Mikael Wiehe
torsdag 2 sep
Veckans ledare

Bonus och bidrag blev fiasko

Ledarstick

Valfläsket

Debatt

SJ – vart tog du vägen?

Många missnöjda med sommarjobbet

Kina hårdsatsar i Sydamerika

Life during wartime

Ge fan i min personliga integritet

Kalendarium

ETC:s nyhetsbrev

Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.


Namn:

E-postadress:


Problemet stavas Bonnier

2008-09-26

Sverige har ett demokratiproblem. Problemet stavas Bonnier och det här är något man helt enkelt inte får skriva i Sverige. Det är inte fin ton. Innan vi diskuterar innehållet i påståendet så låt oss göra en sak väldigt klar. Det SKULLE KUNNA vara ett helt annat namn som symboliserade vårt problem. Schibsted kanske. Eller Hjörne. Eller familjen Aller… Men nu heter Sveriges största mediemonopol Bonniers och deras makt är fullständigt orimlig.

Första gången jag träffade en medlem i familjen Bonnier var 1980, tror jag. Det var en debatt i radions P1, Lukas Bonnier, och jag var ditkallad för att säga det där som så få vill säga. Bonnier hycklar om sitt ansvar och sitt ”demokratiska uppdrag”. Bonnier-företagen är vinstjagande apparater och tidningarna borgerliga ideologiprodukter.
I radio sa Lukas Bonnier inte något särskilt, men i taxin efteråt, så berättade han att hans inställning som ägare var att redaktörerna styrde innehållet, det var inte hans bord. Han sa:
– Det måste du förstå, så fungerar det, vi kan inte styra det som publiceras.
Han sa det vänligt, en gammal erfaren mans ord till en ung och det var då jag förstod att om jag ville jobba med tidningar och utgivning i Sverige måste jag välja att bli anti-Bonnier eller ge upp.
Jag tror nämligen han menade det han sa. Familjens ideologi är ett ständigt förnekande av sin egen makt, ägarna gömmer sig bakom anställda drängar. Med orden ”fri objektiv journalistik” har man kunnat hyckla, vägrat ta ansvar för mediernas innehåll, aldrig behövt diskutera sin makt utan skyllt på ”läsarnas önskemål” eller ”redaktörernas oberoende”.
I själva verket har ägaren all makt och allt ansvar.

Idag är det Jonas Bonnier som är vd och Carl-Johan Bonnier styrelseordförande i bolaget (som består av över 300 tidningar och företag). Till skillnad mot tidigare chefer har Jonas Bonnier förklarat att han inte kan tänka sig att ge ut en morgontidning som Dagens Nyheter med socialdemokratisk ledarsida.
Under hans korta period har Bonnier också varit direkt aktiv i politiken, man har agerat som lobbyist inom EU för att försvåra och riva upp det svenska presstödet. (Samtidigt tar Bonniers gladeligen emot presstöd i form av distributionsstöd på över 15 miljoner kronor. Det är staten som betalar för att folk runtom landet ska kunna få DN till morgonkaffet.)
Bonniers agerar också för att få bort reklamskatten – vilket bäst gynnar förlaget med mest reklam.
Att äga medier ger politisk makt. Jag är övertygad om att alliansen inte hade vunnit valet utan Bonniers mediestöd. Alliansen och ”det nya arbetarpartiet” var en berättelse som stenhårt drevs i Bonniers tidningar mer än ett år före valet.
Myten om Reinfeldt som en ”annorlunda moderat” är ju en propagandavinkel, man skulle lika gärna kunna ha framställt honom som skattesänkande, nedskärningsivrig, klassisk högerpolitiker.
Att mediebilden av moderaterna var falsk bevisas – om inte annat – av att väljarna efter valet så snabbt gled vänsterut eftersom man inte kände igen den genomförda politiken med det som medierna hade berättat.

