Debatt: Det är upp till bevis för regeringen om LSS

Det har gått ett utrop genom den svenska funkisrörelsen den senaste veckan. Chock, oro och besvikelse belägrar samtalet bland dem som berörs av LSS-utredningens preliminära förslag. Liv riskerar att slås i spillror.

LSS-utredningen väntas vara klar först i oktober, men redan nu cirkulerar några av de möjliga förslagen i medierna. De innebär att barn under tolv år och äldre över 80 år inte längre blir berättigade till assistans enligt LSS. Istället ska äldre få hjälp av hemtjänsten och barn med större vårdbehov få hjälp i hemmet.

LSS är en frihetsreform som ger människor med assistansbehov möjligheten att leva ett aktivt liv, utanför hemmet. Möjligheten att ha jobb, bidra till samhället, studera, träffa vänner, delta i kulturlivet, gå på restaurang när man vill.

Livet före LSS var väsentligen begränsat till hemmets fyra väggar för tiotusentals svenskar.

Tänk tanken att ditt barn knappt får möjlighet att vistas ute i samhället fram tills det är tolv år gammalt och blir berättigat att få assistans. Att tillbringa större delen av barndomen fängslad i hemmet.

Tänk tanken att du efter ett aktivt liv firar din 80-årsdag i vetskap om att resten av din levnad från och med imorgon bara kommer att vara en slutförvaring i hemmet.

Dessa tankar tänker funkisrörelsen idag. Oron är massiv. Under hösten och vintern har vi kunnat läsa om hur allt fler får avslag på sina ansökningar om assistansberättigande från Försäkringskassan. Retoriken från regeringens håll har tyvärr till största delen handlat om kostnadsbesparingar. Ett olyckligt formulerat direktiv för utredningen har varit att finna vägar att dra ner på de ökade kostnaderna för LSS. Den retoriken har vägt tyngre i debatten än beskedet i november från den ansvariga ministern Åsa Regnér (S) om att frysa alla nya bedömningar av assistansersättning tills en lagändring är på plats.

Det är glädjande att regeringen har gått ut med ett klart och tydligt nej till förslagen, men samtidigt förskräckande att förslagen över huvud taget finns på bordet. Dessvärre har regeringen alltför länge agerat otydligt och osynligt i frågan, vilket har öppnat för dystra spekulationer i en rörelse där människor är vana vid att sättas på undantag av samhället och har goda empiriska skäl att känna pessimism.

Vi tror inte på att vår regering vill rulla tillbaka en av de viktigaste sociala reformerna i vår tid. Vi tror inte på att Socialdemokraterna vill vara det parti som återinför institutionsboenden, passivisering och utfrysning av människor för deras kroppars skull. Vi tror mer om vårt parti. Därför behöver vi också en egen socialdemokratisk funktionshinderpolitik.

Nu är det viktigt att vi får en utredning som tar fasta på rättssäkerhet och trygghet. Enskilda berörda får inte längre fastna i ett spel mellan myndigheter, där stat och kommuner hamnar i strid om vem som har ansvaret. Detta måste en kommande utredning klargöra.

Kostnadsbesparingar ska ske genom verklig effektivisering och efterlevnad av regler, inte genom att börja förhandla om de timmar som utgör skillnaden mellan frihet och fångenskap för tusentals svenskar. I vårt Sverige ska alla kunna delta.

Eva-Lena Gustavsson
Styrelseledamot i Socialdemokrater för tro och solidaritet

Sofija Pedersen Videke
Funkismamma, präst och gruppstyrelseledamot, kyrkomötesgruppen (S)