Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Demokratin fyller inte 100 år för alla

Dagens ETC.

Vårt demokratiarbete varken började eller slutar med rättigheten att få rösta”, skriver Helén Pettersson och Monica Widman-Lundmark, ABF.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Den här månaden fyller den svenska rösträtten 100 år. Det vi inte får glömma är att flera grupper fått sin rösträtt långt senare och att valdeltagandet fortfarande är oroväckande ojämlikt. I exempelvis Bromma i Stockholm var det dubbelt så många som röstade jämfört med i Rosengård i Malmö.

För 100 år sedan togs det principiella beslutet i Sveriges riksdag om att införa allmän och lika rösträtt. Rösträtten har dock varit kantad av undantag. Exempelvis krävdes det ytterligare sju decennier innan den sista gruppen i Sverige fick rösträtt när möjligheten att omyndigförklara någon togs bort 1989.  För den som under stora delar av sitt liv fått veta att den inte är lämpad att rösta kan det därför ta emot att ropa hurra.

Idag får alla svenskar över 18 år rösta, men delaktigheten i vårt demokratiska system är oroväckande ojämlikt. I årets val röstade exempelvis endast 47,5 procent i valdistriktet i Törnrosen-Örtagården, i stadsdelen Rosengård, i Malmö. I en annan del av landet, i valdistriktet Bromma – Norra Ängby, i Stockholm var valdeltagandet betydligt högre och landade på hela 95,2 procent.

Valdeltagande ger dock bara en fingervisning om i vilken omfattning människor stängs ute. Demokrati kan nämligen inte begränsas till rätten att få lägga en lapp i en låda vart fjärde år. Det krävs att alla människor inkluderas i ett pågående demokratiskt samtal. Att man har samma möjligheter att påverka sitt eget liv och de politiska processer man berörs av.

I den bemärkelsen ser vi att många människor fortfarande står utanför på grund av diskriminering. Det kan handla om att ständigt mötas av misstro i kontakt med myndigheter och institutioner. Att stå utanför arbetsmarknaden trots att man har rätt kompetens. Att vissa hatbrott, där motivet kan härledas till hat mot grupper med exempelvis en viss etnicitet eller religion, aldrig utreds eller tas på allvar. Att medielogiken alltid tycks stänga ute vissa perspektiv. Att man jobbar och betalar skatt men upplever att omgivningen ser en som en belastning. Att man röstar men ser att ingenting förändras.

När vi nu i december månad firar den svenska rösträtten deltar ABF gärna, men vårt demokratiarbete varken började eller slutar med rättigheten att få rösta. ABF föddes ur kampen för demokrati och jämlikhet, och ur den avgörande insikten att den kampen bygger på bildning och organisering. Sedan 1912 har vi genom folkbildningens metoder kämpat för att ge människor kunskap och mod att erövra makt och ta ansvar, i så väl den egna vardagen som i samhället som helhet.

Folkbildningen, genom Sveriges studieförbund och folkhögskolor, ger människor möjlighet att brinna för något, att själva forma sina liv och känna mening. Genom att organisera oss, bilda och påverka kan vi fortsätta arbetet för att inkludera alla, speciellt de som står längst bort från makt och inflytande, i det demokratiska samtalet. Så lägger vi grunden till hundra nya år av svensk folkrörelsedemokrati.

Helén Pettersson

Förbundsordförande, ABF

Monica Widman-Lundmark

Förbundssekreterare, ABF

00:00 / 00:00