Just nu pågår en ny medieberättelse. Nu ska regeringen få en ”nytändningsimage” nu ska det hemska som gjorts glömmas bort i skenet av nya skattesänkningar.
Jag vet inte om det finns något demokratiskt land där regeringen på samma sätt som i Sverige kan prenumerera på helsidesplats för att berätta om sin nya politik. I Stockholm har det varit parodiskt, varannan dag skriver regeringen en helsida i Bonniers tidning, varannan dag i Svenska Dagbladet.
Dag efter dag efter dag…

Om jag – i taxin bredvid Lukas Bonnier – hade fått veta vilken makt bolaget skulle ha 30 år senare – så hade jag aldrig trott det.
Bonniers äger största TV–kanalen, de viktigaste dagstidningarna, de centrala veckotidningarna, det största bokförlaget, de har monopol på film och äger den största bokhandeln (Adlibris) och kan naturligtvis med sin tyngd styra det mesta vad gäller distribution, avtal, tidningsutgivarförening och annan lobbyism i mediefrågorna. Man agerar frenetiskt för att bli största aktören på internet (nyligen med sin nya styrda bloggportal).
Just nu förhandlar Bonniers, Schibsted och Hjörnekoncernen om hur landets dagstidningslandskap ska omformas (Media Scandinavia heter det). Det här är diskussioner som självklart borde vara offentliga eftersom de handlar om demokratins möjligheter. Men allt sker i tystnad, eftersom det handlar om ”affärer”.

Så hur bekämpar man Bonnier
och därmed den borgerliga mediedominansen? Många ropar på facket och visst har fackföreningsrörelsen ett ansvar som man vägrar ta. Men samtidigt ska man komma ihåg att de två mediemiljarder LO sitter på, endast motsvarar ETT ÅRS VINST inom Bonnierkoncernen.
Att konkurrera med Bonniers på deras villkor, alltså pengarnas villkor, är helt enkelt omöjligt.
Politiken är den enda kraft som kan mildra de demokratiska problemen med familjens ägardominans, det är den enda kraft som kan hota allt högre vinster genom reklamskatt, presstöd eller satsningar på public service.
Men hur påverkar man då politiken?
Jo, med medier. Bara med fria medier kan diskussioner skapas som får medlemmar inom arbetarrörelsen att diskutera, som får väljare att fråga och som får politiker att agera.
Lägger vi oss platt inför Bonnier, accepterar vi ”marknadens villkor” så ger vi i grunden upp den politiska kampen.

Det där var inget jag begrep i taxin för 30 år sedan, men idag vet jag att socialdemokratins och vänsterkrafters största historiska misstag är förstörelsen och förlusten av den egna rösten. Medierna. Bara en liten bäck är kvar av den flod av röster som fram till 1970-talet kunde hålla Bonniers stången.
Högervridningen av rörelsen hänger samman med att man tappat rösten. Andra – de borgerliga medierna – pratar åt en.
Det här håller inte.
Som liten – i sammanhanget oerhört liten – medieaktör har jag bestämt mig för att ägna resten av mitt aktiva liv till det här. Runt om landet – i samarbete med de som vill – försöka skapa små lokala alternativ, precis som vi gjort med ETC Örebro.
Och som vi ska göra i Malmö där tidningen Efter Arbetet startar i februari.
Och som vi vill göra i varje stad där Bonnier eller andra borgerliga grupper har monopol.
Runtom i landet ska det finnas små ivriga röster som kan ropa ”stopp där” när de värsta myterna börjar spridas inför nästa val.
Vi har inga illusioner om att vi kan förändra den massmarknad eller de distributionsmonopol Bonnier med flera kontrollerar, vi gör det för att lokalt, runtom i landet, försöka få igång en diskussion bland de som vill förändra.
Jag tror nämligen inte att demokratin är död i Sverige. Att utvecklingen inte går att ändra.
Jag tror att demokratin finns och lever hos dig.

Johan Ehrenberg



Skriv ut | | RSS | |


 

  1. Av: Michael

    Johan
    Tyvärr är politiken nästintill död. Den riktiga anledningen till det ligger i vem och hur pengar skapa – såsom skuld av privata intressen. Bonnier har en klar uppgift i att hålla information om pengaskapandet dolt. Bonniers riktiga makt ligger inte i vad som blir sagt utan vad som inte blir sagt.
    Här är ett litet utdrag från SvD:s f.d chefredaktör Hans L Zetterberg som skrev:

