Debatt. .

2017-11-20 08:00
”Avstår vuxna svenskar från att besöka tandvården trots att man upplever ett behov av behandling? Tveklöst ja visar våra och andras studier” skriver dagens debattörer. Bild: Jessica Gow/TT
”Avstår vuxna svenskar från att besöka tandvården trots att man upplever ett behov av behandling? Tveklöst ja visar våra och andras studier” skriver dagens debattörer.

Dags att skapa en tandvård för alla

”Alltså, ju större skillnader i socioekonomisk position i vårt samhälle desto större risk att individer med ett ­faktiskt behov av (akut) tandvård inte får tandvård.”

Enligt tandvårdslagen är målet för tandvården en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Hur ser det ut i Sverige i dag?

Vi vet sedan tidigare att majoriteten av vuxna individer i Sverige har en god tandhälsa och regelbundet besöker tandvården. Men många har dålig tandhälsa och undviker tandvård under längre eller kortare perioder. De viktigaste orsakerna till att undvika tandvård är vårdkostnader och svår tandvårdsrädsla/fobi.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Vi har nyligen genomfört en studie av 3 500 svenskar som visar att tandhälsa och tandvårdsvanor är relaterade till socioekonomiska indikatorer såsom utbildningsnivå, inkomst, tillgång till resurser (pengar) med kort varsel, boendeform, och etnicitet. Skillnaderna är tydliga, och tandhälsan blir sämre ju längre ner på den sociala stegen en individ befinner sig. Exempelvis ser vi när det gäller utbildning att de med enbart grundskola har sämst tandhälsa, något bättre har de med gymnasieexamen, ytterligare bättre hälsa har de med universitets-/högskoleexamen. Bäst tandhälsa har de med en forskarexamen. Individernas generella hälsa var på samma sätt relaterad till socioekonomisk position. Samma resultat har sociologen Robert Eriksson funnit när gäller svenskars livslängd, det vill säga ju högre utbildningsnivå desto längre lever människor.

Avstår vuxna svenskar från att besöka tandvården trots att man upplever ett behov av behandling? Tveklöst ja visar våra och andras studier. Vår aktuella studie visar att den faktor som hade starkast samband med att avstå tandbehandling/söka tandvård var om man har tillräckligt med ekonomiska resurser.

Alltså, ju större skillnader i socioekonomisk position i vårt samhälle desto större risk att individer med ett faktiskt behov av (akut) tandvård inte får tandvård. Därmed brister Tandvårdslagens intention med en god tandvård på lika villkor.

De två stora folksjukdomarna i munnen är karies och tandlossning. Karies drabbar nästan alla barn, ungdomar, vuxna och äldre, medan tandlossning ses hos knappt 10 procent av den vuxna befolkningen. Båda sjukdomarna kan bekämpas med förebyggande insatser vilket är väl känt inom hälsoprofessioner och hos gemene man. Tillhandahålls tillräckligt med förebyggande vård inom tandvården? Nej, vi anser att vårdmodeller kan förändras, och att politiken kan styra vården mer åt preventiva åtgärder.

Vilka åtgärder är möjliga på individ- och samhällsnivå?

• Satsa än mer resurser på prevention. På individnivå i allmäntandvård bör prevention betalas bättre, och betalningssystemen förenklas för prevention. Öka samarbetet med andra professioner i det förebyggande arbetet, inkludera kost- och beteendeförändringar, med exempelvis psykologer och dietister.

• Prevention på samhällsnivå kan betyda sockerskatt i någon form tillsammans med lättnader i skatt på grönsaker och frukt. Här kan politiken agera relativt snabbt då det finns goda resultat i andra länder.

• Höj åldersgränsen för kostnadsfri tandvård utöver dagens gräns på 23 år. Regelbunden tandvård minskar betydligt efter ca 20 års ålder. Låt unga vuxna upp till exempelvis 30 år omfattas av sjukvårdsavgift när det gäller också tandvård. Då kan goda vårdbeteenden vara mer permanenta och fortsätta över tid.

• Grundläggande i ett välfärdssystem är att skillnader i individuella (ekonomiska) resurser inte ska öka över tid utan snarare minska, eftersom våra och andras studier (bland annat WHO-rapporter) visar ett tydligt samband mellan ökad ojämlikhet och sämre hälsa. De ökade skillnaderna i samhället bidrar till sämre tandhälsa och att människor avstår från tandvård trots behov.

Magnus Hakeberg och Ulla Wide 
Professor och docent Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet