostadsområdet Rosengård i Malmö har den senaste veckan märkbart intensifierats och konfliktlinjerna inför kommunfullmäktiges beslut i dagarna formeras. 

Flera principiellt viktiga frågor kommer till ytan i det förestående beslutet som Malmö kommunfullmäktige väntas fatta under veckan. Problemet är att det saknats, i det offentliga samtalet åtminstone, en mer sammanhängande analys för att reda ut vad det egentligen handlar om.

Själv avstod jag från att underteckna en tidigare debattartikel i Sydsvenskan (15/11) av 18 forskare, varav hälften från Malmö högskola. Detta kan tyckas överraskande då jag under senare år lett ett större nationellt forskningsprojekt som handlat om allmännyttans ställning och framtid i Sverige (Nyttan med allmännyttan, Liber 2015). 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Huvudbudskapet i vår forskning var att allmännyttan även framöver kan spela en central roll i den offentliga bostadspolitiken ifall politiken på lokal och nationell nivå bestämmer sig för detta. Allmännyttan har i efterkrigstid varit den vassaste kniven i den bostadspolitiska verktygslådan men har under senare årtionden kommit att förpassas till en mer undanskymd förvaltande uppgift. De senaste årens alarmerande bostadsbrist har dock medfört ett nymorgnat intresse för allmännyttan i många kommuner. 

I Malmö har MKB lite oförtjänt framstått som kraftfull och dominerade bostadsaktör trots att deras bostadsandel inte avvikit från riksgenomsnitt eller legat betydligt lägre än i många andra större kommunser. I likhet med andra kommunala bostadsbolag har även MKB underlåtit att bygga bostäder utifrån de bostadsbehov som är väldokumenterade (läs: billiga hyresbostäder till unga och nyetablerade hushåll). I MKB:s affärsplan för i år anges ett blygsamt mål att bygga 500 lägenheter i år och sedan 750 nya lägenheter per år, vilket givetvis inte alls står i proportion till bostadsefterfrågan i staden. 

Det är tre principiellt viktiga frågor som jag särskilt vill lyfta fram i det aktuella förslaget att MKB omvandlar Örtagården/Törnrosen på Rosengård, med 1 650 lägenheter, till ett nytt bostadsbolag tillsammans med tre privata bostadsbolag:

1. Stadsförnyelsebehovet i Rosengård. Behovet av att knyta ihop stadsdelarna och ta bort barriärer mellan områdena var ett av de tydligaste förslagen i Malmökommissionens slutrapport. Långsiktiga och genomgripande satsningar i stil med Västra hamnen behövs också i Malmös östra och södra delar. Tillskapandet av den spårbundna ringlinjen skapar förutsättningar för att foga samman till exempel Rosengård med resten av staden. Stadsförnyelsearbetet med det spektakulära Culture Casbah som landmärke på Rosengård ska ses i perspektivet av att bygga för en bred befolkningssammansättning även på Rosengård framöver. 

Hur sedan MKB finansierar detta är ytterst en fråga för deras politiskt tillsatta styrelse och stadens politik. Argumentet att bildandet av ett nytt bolag i sig med både allmännyttiga och privata intressen skulle driva på segregationen ytterligare synes vara tämligen lösryckt. Det avgörs givetvis av vilka garantier om hyresnivåer som befintliga hyresgäster i Örtagården/Törnrosen får åren framöver och vilka hushåll som flyttar in i de ca 200 nya bostäderna. Utvecklingen får visa om MKB förmår leva upp till sin vision att vara ”hem för var och en”.

2. Malmös bostadssegregation. Malmö har en särpräglad ung befolkning med många med begränsade inkomster. För att uppnå mer blandade och socialt sammansatta områden krävs en långsiktig och eftertänkt bostadspolitik. Här har givetvis kommunpolitiken ansvaret att utveckla MKB:s bostadsutbud så att den driver på och föregår som ett gott exempel och bygger och investerar i områden där andra bostadsbolag kanske annars inte gör. Forskning visar att allmännyttan kan gå före och dra med sig andra bostadsaktörer i att bygga en hållbar och sammanhållen stad. För detta krävs modiga och långsiktiga politiska beslut inte bara i det aktuella exemplet med Örtagården/Törnrosen och Culture Casbah utan runt om i staden.

3. De boendes ställning på Örtagården. Självklart ska man ta de boendes oro på allvar. Erfarenheten från många tidigare exempel på stadsförnyelse har tyvärr visar kraftigt höjda hyror och därmed undanträngning av hushåll med begränsad ekonomi. Men det finns också exempel på där slitna områden långsiktigt har förnyats med utgångspunkt från de förutsättningar och behov som de boende har. Se på Gårdsten i Göteborg! I beslutet om MKB:s aktuella försäljning och nyskapandet av ett semi-allmännyttigt bostadsbolag finns det alla möjligheter för de politiskt förtroendevalda att välja väg, till exempel genom kvarboendegarantier och rimliga hyresnivåer i de befintliga bostäderna.

Sammanblandningen mellan dessa tre frågor tenderar att grumla den aktuella debatten både om satsningen på Rosengård och det samlade behovet av att skapa ett sammanhållen och hållbar stadsutveckling i Malmö utifrån dess särpräglade förutsättningar och villkor.