    “Pengar är inte vad vi tror.
    “Hur skapar man pengar? Hur får man pengarna att behålla sitt värde?
    .........
    Om detta vet vi vanliga medborgare emellertid nästan ingenting. Hur det egentligen går till vet några enstaka politiker, akademiker, bankmän och valutaspekulanter och några centralt placerade ämbetsmän. Finansministern har framgångsrikt idkat “learning by doing”. Några (antagligen inte alla) i riksbanksfullmäktige kan också besvara frågorna hur pengar skapas och behåller sitt värde.
    .................
    D
    et finns ingen lärobok i ämnet, ingen skrift i forskningsrådsnämndens publikationer “Källa” som illustrerar de vetenskapliga kontroverserna om saken. Och i studieförbundens kurskataloger letar man förgäves efter en studiecirkel om hur pengar skapas och värdesäkras. Det verkar vara likadant i andra länder.”
    http://www.zetterberg.org/Press/DN/dn951210.htm

    Skrev en blogg om politikens död:
    http://blogg.aftonbladet.se/11316/perma/957407/



       26 september 2008, 12:02   


  2. Av: Lufra

    Jag glömmer ibland bort att jag slutat titta på tv och läsa dagstidningar. Det är konstigt hur mycket gladare man blir.

    Johan, jag brukar tjata om hur bra du skriver, men ofta låter du bli att nämna vilken bloggportal, vilken kommun, direktör, källa saken gäller. jag skulle önska att namn, siffror, hänvisningar alltid finns med. Annars blir det mer retorik och mindre fakta. Ja?



       26 september 2008, 15:35   


  3. Av: Lufra

    @ Michael: Politiken är inte död, det är bara vi som inte gör någonting.



       26 september 2008, 15:37   


  4. Av: A.Jonsson

    Detta blev mer än lovligt konstigt även på för en vänstersida. Är problemet att Bonniers styr för mycket, åt höger får man förmoda, eller att de inte styr tillräckligt åt vänster?

    Familjen lägger sig inte i vad de anställda redaktörerna skriver. Du kallar det att gömma sig bakom anställda drängar och då vill jag gärna veta vad du önskar istället. Ska ägarna detaljstyra vad som ska skrivas, eller ska det räcka att, som nu, deklarera en politisk färg och sedan låta de anställda redaktörerna och utgivarna ta ansvar?



       26 september 2008, 15:41   


  5. Av: Micke

    Lufra
    Nej! Demokratin är inte död ännu men den stryps av det penningsystem baserat på skuld (alla pengar i vårt system är skapade genom lån=skulder till banker förutom mynt och sedlar som är småpotatis).
    Detta system utgör den behållare som demokratin utvecklas inom. Penningreformisten Lietaer beskriver samma tanke genom en liknelse med ett fartyg. ”Vem bestämmer över ett fartyg? Svaret är konstruktören, eftersom han redan i konstruktionen har byggt in nittio procent av det som kaptenen kan göra. (…) samma sak händer med (…) världen. Konstruktionen på penningsystemet förutbestämmer nittio procent av investeringsbesluten i världen.”

    Det är dessa ramar som begränsar och alltmer stryper demokratin. Du får gärna läsa min bloggg och komma med kommentarer, skulle uppskattas. Och du har rätt att så länge viljan finns, finns fortfarande hoppet för demokrati

    http://blogg.aftonbladet.se/11316/perma/957407



       26 september 2008, 16:43   


  6. Av: Rickard Pettersson

    Jo så är det, vi lever i ett djupt indoktrinerat samhälle, det är ibland löjligt påtagligt och just på grund av det faktumet som folk sällan tror mig när jag nämner det, men vad tror folk egentligen händer när samma personer som äger produktionsmedlen samtidigt äger rätten till yttrandefrihet och alla mediala-kanaler.

    Som du säger så försvann arbetarnas röster i Sverige runt 90-talalet, men rösten kommer tillbaka.

    Till A.Jonsson

    Saken handlar inte så mycket om att dem styr på nått verkligt märkbart sätt, jag tror faktiskt på vad som sades i taxin, redaktörerna styr.

    Men hur fungerar ett bolag? vad är det som man vill när man driver ett bolag? man vill självklart skapa vinst, inkomst, proft osv.

    Vad tjänar då median mest pengar på? Reklam, det ger sig ganska snabbt om du slår upp valfri dagstidning, man tjänar pengar från reklam, tidningarna skulle knappt gå runt om det inte vore för all reklam.

