Martin Halldins blogg

När Moderaterna klubbade igenom sitt nya idéprogram på partistämman i Örebro i helgen vilade George Orwells ande tungt över delar av texten. Till exempel antogs följande formulering:

”Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat.”

Här slås alltså fast att ”det statsbärande partiet”, som Fredrik Reinfeldt har försökt hamra in att de är, motarbetade apartheid och slogs för allmän rösträtt – det vill säga tvärt emot hur det egentligen låg till.

Än mer absurt blir det när partisekretare Sofia Arkelsten intervjuas i Dagens Nyheter och inte vill kännas vid att Moderaterna varit motståndare till allmän rösträtt:

– Nej nej nej, det där är inte korrekt. Vi var ju med och genomförde det, säger hon.

Arkelsten och Partiet verkar med andra ord ha drabbats av en så kallad minneslucka – som för övrigt också är ett begrepp som Orwell lanserade i sin roman 1984.

Det sägs att verkligheten överträffar dikten, men ibland räcker det inte för att beskriva den absurda knockoutseger som verkligheten vann tidigare i veckan, när Kung Carl XVI Gustaf reste till Saudiarabien för att förära den ökände diktatorn kung Abdullah medaljen bronsvargen för dennes stöd till scoutrörelsen. Besöket hade en officiell prägel, bland annat medverkade Sveriges ambassadör.

I Saudiarabien sker avrättningar med barbariska metoder, kvinnor har inte rösträtt, och kan dömas till spöstraff om de våldtagits. Medierna styrs av regimen och censur råder. Homosexuella fängslas och avrättas…

Ledaren för denna diktatur får medalj av kungen, och regeringen vägrar ta avstånd.

Och när vi inte trodde att det kunde bli sjukare:

– Världen ser inte ut som i Skövde, kommenterade utrikesminister Carl Bildt det hela.

Det händer intressanta saker i Miljöpartiet nu. Förra veckan meddelade både före detta språkröret Maria Wetterstrand och partiets gruppledare i riksdagen, Mikaela Valtersson, att de ställer sina riksdagsplatser till förfogande. Båda ska i stället verka som fria debattörer.

Veckan innan hade de nya språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson bjudit in regeringen att samarbeta inom tre områden: infrastrukturen, bostäderna och skolan. Men att bli ett ”femte alliansparti” är det tydligen inte tal om, framhöll de.

I en debattartikel i DN framhåller Valtersson att ”pragmatism” är den enda vägen och att det fungerande samarbetet med moderaterna på kommunnivå bör kunna vidgas till rikspolitiken. Inte heller Wetterstrand verkar vara främmande för liknande tankar. Hon omfamnades av högerns tankesmedja Timbro sekunden efter att hon slutade som språkrör.

Före detta språkröret Birger Schlaug är starkt kritisk till Valterssons och Wetterstrands gärning. I en debattartikel på svt.se anklagar han dem för att ha förvandlat Miljöpartiet från ”ett mångfaldigt idéparti till ett ganska enfaldigt maktparti” som är berett att kompromissa med den gröna ideologin i utbyte mot att sitta i regeringsställning.

Nu har alltså två personer som kan sägas tillhöra partiets högerflank lämnat sina uppdrag. Frågan är vad det innebär för dess fortsatta utveckling, och vad medlemmarna tycker om de nya språkrörens fortsatta flört med Moderaterna.

Att biltillverkaren Saab har fastnat i ekonomiskt limbo kan inte ha undgått någon. Om – och i så fall hur – företaget ska räddas råder delade meningar. Men det finns de som vill tillföra andra perspektiv – ibland med mindre lyckat resultat. I ett blogginlägg skuldbelägger Botkyrkamoderaternas ordförande Jimmy Baker Saab-arbetarna för att de inte sparat tillräckligt med pengar för att klara en utebliven löneutbetalning.

Baker menar, på sant Anne Wibble-manér (”Alla borde ha en årslön på banken!”) att alliansens fyra jobbskatteavdrag borde ha medfört att en genomsnittlig Saab-arbetare fått 50 454 kronor över att spara. Och med lite extra sparande borde besparingarna kunna uppgå till mer än 80 0000. Denna uträkning har Baker gjort med hjälp av jobbskatteavdrag.se, en ”informationssajt” som drivs av kristdemokraten Harald Klomp. Att människors ekonomiska verklighet inte stämmer överens med borgerliga glädjekalkyler så att det kanske inte finns marginaler att lägga undan pengar varje månad, tas förstås inte upp. För sparar gör ju alla med ”ett sunt förnuft”. Sedan försöker Baker gardera sig genom att skriva att han ”inte försöker kasta skit på någon enskild människa”. Joråsåatte …

Hela Jimmy Bakers blogginlägg osar förakt för och okunskap om människors realekonomiska situation. Här är ett till exempel:

”Om alla som arbetar hade tänkt lite på framtiden och haft en liten buffert så hade situationen inte varit lika akut som den nu är för många familjer …”

Som Alliansfritt Sverige skriver: ”Det är ett blogginlägg som ger en unik insikt i den moderata föreställningsvärlden, en sån där insikt som man sällan ser nu när Nya Moderaterna har tätat till de medialt obekväma läckorna. Men att läsa Jimmy Bakers blogg är som att blicka in i Moderaterna innan de fick Schlingmann.”

Ja, det är inte utan att en frågar sig vilken värld Jimmy Baker lever i. För verkligheten är det uppenbarligen inte.