Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: De har aldrig NÅGONSIN varit med om att en vit person har försvarat dem

Maria Fredriksson, SFI-lärare.
Maria Fredriksson, SFI-lärare. Bild: Bild: TT/privat

Dagens ETC.

Maria Fredriksson, SFI-lärare:Jag tänker på deltagaren som blev spottad i ansiktet av en välklädd äldre man inne i ett köpcentrum.Jag tänker på deltagaren som blev slagen på gatan utanför skolan.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

För nästan exakt ett år sedan skrev jag om den rasism som icke-vita människor drabbas av i sin vardag. Jag berättade om hur de utsätts för både fysiskt och psykiskt våld på bussar, i butiker och på gator och torg.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Nyligen hände det igen. På väg till skolan blev en av mina SFI-deltagare knuffad på bussen. Hon stod längst fram i den morgontrånga bussen när en äldre man gick på. Hon kände en hårdhänt hand greppa tag i hennes axel bakifrån, och blev sedan knuffad så hårt att hon föll. Hon fångades upp av kringstående.

Mannen bad inte om ursäkt utan satte sig rasande ner på sätet intill. Då han inte sade något är det omöjligt att avgöra om det var fråga om ett hatbrott eller om han bara var allmänt irriterad över trängseln, men min något fördomsfulla gissning är att han inte hade knuffat vithåriga tant Agda, farbror Göran eller ens tonårige Oskar eller Emma Svensson.

När deltagaren berättade om detta hände det som alltid sker; resten av gruppen började berätta om alla incidenter de varit med om. En kvinna sade till mig: ”Det är verkligen inte lätt att vara svart i det här landet!” Hon berättade om hur hon var ensam på en buss och hur bussföraren började skrika rasistiska saker till henne. Hon var livrädd. En annan deltagare berättade om hur hennes två döttrar blev avslängda från bussen med förklaringen: ”Man får inte hosta på bussen!”

Jag kommer att tänka på deltagaren som på Konsum fick en kundkorg omkullsparkad av en välklädd äldre herre som trots personalens tillsägelse vägrade plocka upp den.

Jag tänker på deltagaren som blev spottad i ansiktet av en välklädd äldre man inne i ett köpcentrum under lunchrusningen och som gick till närmsta kiosk och köpte en flaska mineralvatten för att skölja bort saliven.

Jag tänker på deltagaren som blev slagen av en välklädd äldre kvinna på gatan utanför skolan.

Jag tänker på deltagaren som blev armbågad och slagen av en äldre, välklädd herre på bussen som vägrade sluta trots att hon sa till honom.

De flesta av deltagarna som delar med sig av sina erfarenheter är svarta och bär slöja, men inte alla. De har självklart räknat ut att det värsta är att vara svart och bära slöja, därefter att bära slöja, därefter att se arabisk eller persisk ut.

De uttrycker alla rädsla för äldre majoritetssvenskar då de alla upplever att det är just äldre majoritetssvenskar som tycker sämst om invandrare och öppet ger uttryck för sitt ogillande. Ingen av deltagarna i gruppen har någonsin – NÅGONSIN – varit med om att någon vit person har försvarat dem.

När jag uppmanar deltagaren att anmäla det händelsen på bussen – hon har ju bussnummer, tidpunkt, signalement – så säger hon upp­given: ”Nej, jag gör det nästa gång.” Smaka på det. Nästa gång. För hon vet att det antagligen händer imorgon igen.

Nyligen gick människor man ur huse för att protestera mot nazisterna i Göteborg. Det var underbart att se, men samma uppmärksamhet och beslutsamhet krävs även i vår vardag.

Den vanligast förekommande rasismen bär trots allt inte uniform och fanor.

Reagera och agera!

00:00 / 00:00