    Man tjänar således inte pengar på lösnummer, eller genom att sälja fler prenumerationer i sig, man tjänar pengar på reklam och man får mer pengar per reklamsida beroende på hur många personer man når ut till.

    Frågan är då, hur stort intresse har dessa reklamannonsörer av att annonsera och stödja en tidning som ger ut alltför radikalt material? som inte håller sig inom dem rimliga gränserna för vad man får diskutera (läs parlamentarisk liberal ekonomisk strutktur)?

    Så ponera att du vore redaktör för ett bolag, skulle du ge ut en artikel som gjorde att du möjligtvis skulle förlora annonsintäkter? Givetvis inte du vill göra ett bra jobb och i ett bra jobb ingår givetvis att skapa avkastning till aktieägarna, för om man inte gör det så blir man ersatt, simple as that.

    En annan intressant sak är detta, tror du att du skulle befinna dig på en plats som redaktör för en större tidning i Sverige ägd av bonniers om du skulle ha radikala åsikter? oavsett om dem är konventionella i folkets ögon eller inte?

    Om du frågar mig så skulle jag säga att man blir utsållad och satt i fack, ofta från tidig ålder, dagis och grundskola, så blir man kontrollerad på olika vis, man får veta att man inte biter den hand som föder en och att man inte ska ifrågasätta saker och ting för dem har sin naturliga ordning, nästan totalitärt eller?

    Ok en sista poäng, det är ingen slump att det ser ut på detta viset, det fanns tidigare i England (tidigt 1900-tal, samma gäller säkert för Sverige under någon period) en stor skala lokala arbetartidningar som var lästa av väldigt många människor för den tiden, man (Ägarklassen) valde då en medveten strategi nämnligen att marginalisera och konkurrera ut dessa tidningar som såsmåningom skulle försvinna helt, och man lyckades, det lyckades väl.

    Så vad är den stora frågan vi borde ställa oss? Ska median vara grundad på profit-incitament?

    Som allt annat så är det kapitalistiska systemet extremt enkelt att genomskåda och räkna ut, allt går ut på att öka vinsten åt aktiebolagen, varför hatar kapitalismen statliga bolag? svaret är så enkelt.

    Vad vi behöver är oberoende media, driven av lokala personer som endast har informations-spridning som incitament, det låter väl inte så hemskt?



       26 september 2008, 18:44   


  7. Av: Chichu

    Kära Michael!

    Man får en svår uppgift om man skulle vilja hitta någon vägledning i ämnet att skapa någon/några pengar. Många tror att det är något mystiskt med denna process. Det är inte något speciellt med det där. Man gjorde det sedan urmines tider. Växlingkursen var olika och föremålet likaså vilket kallades för pengar. Det kunde ha varit av snäckor eller av metall. Men vad är grejjen med pengar. Ju, det är bara så att dessa pengar får skapas av NÅGON. Inte jag, och inte du, utan av NÅGON som kan skydda denna privilegium med en lång rad av olika verktyg, så som, med tvingande lagar, eller med olika institutioner osv,. Och denna NÅGON gör liksom allt och med hjälp av all makt som har till sitt förfågande, för att bara själv skulle kunna göra pengar, prångla ut pengar, och bestämma värdet för dessa pengar. Resten av problematiken för frågan om pengar kan man hitta i olika faktaböcker, tidskrifter, jaa det finns en uppsjö av informationen om pengar, både om falskmynteri eller om räntevapen, eller om andra exotiska begrepp. Många tror att det är skillnaden mellan inlåningskapital och utlåningskapital som finns i något lurigt. Nej du! Detta är bara av marginell betydelse för den som har rätten att prångla ut pengar. Men det finns en intressant fråga kvar. Vem kan det vara denna NÅGON? Tja, det skulle man kunna diskutera om ganska länge till. Vad tror du själv?



       26 september 2008, 21:33   


  8. Av: Michael

    Kära Chicku!
    Systenet som härskar idag kallas fractional reserve banking.

    För att enkelt förklara dagens bankssystem, penningskapandet som hur hela skiten punkteras nu häng med här:

    1) Säg att en polare till mig har 100kg guld. Jag förvarar guldet åt polaren som ska ut på resa och jag påstår att jag har det i mitt hus och han kan hämta det när han vill.

