Vems fel är kraschen?

När finanskrascher inträffar händer något märkligt. De ansvariga fortsätter som förut och ingen ber om ursäkt.

Ingen av de ekonomer och ”analytiker” som haft tokfel ber om ursäkt. Trots att de lurat människor på miljarder kronor.
Orsaken till krascherna är det som de – tillsammans med borgerliga politiker – slagits för:
Avregleringar.
Varför inte vara lite ärlig och säga: ”Förlåt oss, vi hade fel. Världen blev inte rikare och bättre av att finansföretag fritt fick låna ut och spela med våra gemensamma pengar.”
För det är det vi sett.
Spekulationsekonomi.

All ekonomi i den privata finansvärlden är ett spel. Man köper ”värdepapper” och hoppas sälja dem dyrare senare. Det är som ett pyramidspel. Så länge någon vill betala lite mer för papperet nästa vecka kallas utvecklingen sund. Spekulation är när Swedbank köper delar i amerikanska lån. Spekulation är när börsen stiger och att bankerna sen lånar ut till en spekulant med aktierna som säkerhet så att denne kan köpa fler aktier (som sen kan belånas).
Spekulationskapitalism är ett slöseri med kraft och pengar.
Istället för investeringar i företag, järnvägar, skolor, så gör man ”placeringar”.
Istället för satsningar på problem, klimatfrågan, arbetslöshet, så köper man råvaror för att man hoppas de ska fortsätta gå upp.
Våra borgerliga ekonomer kallar det här ”smörjmedel i ekonomin”. Man gillar spekulationen. Den flyttar pengar dit ”de gör mest nytta”. Det vill säga dit man just då kan tjäna mest. Men kortsiktig spekulation är alltid ”lönsammare” än långsiktiga investeringar. Just den veckan.

Bankkrascher beror inte på att vanligt folk slutat lita på bankerna. De beror på att bankerna slutat lita på varann – de vet något ingen annan vet – nämligen att de lån och säkerheter bankerna har är luft. Alla banker måste alltid låna pengar. Det är det de lever på. Låna och låna ut. När en bank kraschar beror det på att andra banker inte vill låna ut till den. Ibland tar staten då över och räddar banken. Ibland får starkare banker ta över.
Detta är också ett spel. De leker med vår framtidstro genom att maktspela mot varandra.

Det värsta är att finansmarknaden blivit så stor att inga stater i världen kan ta upp notan. Den amerikanska lånemarknaden handlar om 60 000 miljarder dollar. Bushs räddningspaket på 700 miljarder dollar är bara ett försök att få bankerna att sansa sig. ”Låna ut till varandra!” ropar regeringen.
Alla politiker säger alltid att allt är lugnt dagarna före en katastrof.
När Anders Borg påstår att just svenska banker är sunda och stabila så är det ekon av vad amerikanska politiker och ekonomer sagt i lite mer än ett år. ”Systemet är stabilt.”
Men det är det inte.
Och det som händer när politiker verkligen behöver lugna folk är att ingen tror på dem.
Inte ens när man skickar in 700 miljarder dollar i bankerna.

Bankerna kraschar inte på grund av girighet eller dumhet. Det är inte ”rövarkapitalism” som är orsaken.
Om alla bankchefer i världen sänker sin lön till 25 000 kronor i månaden så är det bra för den mentala hälsan, men spekulationsekonomin i sig är lika farlig.
Själva idén med att privata finansföretag ska få bestämma över dina lån, ditt hus, över företags investeringar, ja även över din konsumtion, är sjuk.
Det går inte att göra pengar på pengar. Det som händer när ”pengarna växer” är att det blir mer och mer luft i en bubbla. När ett hus blir dubbelt så mycket värt är det falskt – det är ju samma hus. När en börs stiger med en tredjedel är det luft. Alltid! När banker tjänar miljarder är det spekulationsekonomin som härjar.
I Sverige såväl som i andra länder.

Spekulationsekonomins ökning handlar om att allt mindre pengar finns i den gemensamma sektorn. Borgerliga politiker privatiserar företag och skatte- och pensionspengar används inte till investeringar utan till att låna ut till banker eller aktiespekulation.
När bankerna blir rika blir välfärden mindre.
I USA – världens mest spekulerande land – har reallönerna i praktiken stått still samtidigt som ”tillväxten” varit hög. Pengarna har gått till spekulationsekonomin.

Så vad kan man göra?
Istället för att rädda världens banker genom att ge dem ännu mer pengar att låna ut kan man göra tvärtom.
Staterna ska ge stöd till löntagarna så de kan betala sina alltför dyra lägenheter. Då kan finansbolagen försvinna utan att vanligt folk förlorar sina hem.
Höjda löner och lägre aktieutdelningar är sunt. Då flyttas pengar från spekulationsekonomin (det är en minoritet på 1 % som äger majoriteten av alla privata aktier!) till den verkliga ekonomin.
Förstatligade banker är bra. Då hamnar kontrollen över hur mycket pengar som skapas under människor som inte blir rika på att trycka nya pengar. (Vilket en bank gör när den lånar ut mer än den äger). Staten har ingen anledning att jaga högsta möjliga vinst, som privata banker gör.
Den offentliga sektorn måste få växa genom stora investeringar i uppdraget att rädda världens klimat. Där finns både jobb och vettiga satsningar att göra. Dessutom – länder med stor offentlig sektor och höga skatter – har klarat sig bättre än andra i världsekonomin. Trygghet funkar.
Det här är klassisk reformistisk politik.
Mot den står en nyliberal politik som just nu håller på att försätta hela världen i kaos.
Det finns alltså ingen egentlig orsak till att Sahlin och Östros inte skulle kunna ändra politik.
Utom kanske detta.
Inte heller de är beredda att be om ursäkt.
De flesta privatiseringar och avregleringar gjordes nämligen under en socialdemokratisk regering.

Johan Ehrenberg

(Siffror från Ekonomihandboken)

En kortare version av artiklen publicerades på Aftonbladet debatt torsdagen den 2 oktober 2008.