Debatt: Förtvivlan sprider sig efter Stockholms heltidsreform

Hur kändes det dagen efter att förslaget om att barn med småsyskon hemma röstades igenom i Stockholm?  Med en bitter smak i munnen och känsla av förtvivlan över att inte nå fram som profession och tas på allvar av vissa politiker mötte vi ändå gryningen med en urkraft som sällan skådats. Den kraften ska användas till att utveckla förskolan så den blir vad den borde vara. En plats för lustfyllt lärande och en plats där förskollärare och barnskötare mår bra.  

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vi vill arbeta för att politiker i alla positioner börjar använda oss som seriösa bollplank och lyssna på oss. Föra dialog med oss. Att ständigt känna att vi inte blir lyssnade på är frustrerande och föga utvecklande. Vi vill att vår utbildning och erfarenhet får betydelse. Liberalerna och Moderaterna samt Lärarförbundet arbetade på bra i debatten. De verkar ha förstått. De verkar höra. Och lyssna. Och använda sig av våra argument som är byggda på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Vi hoppas innerligt att de håller kvar den trenden och att övriga partier följer det goda exemplet. 

Ni Socialdemokrater, Miljöpartiet, Vänstern och Feministiskt intiativ menar att ni har lyssnat på oss. Trots det genomdriver ni detta förslag. För barnens skull, säger ni. För familjernas skull. För deras valfrihets skull. Men ni missar att förslaget har kritiserats på samtliga remissinstanser och att vi förskollärare och barnskötare varnar för att förskolan nu avvecklas till det som vi vill jobba bort ifrån: barnpassning. 

Vi berättar om för stora barngrupper där det är för många barn per pedagog och där ytan inte räcker till. Vi berättar, som vittnen från verkligheten, om hur våra kollegor har blivit sjukskrivna av stress. Många av oss har också egen erfarenhet av det. Vi varnar för att detta kommer att öka. Vi berättar också att undervisningen kommer att behöva göras avkall på. Trots att det är vårt uppdrag enligt skollagen och läroplanen för förskolan. Vi påvisar och berättar om baksidan av den forskning ni har använt er av, där ni menar att barn gynnas senare i skolan av att gå i förskolan. Samma forskning visar också på motsatta kognitiva konsekvenser, men det vill ni inte veta av, eller bemöta. 

Hur kommer det sig?

Så, handen på hjärtat, för vems skull gör ni detta? Det kan omöjligt vara för barnens skull. Inte heller för familjernas skull. De har 30 timmar som de kan använda sig av eller låta bli. Mer än så behöver inte barnen för att tillgodogöra sig förskolans verksamhet. Detta enligt forskning.

Vi funderar också över var den undersökningen finns, som ni rödgrönrosa pratar om, där förskollärare ger er en bild av att verksamheten inte skulle påverkas nämnvärt av den så kallade ”valfrihetsreformen”. 

När vi förskollärare och barnskötare har kommit med motargument mot detta förslag har vi hänvisat till välrenommerad forskning eller vår erfarenhet som är en samlad gedigen kunskapsskatt. Utifrån detta har vi ställt frågor. När ni i Stockholms styre svarar, svarar ni inte på de frågor vi ställer. Dessutom upplever vi att ni använder tvivelaktiga och vaga underlag för det ni påstår. Det är förunderligt om ni rödgrönrosa kan komma undan med det. Vi tror inte det. 

Vi tror ni kommer att bli synade av fler än av oss förskollärare och barnskötare. Föräldrar och vårdnadshavare vittnar om att de nu börjar ta till sig våra ord och berättelser. Det finns exempel på där föräldrar frågar förskollärare och barnskötare rakt på sak om hur det ser ut med gruppstorlek och personaltäthet. Och det här klubbade förslaget har gjort att förskollärare och barnskötare börjar berätta. De börjar berätta hur det verkligen ser ut. De gömmer inte verkligheten längre. De förfinar den inte. De berättar. 

Vill ni riskera att Stockholms förskollärare och barnskötare söker sig till andra kommuner på grund av att de redan nu ser konsekvensen av att alla barn kan få vistas i förskolan på heltid? Det är nämligen inte bara en familj per förskola som blir berörd av förslaget. Det är oftast många, många fler familjer som har småsyskon hemma. Vem ska ta hand om dessa storasyskon när den första personalen går hem?

Förskollärare och barnskötare, vi vet vad vi pratar om. Vi kan vårt yrke. Vi vet. 

Vi har fakta, kunskap och erfarenhet.