    2) Men så fort snubben åkt lånar jag ut 92kg av guldet till en annan polare mot ränta för han vill köpa en bil av en tredje polare. Jag behåller 8kg själv i reserv i fall min första polare skulle dyka upp och vilja ha tillbaka sitt guld (mest bara för att bluffa honom med att jag verkligen har kvar guldet). För att jag ska vara säker på att min andra polare ska betala tillbaka guldet tar jag hans bil som pant.

    3) Min tredje polare sitter nu med 92kg guld som egentligen tillhör min första polare (han fick ju guldet som betalning för bilen som jag håller som pant). Men min tredje polare får för sig att han också ska resa iväg och han ber därför att jag ska se till hans 92kg guld. Jovisst, säger jag och tar hand om hand om hans 92kg guld också. Nu sitter jag med den första polarens 100 kg guld , samt min trejde polares 92 kg guld, samtidig som min andra polare har en skuld till mig med ränta – fast det finns fortfarande bara 100kg riktigt guld.

    4) Sedan kan man ju dra in en fjärde, femte polare som gör samma sak o.s.v tills dess det finns krav på mer än tio gånger mer guld d.v.s runt 1000kg guld. Dessutom sitter jag med en massa pant från mina polare för den stora “risk” jag tar när jag bedrar dem. Dessutom tar jag en ränta på 5% på 1000 kg guld (varav 900kg ju är låtsasguld) vilket gör att jag kommer få ihop över 100kg riktigt guld på bara två år (lika mycket som jag är skyldig den första polaren). Jag hoppas därför att min första polare håller sig borta i minst två år.

    5) Men den första polaren kommer hem efter bara några dagar och kräver tillbaka sina 100kg guld. Han plockar ut allt guld men fortfarande finns krav på mer än 900 kg guld kvar från mina polare som hämtat tjära och fjädrar av någon konstig otacksam anledning.

    Det skedda kan ses som fractional reserve banking där jag lånar ut allt utom en bråkdel av guldet. När polarn kommer tillbaka plötsligt och vill ha sitt guld inträffar omvänd fractional reserve banking.

    Då utlåning i en bank blir inlåning på en annan bank kan man helt enkelt smälla ihop alla bankers inlåning på ena sidan och all bankers utlåning på andra sidan. Denna “hela skiten” banken (i brist på bättre ord, ursäkta språkvalet) har genom fraktional reserve systemet en tillgång i botten på 8% och 92% som fattas. Sedan finns det säkert spridning i de olika bankerna så att vissa banker är lite mindre “latent insolventa” än andra. Men banksystemet sett som en helhet är “latent insolvent”. D.v.s om alla , oavsett bank, gjorde en bankrusning skulle de som plockade ut först få ut sina 8% men 92% skulle aldrig betalas ut.

    Det är detta sätt att skapa nya pengar – genom att skuldsätta människor (alla nya pengar skapas på detta sätt, antalet mynt och sedlar, som är det enda som staten skapar har minskat med 2 miljarder kronor de sista åren och är småpotatis av den totala penningmängden – det mesta är krediter – d.v.s skuld från bankerna) som är orsaken till krisen.

    Bankerna har lånat ut för mycket pengar de inte har och skuldmaximerat .

    Så när en bank drabbas av en förlust inträffar omvänd fractional reserve och bankerna måste dra in på runt 10 gånger beloppet i utlåning för att få ihop till sina 8%.
    Kolla vad som hände i mitt exempel ovan där polarn kom hem och ville ha sitt 100kg guld – detta är förenklat vad som sker nu inom bankvärlden. När folk plockar ut sina pengar från bankerna drar de också undan mattan för mer än 10 gånger det beloppet i fiktiva krediter, precis som polarn drog undan mattan för de fiktiva guldet i exemplet ovan. Resultat blir en implosion av hela bygget. Denna gång är det nog totalpunka.

    Så om inte bankirerna i USA får igenom sin “bail out” i USA på 700miljarder dollar så rycker det undan mattan för mer än 10 gånger det beloppet. d.v.s 7000miljarder dollar som skapats genom fractional reserve (observera att med en ränta på 5% skulle bankerna få insättarens belopp i avkastning på dessa fiktiva pengar efter enbart 2 år, precis som jag skulle fått 100 kg guld i ränta efter bara 2 år i exemplet ovan)



       29 september 2008, 22:58   


  9. Av: Chichu.

    Kära Michael!

