Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: En äkta same behöver inte prata samiska

"Samiska rättigheter borde respekteras utan diskussioner om bingo på poängskalan"
"Samiska rättigheter borde respekteras utan diskussioner om bingo på poängskalan" Bild: Bild: Fredrik Sandberg/TT

Dagens ETC.

Det nya året för med sig en gammal fråga. Vem är en äkta same? Den ställs just nu i alla möjliga sammanhang av bland annat exploatörer, statens jurister och bland samerna själva, skriver veckans debattör Josefina Skerk, vice ordförande i partiet Jakt- och Fiskesamerna, ledamot i Sametinget i ETC helg.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Detta trots att det verkar så uppenbart. Alla vet ju att samer är korta, lite mörka och har renar. De har blå kolt, talar samiska och bor i fjällen. De äkta samerna i alla fall. Sedan finns det en glidande samiskhet, en poängskala, som slutar utanför fjällmassiven, med långa, ljusa eller väldigt mörka personer utan samiskt språk och renar. De personerna är då verkligen inte samer. Eller?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Jag har fått frågan på en jämställdhetskonferens "Men är du en äkta same?". En vindkraftslobbyist ifrågasatte mina argument med "Men pratar du ens samiska?". Alltid kommer frågan "Men ska du inte vara hos dina renar?". Det handlar inte om mig, det handlar om poängskalan. Alla samer lever med den. Att vara fullpoängare eller fejk betyder mer än erkännandet av ens innersta; den betyder legala rättigheter. Att exempelvis få föra talan mot gruvbolag i domstol kräver att du är renskötande same, sådan är lagen. Detta oavsett hur länge din släkt fiskat i sjön som gruvan kommer att ligga i, oavsett om du fortfarande lever av fisken därifrån och oavsett hur central den platsen är för din samiska kultur. I brist på skriftspråk sparade vi vår släkthistoria i berättelser och knöt dem till platser, så vi kom ihåg dem när vi passerade den där stenen, bäcken, dalen. Att radera en samisk plats är att radera en människas arv. Det borde inte tas lättvindigt. 

Kolonisationen av Sápmi, vårt traditionella område, har gjort definitionen av oss svårare. I takt med att intresset för vår mark så ökade också intresset av att begränsa oss, dela upp oss i minsta beståndsdel – ett skallmått, ett yrke, en typ av människa med en typ av syssla, noga övervakad och kontrollerad. Mångfalden skulle bort. Antalet skulle ner. Kvinnor tvångssteriliserades och lagstiftning infördes för vem de fick gifta sig med. Samer som inte hade renar skulle inte få fortsätta jaga eller fiska där deras släkt varit i hundratals, tusentals år. Det här agerandet har Sverige aldrig gjort upp med. En samisk sanningskommission vore onekligen på sin plats.

I vår är det val till Sametinget, det tämligen maktlösa, men likväl viktiga folkvalda samiska parlamentet. För att få rösta måste en anmäla sig själv till röstlängden. En upptas av Sametingets valnämnd om en fyllt i blanketten rätt (vanligaste felet) och uppfyller rösträttskriterierna. Ett parti i Sametinget har nu överklagat hela röstlängden. De vill att alla ska granskas en gång till. Partiföreträdare har uttalat att det är viktigt därför att det, bland annat, finns personer på röstlängden som inte är riktiga samer. 

Det var kanske inte oväntat att samer själva börjar dela ut poäng. Tillhör en normen känns det kanske märkligt att fler samer tar plats. När exploateringen av land och vatten river genom Sápmi kanske det inte är så konstigt att var och en håller hårt om sitt egna, rädd för vad de andra vill. 

En äkta same behöver inte prata samiska. Vi kan inte skuldbelägga de misshandlade barnen för att lärarna slog dem tills de började tala svenska. Vi kan inte skuldbelägga dem för att de som vuxna ville skydda sina efterkommande mot den fara och skam de upplevt och därför smög undan sitt språk och ibland också identitet. Vad vi kan göra är glädjas över att människor återtar sin identitet och för att nybörjarkurser i samiska allt oftare är fulltecknade. Vi kan glädjas över de som trots allt använde och vidareförmedlade sitt språk. Vi kan vara stolta över att de samiska språken och den samiska identiteten överlevt trots 500 år av utrotningsförsök. Vi kan glädjas åt mångfalden. Det finns samer i alla hudfärger, religioner, sexualiteter och på vitt spridda arbetsplatser och orter. Alla lika värdefulla och äkta.

Samiska rättigheter borde respekteras utan diskussioner om bingo på poängskalan. Det behövs en samisk sanningskommission för att göra upp med historien.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

00:00 / 00:00