Debatt: EU försämrar för förnybar energi – vi måste ta strid

EU-kommissionen lade i december 2016 fram sitt förslag om en förändrad energipolitik för åren 2020 till 2030. Man kallar skamlöst förslaget för ”Clean ­Energy for All European”.  EU-medborgaren borde rimligen då kunna utgå från att förslaget stod i samklang med Parisöverenskommelsen om högst två graders global temperaturökning och strävan mot 1,5 grader. Så är dessvärre inte fallet, som klimatexpertis konstaterat. Skillnaden gentemot EREF:s (European Renewable Energies Federation) förslag är betydande:

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

EU-kommissionen föreslår bara 27 procent förnybar energi år 2030 utan bindande nationella mål. EREF föreslår 45 procent med bindande nationella mål. EU-kommissionen föreslår vidare 30 procent ökad energieffektivitet, medan bland annat EREF föreslår 40 procent. Det innebär ett tak för EU:s energi­användning 2030 på cirka 10 000 TWh.

EU:s vicepresident, Maros ­Sefcovic, påstår att hans förslag skapar bättre villkor för förnybar energi. I själva verket är det i huvudsak tvärtom. Målet 27 procent är att betrakta som business-as-usual, det vill säga helt utan ambitioner. Frånvaron av nationella bindande mål gör att det låga målet inte ens är trovärdigt. Man räknar också med att minska investeringarna i förnybar energi med två tredjedelar efter 2020. Samtidigt förväntar man sig investeringar år 2030 i fossilkraft på 150 miljarder kronor. Maros Sefcovic är uppenbarligen en självklar kandidat till ett Greenwash-pris.

EU-parlamentet är i detta sammanhang att betrakta som ett ljus i mörkret. De kan tänka sig 35 procent förnybar energi 2030, med bindande nationella mål.

Enligt EU-kommissionens förslag ska förnybar energi inte ges prioritet i elnätet, det vill säga vid elöverskott kommer förnybar energi inte att kunna hävda sig jämfört med till ­exempel kolkraft. EU vill också ta bort fastprissystemen, det vill säga att producenten av förnybar energi garanteras ett fast pris i många år. Det har varit en hörnsten i den tyska energiomställningen och gett investerare ekonomisk trygghet. Dessutom förbjuds statligt stöd till förnybar energi och ursprungs­garantier ska tas bort. Sammantaget riskerar därför till exempel Tysklands energiomställning att bromsas upp betydligt.

EREF och SERO (Sveriges Energi­föreningars Riksorganisation) kräver givetvis att prioritetsrätten, ursprungsgarantier och nationella stödsystem med mera ska vara kvar.

Märkligt är att EU-kommissionen i nyliberal anda kräver marknadsbaserade auktionsförfaranden för förnybar energi men INTE för kärnkraft. Denna får i förslaget en gräddfil och utsätts inte för konkurrens. Tvärtom, fossil energi samt kärnkraftsbyggen i England, Frank­rike och Ungern får mångmiljard­subventioner med EU:s goda minne.

Positivt är kravet att elproduktion inte får släppa ut mer än 550 gram koldioxid/kWh. Det sätter stopp för nya kolkondenskraftverk med konventionell teknik. Bra är också att man vill hindra de enskilda staterna från att lägga några bördor (till ­exempel skatter) på egen­användning av förnybar energi så länge som denna handlar om högst 15 procent av respektive lands elanvändning. EREF har dock tillsammans med bland annat Greenpeace publicerat en rapport­ som visar att hela 50 procent av EU:s elanvändning kan täckas med egenanvänd/egenproducerad energi. 15-procentsgränsen är därför ­oacceptabel.

Fler exempel på EU:s klimatfientliga politik finns men får inte plats här. Det förestår nu många förhandlingar innan det slutliga beslutet tas om EU:s framtida energi­politik, kanske om något år. EREF, med säte i Bryssel, deltar aktivt i dessa förhandlingar för att förbättra villkoren för förnybar energi. SERO kräver att Sveriges regering motsätter sig många av EU:s klimatfientliga förslag och att den agerar för att Parisavtalet ska tas på allvar. Jag hoppas att det finns många andra aktörer som också tar strid för att vår regering ska försvara Parisavtalet och kraftfullt tar strid i EU för att rädda vårt framtida klimat.