    Banksystemet kan vara en tung belastning för ett samhälle. Problematiken kan stavas beroende av vem för tillfället håller pennan.
    Bristen i dessa diskutioner är att många glömmer ett grundlegande fel som ges av själva lånesystemet. Det är bara att ingen har hittat något bättre metod så det är då bättre att helre låta bli saken.
    Jag menar att man lånar pengar som kan betraktas för 100%. Man måste betala ränta för detta belopp. Storleken för räntan spelar det inte så stor rol. Så om man är inte falskmyntare så blir det omöjligt att betala alla pengarna. Man kan betala bara 100% i reda pengar och räntan har man möjlighet att betala i något annat värde. Problemet är att bankerna syslar med bara pengar. Naturligtvis kan man arbeta någonstans och tjäna pengar men de där pengarna kostar också pengar, fast då blir arbetsgivarens sak att fixa pengarna. Banken ger inte ut pengar gratis. För detta kan bli kostnader i olika avgifter eller ränta. Om man säljer några saker för pengar blir det likadant. Den som ger pengar i utbyte mot varorna och där kostar också pengar, då blir köparens tur att bekosta pengarna. Pengarnas väg i samhället kan vara varierande. Men för att samhället skulle få möjlighet att begagna pengarna kostar det pengar. Bankens sak är att tillhandahålla för samhället för en mindre större ersättning. Så om samhället en gång har börjat utnyttja bankens tjäns då är samhället fast i bankens kundkrets. Naturligtvis blir somliga vinnare i samhället och några blir förlorare. Men banken blir alltid vinnare. Samhället blir vinnare i den mån att NÅGON sörjer för ett medel som säkerställer att ekonomin får möjlighet att fungera. Det är klart att det finns olika lagar och regler som försöker tämja den männsliga “kreativiteten” i jakten att tjänna pengar, men det är varierande från land eller från samhälle till samhälle.



       30 september 2008, 15:48   


  10. Av: pessimist

    och allt kraschar väl för gott när jordens resurser äntligen tar slut i Tillväxtens Heliga Namn. ett nådaskott nu skulle kännas bättre än den här plågsamt utdragna dödskampen, hur många fågelarter har t.ex. egentligen försvunnit från svensk fauna de senaste 20 åren? hmm, landade kanske en bit från sakfrågan här:)



       2 oktober 2008, 14:48   


  11. Av: Micke

    Kära Chicku!
    Du skrev:
    “Det är bara att ingen har hittat något bättre metod så det är då bättre att helre låta bli saken.”

    Det finns gott om exempel på där staten skapat pengar från ingenting (ett privilegium som vi idag ger privatbankerna) och spenderat dessa till att bygga vägar, sjukhus och allmänna nyttigheter. Dessa pengar från staten har inte skapats i form av skuld (ytterligare ett privilegium vi ger privata intressen i bankerna). Varje ny valutaenhet har på så sett skapat ett nytt värde i samhället varvid statens skapande av pengar inte varit inflationsdrivande (vilket dagens skuldbaserade system är).

    Kolla gärna den här videon om hur det funkade i Kanada mellan 1935-1974, så kanske vi kan diskutera utifrån den?
    http://www.youtube.com/watch?v=9yYEFuN2v08



       5 oktober 2008, 09:23   


  12. Av: Chichu.

    Bankäganden kan lösa många, många, många problem. Men de kan inte heller komma ifrån svårigheten att låntagare skulle kunna ha möjlighet att av 100% betala 101% eller mer.
    Om någon kan göra detta, då sannerligen borde man hålla detta hämligt. Polisen kan lätt få för sig att undersöka denna ekonomiska bedriften närmare.



       5 oktober 2008, 15:09   


  13. Av: Michael

    Tyvärr verkar du vara fast i paradigmet att pengar måste vara lika med skuld. Tänk dig en hundralapp i din plånbok (eller ett mynt). Denna sedel är skapad av staten. Staten har skapat denna sedel utan att skuldbinda någon – de har bara skapat den. Att du har den som tillgång medför inte att någon annan sitter med motsvarande skuld. Tyvärr utgör statligt utgivna sedlar bara en bråkdel av den totala penningmängden. Den är på runt 96 miljarder kronor av runt 2000 miljarder kronor, d.v.s mindre än 5%.

