Debatt: En arbetarrörelse längtar efter att bli rosa

Feminism och antirasism kräver resurser. Det är alla i Feministiskt initiativ överens om. Feminism och antirasism utan resurser är i bästa fall vackra men innehållslösa ord. För att komma åt de nödvändiga resurserna behövs skattereformer som tar där det finns mest. Bolagsskatt, fastighetsskatt, höginkomstskatt, finansreglering, arvsskatt och slopande av Rut och Rot är bara några exempel. Vid sidan av detta behövs en resursfördelningsmodell med syftet att skapa jämlik möjlighet för alla att delta i samhället. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Ett viktigt steg i detta led är att få igenom en generös finansiering till välfärden. Men det är här det stora problemet börjar. Sverige har, tillsammans med andra länder i Europa, backat långt tillbaka från den välfärd vi en gång hade fram till 1980-talet. Att tro att det helt sonika beror på att politiker har ”valt” nyliberalism är att navelskåda samhället genom parlamentarism. Som om all politik skulle handla om parlamentariska partier. 

Feministiskt initiativ är som parti sprunget ur flera aktiviströrelser. Priderörelsen, miljörörelsen, fredsrörelsen, för att nämna ett axplock. Och det är också det som gjort vår moraliska ryggrad stark när högerextrema krafter korrumperat nästan alla riksdagspartier. Ett parti som inte vilar på en folkrörelse ändrar åsikt lika snabbt som opinionsmätningarna publiceras. 

En rörelse som har ett oerhört inflytande i dagens politik är Svenskt Näringsliv. Och så länge Svenskt Näringsliv inte har en värdig utmanare kommer de stå lika starka medan varje antydan till skattehöjning avfärdas som vänsterextremism. Endast en stark och medveten arbetarrörelse kan skaka bort nyliberalismen i riksdagen. Vår välfärd skapades just tack vare den starka och medvetna arbetarrörelsen som fick erkännande och inflytande under första halvan av 1900-talet. 

Vi menar att det behövs en stark arbetarrörelse och att den behöver en tydlig feministisk och antirasistisk ideologisk utgångspunkt. Genom att endast fokusera på klass lyckades arbetarrörelsen osynliggöra det dubbla förtryck som drabbat särskilt kvinnor, människor som rasifieras, hbtq-personer och personer med funktionsnedsättning. Deras tunna analys innebär inte att den feministiska och antirasistiska kampen måste utesluta arbetarrörelsen, snarare att vi behöver göra den större och mer inkluderande. 

Vi ser en oroande socioekonomisk utveckling där de ekonomiska klyftorna aldrig varit större och där internationella företag med nyliberala intressen premieras. Vi ser hur fackföreningarna tvingas anpassa sig efter Svenskt Näringsliv (även om det finns undantag). Framför allt ser vi hur vår välfärd sakta nedmonteras framför våra ögon. För att bekämpa detta behöver arbetarrörelsen medvetandegöra sin potential. Ingen annan kan rädda välfärden. 

Som svar på Gudrun Schyman och Linnéa Brunos analys av feminismen som en egenbärande ideologi (”Vart tog feminismen vägen”, Dagens ETC 25/3) vill vi lyfta att en antikapitalistisk analys är nödvändig för att i praktiken skapa jämlik resursfördelning. 

Feministiskt initiativ är ett parti där vi inte håller med varandra i allt men håller om varandra. Vi vill införa klasskampen som det tredje fundamentet tillsammans med feminism och antirasism i treenighetens intersektionalism. 

En arbetarrörelse längtar efter att bli rosa. Och det kan vi bara göra tillsammans.