Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Erdogan kommer bli ett mörkt kapitel i historieböckerna

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan.
Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan. Bild: Bild: Burhan Ozbilici/AP Photo

Dagens ETC.

Många, både i Turkiet och i Europa, hade stora förväntningar på AKP när partiet kom till regeringsmakten i Turkiet 2003. Men förväntningarna har slagit bakut, skriver Kadir Kashirga (S).
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Det var få som trodde att dåvarande borgmästaren i Istanbul, som nu är president i Turkiet, skulle lyckas göra verklighet av orden han läste ur en dikt den 12 december 1997 som löd ”Moskéerna är våra baracker, de troende är våra soldater och minareterna är våra vapen”.

Men idag, 19 år senare, kan vi konstatera att Erdoğan har lyckats omvandla moskéerna, skolorna och sjukhusen till militära baracker vilka fylls med soldater som frenetiskt citerar Anfal sura ur Koranen när de nu genomför ett omfattande förstörelsekrig mot kurdiska städer, där krypskyttar placeras på minareter och mördar civila.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Sedan juni förra året har den turkiska militärstaben via turkiska medier låtit meddela att över 5 000 ”terrorister” har dödats och att över 10 000 har fängslats. Det är skrämmande siffror som får en att undra vilka alla dessa människor är. Flera tusentals människor som har avhumaniserats och dödats, utpekade som terrorister utan rättegång. Rapporterna som kommer från krigsområdet är illavarslande och nu i maj slog FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter larm om omfattande övergrepp mot civilbefolkningen under den turkiska arméns offensiv i Kurdistan.

I skuggan av inbördeskriget i Syrien och den rådande flyktingsituationen som har lamslagit Europa, har Turkiet snabbt utvecklats till att få ett allt mer repressivt och auktoritärt styre. Alla oppositionsyttringar stämplas som förräderi och speciellt om dessa kommer från det socialdemokratiska partiet, HDP, som är Turkiets tredje största parti. HDP-medlemmar förföljs systematiskt av myndigheter och deras ledamöter i det nationella parlamentet riskerar numera att bli frihetsberövade efter att deras parlamentariska åtalsimmunitet upphävdes för bara några veckor sedan.

De kurdiska städer som nu har demolerats av turkisk militär har haft ett gemensamt signum och det är att HDP vann överlägset i dessa städer med en stor marginal av rösterna i senaste valet. Många, både i Turkiet och i Europa, hade stora förväntningar på AKP när partiet kom till regeringsmakten 2003. De första mandatperioderna präglades också av olika reformer, men oftast var dessa reformer av en karaktär som enbart gynnade AKPs politiska mål – nämligen att förstärka religionens roll i samhället samt även att stärka presidentens roll och makt.

När det gäller minoriteternas frihet och deras rättigheter i Turkiet har AKP slagit bakut, precis som de tidigare turkiska regeringarna också gjorde. En annan stor förväntning på Erdoğan och AKP var att de skulle lösa konflikten på Cypern samt normalisera relationen med Armenien. I Turkiet är den allmänna uppfattningen fortfarande att det inte har begåtts något folkmord mot armenier eller kristna minoriteter under Osmanska imperiets sista år. I de turkiska skolböckerna läser barnen istället om hur armenierna förrådde turkarna och att armenierna var femtekolonnare som har utnyttjats av väst i allmänhet och av Ryssland i synnerhet under första världskriget.

Folkmord på armenier erkänns av Tyskland

Det senaste beslutet i den tyska förbundsdagen att erkänna folkmordet på armenier har återigen satt frågan på dagordningen i Turkiet. Den turkiska regeringen har förklarat att beslutet är nonsens. President Erdoğan går nu ut offentligt och uppviglar massorna att bojkotta tyska varor och använder flyktingkrisen som ett maktmedel genom att "hota" med att öppna gränserna till Europa – gränser som Europa har bett honom att hålla stängda. Hotet har blivit ett maktmedel som Erdoğan nu använder när andra länder i Europa inte går honom till viljes.

Ett av de mest makabra uttalandena var mot tyska parlamentsledamöter med turkiskt ursprung. Där krävde Erdoğan att "deras blod borde testas i ett laboratorium" eftersom han tvivlar på deras turkiskhet då de har röstat för ett erkännande av folkmordet. Beslutet från den tyska förbundsdagen har också en viktig historisk betydelse eftersom Tyskland var allierat med det osmanska imperiet under första världskriget. De historiska bedömarna är eniga om att tyskarna väl kände till det systematiska folkmordet på armenier. Mot den bakgrunden kan beslutet också tolkas som en tysk försoning med armenierna. Som Cem Özdemir, ledare för Die Grünen och numera stämplad som landsförrädare av Turkiska regeringen, sade under debatten i parlamentet: ”Att vi i det förflutna var medskyldiga till detta fruktansvärda brott får inte innebära att vi idag blir medskyldiga till lögnerna”.

Erkännandet var både viktigt och modigt och det är min förhoppning om att fler regeringar nu erkänner folkmordet. Det är verkligen synd att Erdoğans val och utveckling har placerat honom där han idag befinner sig. Han hade istället kunnat gå till framtidens historieböcker som en Willy Brandt för armenierna och en F.W de Klerk för kurderna. Det är synd att han inte har tagit den chansen. Jag tror att det är viktigt för varje ledare att under sin resas gång fråga sig själv hur hen vill bli ihågkommen i framtidens historieböcker – som ett mörkt eller som ett ljust kapitel. Det är en fråga som även president Erdoğan bör ställa sig.

00:00 / 00:00