    Resten,mer än 95%, är skapade genom kreditexpansion (=skuldexpansion) där varje tillgång motsvaras av motsvarande skuld.

    Pengar=krediter ska inte skapas som skuld från ingenting genom fractional reservesytemet av privata intressen överhuvudtaget.

    Jag rekommenderar “money as debt” på youtube. Jättebra och enkel film som klargör mycket. Liksom jag mynnar den ut i åsikten att staten ska skapa alla nya pengar och sätta dem i omlopp genom spendera dem på allmänna nyttigheter.



       6 oktober 2008, 17:10   


  14. Av: DAG DAY STÅHLE STEEL ROMANFÖRFATTARE & BOKFÖRLÄGGARE

    Som enda bokförlag i Sverige bekämpar jag Adlibris och indirekt Bonniers av flera anledningar. Allt fler inser att det jag gör är allt annat än svär i kyrkan.

    Gå in på www.aobocker.se och förstå hur jag gjort / kort höjt priserna för Adlibris lämnar kraftiga rabatter för alla andra traditionella boklådor, läs handlare. Jag gör det dels via Stevali.se / Sthlm / dels via distributören i Norrköping, Sörlins.

    Konsekvensen att Adlibris härjar fritt och sänker priserna och tjänar pengar på alla i branschen blir bland annat ett fattigare svenskt litterturlandskap då mötesplatserna, det vill säga boklådorna, våra böckers traditionella fönster ut mot läsarna, mina verkliga vänner …, slås ut, bort och i spillror ...

    Exemplen är otaliga …, boklådor som funnits i otaliga tider finns inte längre detta pågrund av priskriget Adlibris här står för, inse, fatta och begrip det snälla Ni.

    Det här gör jag för för att konsumenten skall förstå att det är tokigt det Bonniers idag gör speciellt på internet, och att deras makt är ett hot mot den svenska demokratin.

    Det finns alltid två sidor av myntet men i Bonniers fall finns bara ett och det handlar om att tjäna pengar; så mycket pengar som möjligt på allt och alla…

    Dag Ståhle
    Romanförfattare & Bokförläggare



       7 oktober 2008, 22:11   


  15. Av: dag ståhle

    BONNIERS är storebror själv, de vill äga allt tjäna pengar på alla och de har politiska ambitioner.

    Debatt: Anti-Bonnierskampanja nu – Civilkurage och det sjuka med nätbokhandeln Adlibris

    Följande hittar jag på Adlibris en dag.

    Obs texten från Adlibris hemsida

    “Dag Ståhle
    2008 (ISBN 9197450995)
    Svenska
    Pris: 223 kr

    Tillfälligt slut”

    Min lösning blev att höja priset
    radikalt mot Adlibris lämna rabatter till alla andra.

    Jag är beroende av att sälja nyutkomna verk men då nu
    Adlibris inte bara dumpar priserna på alla förlags
    böcker och berättar att helt nyutkomna verk inte
    finns i lager får det vara nog.

    Hädanefter skall nyligen utgivna böcker kunna finnas
    till lägre priser inom den reguljära bokhandeln
    än på Internet när det gäller den litteratur jag
    ger ut.

    De 70 personer som utgör familjen Bonniers är ett
    hot mot demokratin, detta vet vi då Bonniers
    över tid skaffat sig medieverktyg som de
    gärna lånar ut till borgarna. Bonniers håller på att bli ett hot mot storebror själv, då Bonniers har politiska
    ambitioner. Bonniers har ännu inte någon lämplig
    person som skulle kunna iträda sig den
    politiska kappan; de lånar därför ut ordet till
    borgarna och borgerliga åsikter.

    Det här hoppas jag leder till i långa loppet:

    The End of BONNIERS PROSPERITY...

    Bonniers är ett hot mot den fria företagsamheten
    inom bokbranschen.

    Bonniers är ett hot mot den personal som har till
    arbetsuppgift att sälja boken via boklådor.

