Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Alliansförslaget om inträdesjobb kan vara slutet för svenska modellen

Alliansledarna Annie Lööf (C), Anna Kinberg Batra (M), Ebba Busch Thor (KD) och Jan Björklund (L) presenterade i veckan ett förslag om låg­lönejobb riktade mot unga och utrikesfödda.
Alliansledarna Annie Lööf (C), Anna Kinberg Batra (M), Ebba Busch Thor (KD) och Jan Björklund (L) presenterade i veckan ett förslag om låg­lönejobb riktade mot unga och utrikesfödda. Bild: Bild: Lars Pehrson/SvD/TT

Dagens ETC.

”Alliansens förslag om inträdesjobb innebär att beydligt fler skulle höra till kategorin arbetande fattiga i framtiden” skriver debattören.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Alliansens förslag om inträdesjobb innebär ett historiskt ögonblick i svensk historia. Ett riksdagsbeslut för att sänka löner ger inte bara större ojämlikhet, segregation och fattigdom. Det kan också vara dödsstöten för den svenska modellen.

Många är vi som väntat på en reaktion på LO:s förslag om utbildningsjobb som presenterades för mer än ett halvår sedan. Som arbetsgivarpart borde svaret kommit från Svenskt Näringsliv i enlighet med praxis. Men i stället var det alltså de borgerliga partierna som kom med ett mycket okonventionellt motbud.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Den svenska modellen är byggd på principen att staten inte ska blanda sig i arbetstagares och arbetsgivares avtal. Detta har varit en viktig utgångspunkt både för LO och SAF, sedermera Svenskt Näringsliv.

Diskussionen om hur integrationen ska lösas som av ett trollslag med enkla, lågbetalda jobb har varit som ett mantra på den borgerliga planhalvan under de senaste åren. Men i tisdags kom det mest konkreta vi sett hittills. Allianspartierna la en gång för alla korten på bordet och visade hur deras vision om låglönejobb ska se ut. De klargjorde hur dessa ska legitimeras och kunna riktas särskilt mot utlandsfödda personer.

70 procent av lönen ska betalas ut för samma jobb som utförs till någon med svensk bakgrund, oavsett hur personen presterar. 30 procent av tiden ska gå till utbildning, även om formen för detta kan vara ”att lära sig jobbet”. Utspelet är egentligen inte förvånade då partierna under en längre tid gjort gemensam sak med Tankesmedjan Timbro och just Svenskt Näringsliv för att förklara varför vårt land inte klarar sig om vi inte skapar en stor sektor med enkla jobb till lägre löner.

Som tidningen Arbetet räknat ut skulle förslaget om inträdesjobb göra att flera arbetaryrken som restaurangbiträden, fastighetsskötare och bilmekaniker skulle få betydligt lägre löner. Flera av dessa skulle få en disponibel inkomst under 10 425 kronor i månaden, vilket är den inkomst som Statistiska Centralbyrån räknar som relativ fattigdomsgräns.

Med andra ord innebär Alliansens förslag att beydligt fler skulle höra till kategorin arbetande fattiga i framtiden, en grupp som redan vuxit sig större sedan Alliansens senaste regeringsperiod.

Från 2006 till 2012 ökade andelen utlandsfödda i working poor från var åttonde till var femte individ. 1991 var det 1,5 gånger vanligare att som arbetare med familj leva i fattigdom. 2006 var det dubbelt så vanligt och 2013 fyra gånger vanligare än en tjänsteman (Stenberg, 2015).

Gången har varit krattad länge för den lönesänkarpolitik som Alliansen vill driva. Och detta utan att gemene man är särskilt insatt i vad låglönejobb innebär (större fattigdom), konsekvenserna av att de riktas till utlandsfödda (ett slags apartheid) eller varför vi måste få till en sådan extraordinär reform just nu (på 90-talet löste vi en stor invandringsvåg genom bland annat Kunskapslyftet).

Att bibehålla den svenska modellen är något vi borde slåss med näbbar och klor för. Arbetarrörelsen och vänstern har historiskt sett stått på barrikaderna för mindre betydelsefulla tillbakagångar än dem vi ser nu. Ändå är protesterna inte särskilt högljudda. Sämre arbetsvillkor, större arbetsrelaterad ohälsa och en ungdomsgeneration som har sämre utgångslägen än sina mor- och farföräldrar borde ge glödande, eldiga demonstrationståg med utbredda protester för rättvisa åt alla.

Men läget är ju inte kört, den utveckling som den förenade högern jobbar för går att stoppa. Fortfarande är organisationsgraden inom fackförbunden hög, det politiska engagemanget stort och minnet av vad den svenska modellen inneburit för vårt land levande i vårt  kollektiva minne. Men den politiska motvikten mot Alliansens uttalat ojämlikhetsskapande politik måste bli större. Det räcker inte med LO:s förslag om utbildningsjobb eller Näringsminister Dambergs sökande efter enkla jobb.

Kan vi inte börja med att på allvar och med gemensamma krafter slåss för den svenska modellen?

00:00 / 00:00