Johan Ehrenbergs blogg

Det är Universitet i Michigan som i en studie försökt se vilka förändringar i världen som stämmer med de ökade CO2 halterna i luften. Det är en obeglig läsning.

Dels kan man inte se att det är antalet nya människor som skapar utsläppen. Det går inte att få ihop en kurva med växthusgasernas ökning, med befolkningsökningen. Isåfall skulle kurvan se betydligt långsammare ut. Och utsläppen vara mer koncentrerad till fattiga länder.

Att befolkningsökningen bromsats in räcker alltså inte för att klara klimatkrisen. Vad Hans Rosling än berättar i sina fantastiska föreläsningar om världens förändring till det bättre så räcker inte de för att bromsa klimathotet.

Inte heller finns naturliga fenomen, som vulkanutbrott där som förklaring till växthusgasernas förändring över åren.

Det som däremot verkar stämma allra bäst är BNP:s utveckling på jorden och växthusgasernas ökning.

Enda gången vi ser en minskning är vid ekonomiska kriser. (Gröna linjen i diagrammet).

Det här är kanske självklart för den som vet att produktionen skapar växthusgaserna. Och produktionen ökar med konsumtionen. Bara en rejäl kris sänker bägge.

Men bara för att det är självklart är det inte okomplicerat. För kriser är inte neutrala saker, det är ekonomiska attacker på fattiga och normala löntagare i första hand. Den övre femtedelen av ländernas befolkning klarar sig hyfsat i en kris. De allra rikaste ökar rentav avståndet mot normalinkomsttagarna. Ekonomiska kollapser för att lösa klimathotet är alltså en metod som handlar om dramatiska klasskillnader, både mellan stater och inom stater. Vi får en värld där de rika lämnar alla konsekvenser klimathotet skapar över till alla andra.

Jag har svårt att tro att en sån utveckling klarar av att vara demokratisk. De enda samhällen som periodvis klarat av kraftigt sänkt levnadsstandard är diktaturer.

Alternativet är en omställningspolitik som förändrar ekonomin, som innehåller en helt annan roll för staterna vad gäller investeringar och reglering och som bygger på en helt annan egenmakt och produktion av energi, mat och kunskap/forskning hos medborgarna. Men en sån ekonomi kräver att både finanskapital och ägandemakten över den produktion som skapar utsläppen ändras snabbt.

Och hitills har ingen mäktig elit frivilligt lämnat ifrån sig makten över ett samhälle.

Jag undrar hur du tolkar valresultatet i Grekland. Jag tycker beskrivningar i de stora medierna handlar om att demokrati i sig skulle vara problemet. Känns obehagligt.

Lars Ekberg

Svar: Först måste man nog konstatera att valet är ett rasande misslyckande för nedskräningspolitiken som EU tvingat igenom. 2/3 säger nej, röstar emot, skriker ut sin ilska.

Att övriga EU inte låtsas höra det, att Anders Borg säger att "det är grekernas problem" handlar om en syn på demokrati som är riktigt skrämmande. EU:s ledare verkar ha en inställning till paramentarism och folkomröstningar som går ut på att man med medias hjälp håller ut tills folk röstar "rätt".

Segrare i valet är framförallt de vänsterpartier som säger att det finns en annan väg ur krisen än åtstramning och lönesänkning. Att inte ens ta den diskussionen är väldigt fegt, jag tror dessutom det straffar sig. För om Greklands röster är oväsentliga och bara ignoreras, hur blir det när ledningen för Spanien eller Italien möter samma motstånd från medborgarna.

Det finns något riktigt korkat i att kalla röster för "proteströster". Politik handlar om man väljer en annan väg. demorkati handlar då om att våga diskutera den vägen även om man själv anser att den är "orealistisk".

På samma sätt vill jag varna för de som tror att röster på nynazister bara är en "protest". Det är en reaktion på arebtslöshet och fattigdom och lösningen väljarna lockats av är rasism. Då måste man diskutera det, inte avfärda det som en ointressant protest.

Nyliberalismens ekonomiska politik i Grekland har fått storstryk. Hur svårt det än känns bör nog Borg diskutera faktumet. Inte låtsas som om det regnar.

just nu pågår EU diskussioner om "tuffare krav" på bankerna. Anders Borg är ofta ute i diskussionen.

Det man vill göra är att höja bankernas kapitalkrav, dvs banken måste ha kvar mer "säkert kapital" i botten för att få låna ut.

Tanken är att de då ska bli säkrare.

Det är en mycket tveksam slutsats. Bankers osäkerhet beror inte på kapitalet. Om man lånar ut flera gånger ländernas BNP kvittar det om man har tre, fem eller tio procent i botten i form av "säkert kapital". Det är storleken på utlåningen som är problemet hursomhelst. Svenska banker har till exempel tillgångar i form av säkra och osäkra fordringar som motsvarar fyra gånger landets BNP!

Det som händer när Anders Borg höjer kapitalsäkringskravet är att bankerna antingen höjer intäkterna från de låntagare som inte kan säga emot, för att öka vinsten, eller att man helt enkelt lånar ut mindre.

I en tänkt fungerande konkurrensutsatt ekonomi skulle det kanske inte fungera så. Då skulle en bank med stark ställning kunna konkurrera bort de som ställer hårdare krav på låntagarna.

Men verklighetens ekonomi är annorlunda. Det finns ingen riktig konkurrens mellan banker, de fungerar som oligopol och det betyder att Borgs "hårda krav" i praktiken kommer betyda mer överföring från låntagare till de privata bankägarna.

Det är ideologin som står ivägen igen. I Borgs värld borde konkurrens finnas.

I verkligheten gör den inte det.

Solcellsparken i Indien blir över 600 MW. Den ska på den breddgraden kunna ge el till flera hundra tusen hushåll. Men den är stor. Som du ser på bilden. Eftersom 1 kW tar ca 7 kvadratmeter, så tar 1 mW ca 10 000 kvadratmeter (man behöver yta emellan panelerna också) och då tar 600 MW faktiskt 6 000 000 kvadratmeter.

I andra länder, som Tyskland har solceller lyckats producera en fjärdedel av elen landet använder, mitt under en solig dag. Men utan gigantiska jätteparker.

Orsaken är att solceller fungerar lika bra i liten skala som i stor. Miljoner hus med solceller blir ju som en stor solcellspark. Men utspritt. Dessutom slipper man göra de stora nätinvesteringarna om man sprider ut solcellerna lokalt där de alltså inte kräver så mycket nya elnät för att fungera smidigt.

Egen El och ETC har ju beslutat bygga Sveriges första 1 mW park. Det blir ca 10 000 kvadratmeter. Det är småskalig el, varje by eller stad kan runt sig använda mark som inte odlas på och så har man gjort sin energi tills tor del.

Men visst behövs det storskaliga också. Det är enorm brist på el runtom i världen, 30 procent av jordens befolkning saknar el och om man bygger nya nät fungerar det såklart bra med stora solcellsparker istället för kolkraft tex.

Så liten som stor behövs. Men det roliga med solceller är att effekten av dem är lika stor oberoende om man sätter upp miljoner eller en. Per kvadratmeter alltså.