Debatt: Bort med vinstjakten i svensk barnomsorg

Klarar du att hämta ditt barn på förskolan kl 14? Klarar du av att tänka på hur ditt barn blir ensamt kvar när kompisarna blir hämtade en efter en? Det var inte riktigt den här utvecklingen som kvinnorörelsen såg för sig när de skrek ”Ropen skalla daghem åt alla” på 70-talet. 

De skrek ju inte ”Ropen skalla - vinster åt några”. De skrek inte om hur bra det skulle bli när den privata vinstdriften gör att bolag, precis som inom skolan, äldreomsorgen och sjukvården, söker sig särskilt till välbärgade områden där föräldrarna kan, eller pressas att, hämta sina barn tidigt för att man ska kunna hålla nere personal-kostnaderna och öka vinsterna.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Ändå är det här precis den utveckling Vänsterpartiet varnat för och som vi nu ser bekräftas i Ilmar Reepalus välfärdsutredning. De privata vinstdrivande förskolorna flockas i rika områden. Ju mer välnärda, ju mer resurser barn redan har hemma, ju bättre mat de kan äta hemma och ju fler trevliga och utvecklande aktiviteter familjen själv har möjlighet att ordna, desto mindre ansvar behöver dessa förskolor ta för att erbjuda det.

En ny norm, att barn ska hämtas så tidigt som möjligt från förskolan, som går på tvärs mot arbetslivets allt högre krav, har också etablerat sig i och med de privata bolagens krav på låga personalkostnader och vinst. Som om alla föräldrar hade tjänstemannajobb med flexibla arbetstider, och kunde göra klart dagens arbete hemma vid datorn på kvällen. Med de privata alternativen har förskolans uppdrag förändrats i syfte att jaga vinster, bland annat med lägre personaltäthet.

Barn i fattigare områden, och deras föräldrar som har lägre utbildning och slitigare jobb, kanske med kvällsskift, eller inget jobb alls, kan inte gå i förskolor med den nya typen av uteslutande profil. Till deras områden är det inte många privata vinstdrivande förskolor som söker sig. Det är ju inte lika lätt att hålla ner på personalen när mammor och pappor jobbar i storkök, byggen och inom vården. 

Det finns ett engelskt uttryck för det här: ”cherry picking”. På svenska säger vi ”plocka russinen ur kakan”. I vårt samhälle, med starka traditioner av att alla barn ska ha lika goda villkor och chanser, är den här utvecklingen djupt provocerande. Den kommunala förskolan får kompensera så gott det går och ta hand om alla barn, oavsett förutsättningar hemma. Här måste man ju hålla öppet så länge det behövs och hålla fast vid förskolans uppdrag som både innefattar det pedagogiska och omsorgen. 

Det var faktiskt just inom barnomsorgen som vinstjakten i välfärden startade på 80-talet med några små privata dagis i högerstyrda Nacka utanför Stockholm. Sedan kom testballongen Pysslingen, där den socialdemokratiske ministern Thomas Bodström var med och skapade legitimitet genom att gå med i styrelsen och köpa aktier som han sedan kunde sälja med god förtjänst när bolaget såldes vidare. 

Idag är svensk barnomsorg ett klassamhälle, även för pysslingarna själva. Och ännu fler politiker, från såväl socialdemokraterna som borgerliga partier, har följt Bodström i spåren och underminerat grundtanken med vår barnomsorg, som hela världen en gång sneglade på.

Vänsterpartiet har inget emot att det finns flera slags barnomsorg, vi välkomnar nya pedagogiska ideer men det får inte ske på bekostnad av våra barn. Sverige måste dessutom kunna erbjuda en bra förskola med goda villkor för personalen. En förskola som fungerar för alla barn och för alla föräldrar, också de som har arbetaryrken, är arbetslösa eller ensamstående. 

Det är dags att få bort vinstjakten ur förskolan. Våra barn förtjänar bättre.