Sverige borde satsa på annat än utveckling och export av vapen, enligt Miljöpartiets språkrör Åsa Romson. Ny energi, positiva innovationer. Det hade skapat minst lika många jobb.

Med årsskiften kommer bokslut och trendspaningar. Det nyss passerade nyåret utgjorde inget undantag. En politisk fråga som haft en oroväckande stark trend under hela allianens regeringstid är ökad vapenexport. Genom att inrätta en särskild myndighet för att främja vapenexport har allianspartierna fått utdelning i att Sverige nu exporterar mer vapen än någonsin till diktaturer. Och det skålades säkert extra i kristallglasen för att svensk vapenindustris flaggskepp, stridsplanet Jas, fick köporder av brasilianska regeringen just före årsskiftet.

Jag beklagar att Brasilien likt Sverige väljer att prioritera stridsflygplan. Världen lider inte brist på stridsflygplan. Det finns så mycket annat som vore bättre att investera i. För Sveriges del beslutade nyligen en riksdagsmajoritet att investera motsvarande 10 000 kronor per svensk medborgare i nya Jas. Som om dessa pengar inte skulle behöva satsas på järnvägen och skolan. I Brasilien lever var femte person under fattigdomsstrecket. Jämfört med stridsflygplan är det rimligtvis mer prioriterat att ge dessa människor mat för dagen, rent vatten, utbildning och sjukvård.

I debatten om Jas och den svenska vapenexporten möter vi gröna en rad olika argument från de andra partierna. Det sägs att vapenexporten är bra för jobben, forskning och teknisk utveckling, samt för Sveriges säkerhet.

Det stämmer visserligen att det finns en del jobb knutet till försvarsindustrin. Men när försvarsindustrin tillåts diktera hur det svenska försvaret ska organiseras och prioriteras – som idag till hög grad är fallet – så blir dessa jobb ur skattebetalarnas perspektiv mycket dyra. Utifrån ett rent näringslivsperspektiv är Jas en enorm förlustaffär och svenska staten har löpande gått in med stora stöd.

Försvarsindustrin är, om man väljer att bortse från de uppenbart negativa effekterna, en marknad som utvecklar forskning till innovationer som kan få civila användnings-områden. Detta beror främst på att försvarsindustrin prioriteras högt politiskt och därmed även ekonomiskt. Det finns ingen anledning att anta att det är omvägen via försvarsindustrin som driver på utvecklingen. Tvärtom skulle samma gigantiska ekonomiska satsningar på energi, medicin, kommunikation eller transport ge en ännu högre grad av innovationer för civilt bruk.

Utifrån ett internationellt perspektiv är Sverige idag världens största vapenexportör per capita. Sveriges specialisering på vapen har historiska skäl från Kalla kriget, men idag är det ett politiskt val. Och numera går den största delen av den svenska vapenexport till diktaturer. Den dubbelmoral och korruption som präglar vapenexporten motarbetar de mänskliga rättigheterna och smutsar ner bilden av Sverige.

Sverige skulle istället lika väl som Tyskland kunna satsa på solenergi, likt Danmark på vindenergi, eller likt Norge på elbilar. Det hade skapat minst lika många jobb, gynnat det moderna samhället och de civila innovationerna mer, och dess-utom gjort diktaturernas förtryck svårare att upprätthålla. 

Sverige står inför en bredd av säkerhetspolitiska hot, exempelvis pandemier, organiserad brottslighet, klimatförändringar, terrorism och cyberattacker. Gemensamt för dessa är att Jas inte utgör något som helst skydd.

Sett utifrån de behov som finns i världen är det helt ofattbart att Sverige prioriterar ett nytt stort Jas-projekt, ökar stödet till vapenexporten och medverkar till att beväpna diktaturer.

Jag hoppas nästa nyår se en motsatt trend, med mer bistånd och mindre vapenexport, med fler fredliga innovationer och mindre statligt stöd till att bygga vapen, med fokus på fredspolitik istället för krigspolitik.

Åsa Romson
Språkrör Miljöpartiet