Debatt: Feminism är svaret på utmaningarna

Trots att allt fler inser feminismens benägenhet att förändra samhället osynliggörs ofta Fi i debatten, skriver Linnéa Bruno.

Jag minns euforin när Miljöpartiet kom in i Riksdagen. Åsa Domeij var min idol och jag röstade alltid grönt innan Fi fanns. Aldrig på vänstern, trots Gudrun Schymans karisma. Fanns inte FI skulle jag idag dock överväga V. Normaliseringen av ojämlikheten har gått för långt. Behovet av starkare välfärd utan profit är för viktigt för att riskera att kompromissas bort. Ex-språkröret Birger Schlaug deklarerar att han motvilligt kommer att rösta på V, då trovärdiga alternativ saknas: ”Vi behöver göra en ärofylld reträtt för att ta människor, planeten och livet på allvar”, skriver Schlaug på Aftonbladet debatt.

Jag menar att feminism är svaret på dagens ekologiska, ekonomiska, säkerhetspolitiska och sociala utmaningar. Fi sätter mänskliga rättigheter, antirasism och jämställdhet högst upp på agendan. För en fredsvän som Schlaug torde det vara centralt att, som Fi, kräva en ny säkerhetspolitik, utan nationalism, krigsromantik och vapenexport till diktaturer. Varför ska vi alla lära oss att bli soldater, som V vill, med allmän värnplikt?

Aftonbladets ledarskribent Åsa Linderborg varnar för att SD ska lyckas locka arbetarkvinnor, då inga andra partier förutom V lyfter deras villkor, hävdar hon. Linderborg nämner i sammanhanget de flesta, även Timbropartiet och Kyrkopartiet. Tystnaden om att det faktiskt finns ett parti som går längre än något annat i sin politik på detta område dånar. Ty lönefrågan ”äger” vi, arbetstidsförkortning och förbättrade villkor inom välfärden driver vi med en dåres envishet. Feminism är inte ett särintresse, ”bara” för kvinnor, ”bara” mot sexualiserat våld eller ojämställda löner. Ännu mindre handlar det om att förbättra möjligheterna för ett fåtal redan priviligierade kvinnor, på bekostnad av det stora flertalet, eller att ge fler chansen att exploatera andra människor och planeten på samma sätt som en manlig elit gör.

Vi vill att ekonomi ska handla om hur vi skapar värdiga villkor för alla och ser att produktion och reproduktion hänger ihop – förutsätter varandra och inte kan ordnas hierarkiskt, som det görs inom såväl marxism, socialism som liberalism. Hos dessa gamla ideologier finns visioner om ett bättre samhälle, men en fixering vid produktionsförhållandenas organisering respektive vid marknad och tillväxt. Omsorg om varandra och allt levande, som barn, sjuka, gamla, och i livets alla faser, sexualitetens organisering och uttryck är en minst lika viktig dimension i individers och samhällens liv.

Feminism är ideologin som ser denna helhet och Fi är det enda parti som drar de fulla konsekvenserna av denna helhetssyn i utformandet av politik. Konservatism och fascism behöver vi inte ens tala om i sammanhanget, då dessa ideologier explicit går ut på en idé om ojämlikhet och dominans som norm. Tillsammans med liberala, gröna och socialistiska feminister tar vi kampen. Feminister i andra partier stärks av att fler feminister tar plats i maktens korridorer och kan flytta fram sina positioner när Fi växer så det knakar.

Linnéa Bruno, Doktorand i sociologi och riksdagskandidat för Feministiskt initiativ