Debatt: EU vill inte lösa Västsaharafrågan

EU gynnas av att inte lösa Västsaharafrågan. I en uppsats från Lunds universitet, skriven av Johathan Kananen och Viktor Sjödahl, granskas relationerna mellan EU och Marocko. Där konstateras att lönsamma handelsavtal och gynnsamma relationer med ockupationsmakten Marocko gör EU till en passiv deltagare i konflikten: ”Spanien och Frankrike har för stora ekonomiska och politiska intressen i regionen, tillräckligt stora för att åsidosätta rollen som demokratins förkämpe, sina egna policys samt de konventioner de förbundit sig att följa.”

EU karvar på så vis fram sitt eget janusansikte. EU-länderna utnämner sig som stolta försvarare av mänskliga rättigheter samtidigt som de indirekt kränker samma rättigheter genom att stödja och legitimera en ockupation som förutom att bestrida internationell rätt, går emot konventioner och deklarationer de själva skrivit under.

I EU-fördraget står det att ”Unionens åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten. Och vidare att EU ska ”... verka för en hög grad av samarbete ... inte bara för att skydda sina egna intressen utan även för att konsolidera och stödja demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och folkrätten.”

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

EU inte gör inte det idag. Om EU vill fortsätta stå för demokrati och mänskliga rättigheter i teorin, så bör de göra det även i praktiken. EU måste sluta samarbeta med Marocko och börja arbeta för att lösa Västsaharakonflikten. Ju förr desto bättre.

Marocko ockuperar två tredjedelar av Västsahara sedan 1975. En stor del av den västsahariska befolkningen flydde under Marockos invasion. 160 000 västsaharier bor sedan dess i flyktingläger i Algeriet. Barn har fötts och levt hela sitt liv i flyktinglägren. De västsaharier som bor kvar i den ockuperade delen av Västsahara får sina mänskliga rättigheter kränkta dagligen.

Västsaharierna har den internationella rätten på sin sida. Över 100 FN-resolutioner slår fast att Västsahara har rätt till självständighet. Internationella domstolen i Haag underkänner Marockos anspråk på Västsahara. Att ett så tydligt exempel på brott mot mänskliga rättigheter legitimeras om och om igen av EU är uppseendeväckande.

I kriget mot terrorismen har Marocko förvandlats från fiende och illegal ockupationsmakt till en vän och garant för stabilitet i regionen. En sköld som EU, och även USA, ogärna blir av med. Det menar Claes Wrangel, doktorand i Freds och utvecklingsforskning. På så vis får Marocko frikort från internationell rätt. Wrangel säger att ”Marockos roll i kriget mot terrorismen fick större betydelse än rollen som illegal ockupationsmakt. Kriget mot terror styr.” Att på detta sätt frikoppla Marocko från brottsliga handlingar är rättsvidrigt menar vi på Emmaus Stockholm. Två fel gör inte ett rätt.

Bilden börjar bli tydlig: en illegal ockupationsmakt har blivit EU:s allierade, handelspartner och gode vän. Samtidigt fortsätter västsaharierna vänta på en folkomröstning som FN och internationell rätt lovade dem redan för 50 år sedan.

Som medlem i FN:s säkerhetsråd har Sverige ett val. Att fortsätta att passivt se på hur en illegal ockupation accepteras och göds av omvärlden. Eller se till att de fördrag och konventioner gällande säkerhet och mänskliga rättigheter som förbinder alla EU-länder, följs.

Sveriges regering kan och bör statuera exempel genom att verkställa riksdagens beslut och bli det första EU-landet att erkänna Västsahara.

Fotnot: Uppsatsen Avtal mellan EU och Marocko – Varför nämns inte Västsaharafrågan finns att läsa på Lunds universitets hemsida.