Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: 10 saker du behöver veta om krisen på Medelhavet

De stora träbåtarna vi såg 2014 och 2015 har i stor utsträckning ersatts av billiga gummibåtar. Bilden är från en räddningsoperation utanför Lampedesa tidigare i år.
De stora träbåtarna vi såg 2014 och 2015 har i stor utsträckning ersatts av billiga gummibåtar. Bilden är från en räddningsoperation utanför Lampedesa tidigare i år. Bild: Bild: Patrick Bar/TT

Dagens ETC.

Barn som drunknar, kvinnor som våldtas och män som torteras. Detta är verkligheten för dem som flyr från Libyen i hopp om säkerhet iEuropa. EU:s och Sveriges politiker är väl medvetna om detta. Ändå fortsätter de att föra en politik som fokuserar mer på att avskräcka än att hjälpa, skriver Anna Sjöblom från Läkare utan gränser.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

De som har överlevt har ändå haft tur. Långt ifrån alla kommer fram levande – hittills har 4 690 människor drunknat i Medelhavet i år. Många som sätter sig i de rangliga gummibåtarna räknar över huvud taget inte med att komma fram. De skriver ett nummer på en flytväst knappt värd namnet, i hopp om att någon ska informera deras familj ifall de dör.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

För många handlar det om att välja det alternativ där chansen att överleva är störst. Rigida uppdelningar i flyktingar respektive ekonomiska migranter må vara logiska ur ett asylrättsligt perspektiv, men de tar inte på något sätt hänsyn till det humanitära lidande som människor utstår i hopp om att finna säkerhet.

När det dödligaste året hittills på Medelhavet närmar sig sitt slut, vill vi belysa tio saker som vi önskar att så många som möjligt ska läsa och begrunda, i hopp om ett humanare 2017:

1. 2016 är redan det dödligaste året på Medelhavet. Sedan den 1 januari har åtminstone 4 690 män, kvinnor och barn dött när de försökt korsa Medelhavet. Det är nästan 1 000 fler än under hela 2015. Och än är året inte slut.

2. Människor tvingas ombord på allt sämre båtar. De stora träbåtarna vi såg 2014 och 2015 har i stor utsträckning ersatts av billiga gummibåtar. Våra team har flera gånger hittat kroppar som krossats av vikten från hundratals andra passagerare eller som drunknat i en livsfarlig blandning av havsvatten och bensin i de översvämmade båtarna.

3. Smugglarna är hänsynslösare än någonsin. Båtar som driver runt planlöst utan motor. Räddade som berättar att de hållits i grottor eller hål i marken i dagar eller veckor innan de tvingats på en båt och skickats ut på havet. Fasansfulla historier om avrättningar, misshandel och sexuella övergrepp som i vissa fall övergick till tortyr.

4. Barn flyr ensamma. 16 procent av de som kom till Italien är barn och 88 procent av dessa är ensamkommande. I en liten familj som räddades var det en 10-årig pojke som agerade förälder för sina tre syskon i blöjåldern.

5. Räddade kvinnor gravida efter våldtäkter. Många kvinnor, särskilt de som reser ensamma, berättar fasansfulla historier om våldtäkter och sexuella övergrepp i Libyen. Andra är alltför traumatiserade eller rädda för att avslöja vad de gått igenom. Vissa kvinnor väljer att sätta in en p-stav redan före resan eftersom hotet om våldtäkt är så välkänt.

6. Vi hjälper inte människosmugglarna. Vi arbetar på Medelhavet för att rädda liv. Det som är upprörande är smugglarnas cyniska utnyttjande av extremt utsatta människor och den politiska oviljan att skapa säkra och lagliga vägar till Europa, trots konkreta förslag som humanitära visum, familjeåterförening och borttagandet av transportörsansvaret.

7. Inte bara kvinnor och barn är utsatta. Kvinnor och män i alla åldrar flyr krig, tortyr, förföljelse, extrem fattigdom och misär. Varje person vi räddar har en egen berättelse. Medan kvinnor och barn alltid är en grupp som behöver speciell omsorg ser vi att män också är väldigt utsatta men ofta på ett annat sätt. Till exempel vittnar många om tvångsrekrytering till armén, tortyr och andra fruktansvärda övergrepp.

8. De flesta människor på flykt i världen kommer inte till Europa. Majoriteten av världens flyktingar söker skydd i sin egen region. De länder som enligt FN:s flyktingorgan UNHCR tar emot flest flyktingar är Turkiet, Pakistan, Jordanien, Kenya och Tchad. Europa har bara tagit emot en bråkdel av världens flyktingar.

9. Flyktingar utsätts för våld och övergrepp i Libyen. Det ofattbara våldet och misshandeln i Libyen tvingar flyktingar att ta sig därifrån. Män, kvinnor och i allt större utsträckning ensamma barn – vissa så unga som åtta år – våldtas, kidnappas och misshandlas av människosmugglare, väpnade grupper och individer.

10. Lösningen är inte att stoppa båtarna från Libyen.  Hindras människor att fly från Libyen kommer de att utsättas för ännu mer våld och övergrepp. De som flyr måste räddas på ett tryggt sätt och föras till en hamn där de kan få hjälp och möjlighet att söka asyl.

För oss är det så tydligt: det handlar om människor som behöver vår hjälp. Vi kan inte låta 2017 bli ett nytt rekordår – men utan säkra och lagliga vägar är sannolikheten stor. Och Medelhavet blir en allt större massgrav för dem som aldrig nådde fram.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

00:00 / 00:00