Debatt: Att det är lagligt gör det inte rätt: Sluta utvisa människor till Afghanistan

Under de senaste månaderna har det förts en debatt om ensamkommande barn som ska utvisas till Afghanistan. Många gånger mår barnen så dåligt att de försöker ta sina liv. Flera av dem har lyckats.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Från olika håll argumenteras nu för en amnesti för unga afghaner. Det är ett mycket bra initiativ men går inte tillräckligt långt med tanke på situationen i landet. Det måste göras en ny bedömning av säkerhetsläget i Afghanistan och vi måste sluta utvisa människor dit – det gäller både barn och vuxna.

En återkommande invändning mot att följa en mer human bedömning i asylärenden är att vi helt enkelt inte har råd, att vi inte kan rädda alla, att ”båten är full”. Det kanske är sant, Sverige kan nog inte rädda alla människor som flyr. Men dessa afghaner som ska skickas tillbaka är en till antalet begränsad grupp, de är inte ”alla”. Och de är i stort behov av skydd.

I början av februari var 37 000 afghaner inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem. Vi har råd att hjälpa 37 000 människor, däribland många barn. Denna hjälp är inte gratis, och det behöver den inte heller vara. Humanitär hjälp är inte tänkt som en ekonomisk vinstaffär. Den växer i stället ur vetskapen om att vi som ett av de rika länderna i världen har ett ansvar gentemot dem som flyr från krig och förföljelse. 

Så ja – det kostar, men också ja – vi har faktiskt råd med en generös flyktingpolitik. Det visar till exempel migrationsforskaren och ekonomen Joakim Ruists analys där han visar att även om vi fortsätter att hjälpa många flyktingar så kommer det inte leda till en systemkollaps eller att vi måste överge den svenska välfärdsmodellen. Tvärtom så påpekar han mycket riktigt att den svenska modellen är byggd på solidaritet och att en sådan känsla av gemenskap är svår att upprätthålla inom ett samhälle om vi utestänger människor från krigsdrabbade länder. 

Vissa skulle kanske invända att om många andra länder bedömer situationen som tillräckligt säker så borde Sverige också göra det. Men för det första måste man inte gå så långt tillbaka i historien för att hitta tillräckligt många exempel som visar att ett visst beteende inte blir mer rätt bara för att många är med på det. För det andra så har motstånd börjat spira. Med stöd i FN:s senaste rapport om säkerhetsläget i Afghanistan har hittills fem av sexton tyska delstater slutat skicka tillbaka människor till Afghanistan. Det finns utrymme för olika bedömningar, också för Sverige. 

UD har sedan länge bedömt säkerhetsläget i Afghanistan som mycket farligt och snabbt föränderligt, och avråder från alla resor dit. Till och med Röda Korset har nu lämnat landet. Fler och fler unga afghaner försöker ta sina liv av rädsla för vad som väntar dem efter utvisningen, och ansvariga myndigheter kan inte erbjuda någon verklig tröst. De kommer att utvisas till ett extremt fattigt land i krig. Det här kan inte fortgå. Det är dags att Sverige gör en ny bedömning av säkerhetsläget i Afghanistan och slutar utvisa människor till ett land med ett starkt försämrat säkerhetsläge och utan fungerande statsapparat. Vi har ett ansvar och vi har råd. Det är dags att handla nu.