Debatt. .

2017-04-24 04:00
Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

Barnen är värda bättre än detta

”Om barnantalet visar sig öka, vad händer då med de resurser som redan nu saknas? Hur ska de tillsättas?”

Redan efter bara några få månader går Karin Wanngård (S) i Stockholm ut med att reformen, där barn med syskon hemma ska få gå heltid på förskola, går åt det håll som Socialdemokraterna önskade och att ökningen som oppositionen befarade uteblev. Eller åtminstone inte blev så stor som trott. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Till att börja med kan vi väl konstatera att den ökning som blev – 0,8 barn per förskola i Stockholm – är ett snitt. Ett snitt visar inte sanningen då den slås ut på alla förskolor i området. Det slår olika beroende på vilken förskola man frågar. Vi kan också slå fast att även om det nu ”bara” skulle vara 0,8 barn per förskola betyder det att det ändå ska finnas personal som täcker den ökningen. 

Varje barn räknas. 

Ledningsgruppen i Förskoleupproret och dess medlemmar menar att vi, för att hålla en god kvalitet för alla barn och ge den utbildning som Wanngård menar är så viktig, måste få tillgång till adekvata resurser i första hand. Vi anser att, som från början sagts av oss i debatten, att dessa resurser saknas. Vi kan inte hålla den kvalitet som barnen är värda! Den ekvation som Wanngård vill få till går inte ihop. Om barnantalet visar sig öka, vad händer då med de resurser som redan nu saknas? Hur ska de tillsättas? 

Vi menar att höga krav för kvalitet naturligtvis är bra. De ska med alla medel eftersträvas. Här uppstår det dock ett systemfel och ett feltänk då förskolan i första hand debatteras kring och ses som en kostnad. Vilket förskolan naturligtvis är. Vi menar dock att det är på tiden att förskolan ses som den investering den faktiskt är och diskuteras utifrån en lösning till något bättre än en kostnad. 

Som finansborgarrådet Wanngård själv bekräftar, saknas det utbildad personal och de som finns är svåra att få tag på. Många utbildade förskollärare och barnskötare säger idag upp sig från en fast tjänst och väljer att arbeta som vikarier. Där får de utlopp för det de är utbildade för och får tid att vara nära barnen i deras utveckling och lärande. En del av dem menar att alla administrativa uppgifter, bland annat dokumentationen, tar för mycket tid från barnen. 

Ökas barnens närvarotimmar måste mer resurser tillsättas. Det är egentligen en självklar ekvation. Vi är farligt nära gränsen till barnpassning på vissa förskolor i Stockholm där förskollärare och barnskötare vittnar om hur de inte hinner med uppdraget. 

På pappret är det ett fint uppdrag och, i våra ögon, ett viktigt sådant. Låt oss då få möjlighet att ge barnen den utbildning som efterfrågas enligt styrdokumenten och Wanngårds önskemål med de resurser som krävs – utbildad och mer personal, mindre barngrupper, anpassade lokaler, planeringstid, färre omkringsysslor och sist men inte minst: tid för barnen. 

Så undersökningen till trots, menar vi att den påvisar att barnantalet troligtvis kommer att öka framöver. Då undrar vi: Hur ska behovet av ökade personalresurserna, som redan nu behövs och kommer behövas framöver, åtgärdas? 

Förskoleupproret  
Ledningsgruppen genom Katrin Nörthen, legitimerad förskollärare