    Hur har det blivit så här? Ja, det är en alltför
    lång historia. Vad jag vill är att motverka
    att Bonniers får ännu mera makt och att de slår
    ut boklådor genom att sälja böcker de inte haft att göra med under
    produktionen.

    Idag är situationen den att Bonniers kan
    dumpa priserna på i princip alla förlags böcker
    via Adlibris och slå ut sina konkurrenter, boklådorna.

    Böcker behöver speglar och det är den traditionella bokhandeln, biblioteken och skolor / universitet med flera som är de
    speglarna / mötesplatserna. Bonniers är ett hot
    mot alla dessa naturliga mötesplatser.

    Konsekvens: boklådor läggs ner, människor som älskar böcker får gå från sina arbeten och Bonniermänniskor som jag aldrig mött börjar tjäna pengar på mina böcker och det på prispressar sidor på internet.

    Bonniers vill själva, se senaste numret av
    Svensk bokhandel, sid 8 nummer 15/2008,
    just starta en fysisk bokhandel.

    Snälla fundera kring varför?

    - Rimligen finns det 88 procent av marknaden
    som vi missar. Med vanliga butiker skulle vi kunna
    nå en del av de köparna, säger Bonniers Pär Svärson.

    Men snälla rara hur mycket pengar och
    makt skall vi ge Bonniers?

    Och värre ändå mina verk används för att slå ut det jag själv tycker om, boklådor.

    Så ...,

    vad gör en förläggare och romanförfattare, som vurmar för boklådorna,
    när han märker att priserna på hans böcker dumpas hos internetbokhandlare?

    Vad gör en romanförfattare och förläggare när han märker att prismakten
    ligger i händerna på människor som han inte har förtroende för och som verkar ha politiska ambitioner?

    Vad gör en romanförfattare och bokförläggare när han
    märker att människor som en gång bedrivit bokhandel
    i liten skala en gång i tiden och som tvingats slå igen
    nu; syftar på människor som jag såg på bokmässan
    och som förr jobbade på Tidspegeln i Sundsvall och som
    idag jobbar för Bonniermänniskor; Bonniers som idag
    tvingar andra nu något större boklådor än Tidspegeln
    att slå igen.

    Jag höjde priserna mot samtliga internetbokhandlare. Jag lämnade kraftiga rabatter via mina säljare, Stevali i Stockholm och via min distributör, Sörlins i Norrköping och det till alla som bedriver handel
    med böcker via boklådor och bokhandel.

    Jag lade ut en text på förlagets hemsida,
    www.aobocker.se, och där jag förklarade problemet
    med internetbokhandeln i allmänhet och Bonniers
    i synnerhet.

    Det tog inte lång stund så hade Adlibris skrivit att min senaste roman Violatias Negativa Akvarium var “Tillfälligt slut.” Texten längst upp är hämtad från Adlibris.

    Det framgår inte ens vilken titel som är tillfälligt slut det vill säga att det är just Violatias Negativa Akvarium.

    Bonniers och eller Adlibris är inte min uppdragsgivare men indirekt måste jag förhålla mig till deras och andra internetbokhandlares sätt att lägga priser, det vill säga deras prismakt.

    Jag måste förhålla mig till om de plötsligt listar nya
    utkomna böcker som tillfälligt slut.

    Den senaste tiden har vi fått begrunda vad bankerna
    gör med våra pengar jag har länge fått fundera kring
    Vad Bonniers egentligen gör med mitt liv och
    med min litteratur? De äger det jag gör, och säljer det
    hur de vill…

    Jag är inte ensam om detta i min bransch.

    Jag är inte emot att sälja böcker över nätet; jag är emot att det blir på bekostnad av den reguljära bokhandeln och ytterst att det är familjen Bonniers som tjänar pengar på det jag gör,
    ger ut böcker.

    Dag Ståhle
    Romanförfattare och bokförläggare
    www.aobocker.se



       9 oktober 2008, 21:26   




Fler artiklar i samma kategori





Prova Camino!

 

Reklam: ecoshopping.se

 

Textarkivet
  
Frihet

 

Dagens Arena

 

Stefan Sundströms nya skiva

 

Marknadsmyter av Daniel Ankarloo

 

ETC-chili

 

ETC:s Bloggportal

Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.


 

 


ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar

Kloka hem

 

Ordfront

 

KulturStan