"Övergrepp som vapen”

Under kriget i Bosnien-Herzegovina våldtogs 20 000 kvinnor. I Kongo kan omkring en halv miljon kvinnor och barn ha utsatts för sexualvåld som systematiskt förekommer i landet. ETC ringde upp journalisten och dokumentärfilmaren Marika Griehsel, aktuell med kortfilmsdokumentären Kvinnornas krig.

Hur kom det sig att du gjorde den här dokumentären?
– Jag fick en förfrågan från organisationen Kvinna till Kvinna om jag var intresserad av att följa och dokumentera det utbytesarbete som planerades mellan kvinnor, psykologer, sjuksystrar och administratörer som jobbade med våldtäktsöverlevande från kriget på Balkan och i östra Kongo. Jag tyckte att det lät jätteintressant och under våren/vintern 2009 inledde vi ett samarbete.

Vilka är dina starkaste intryck från arbetet med filmen?
– I mötet mellan de här kvinnorna skapades direkt ett systerskap och en förståelse
som i sig är fantastisk. Det är slående att trots de enorma avstånden och kulturella skillnaderna så är syftet med de här våldtäkterna – och dess påverkan på samhället– exakt detsamma. Övergreppen används som vapen för att förgöra samhället. Ett annat starkt intryck är den enorma ilska och upprördhet över att det här kan fortgå utan att omvärlden reagerar. I filmen säger en kongolesisk kvinna: ”Vi kan prata, prata, prata, men ingen lyssnar”

Varför riktas våldet mot just kvinnor och barn?
– Grunden till att konflikten i Kongo fortsätter är att det, precis som i många andra konflikter, finns ekonomiska intressen som man vill hålla vid liv. I Kongo handlar det främst om att utvinningen av olika metaller och mineraler kan fortsätta utan någon som helst kontroll så länge landet är i konflikt. Ett av de mest effektiva sätten att splittra samhället och skapa kaos är att ge sig på kvinnor och barn.

Nära en halv miljon kongolesiska kvinnor beräknas ha blivit våldtagna och misshandlade, men nästan ingen av förbrytarna har straffats. Hur är det möjligt?
– Kongo är ett land som länge präglats av rättslöshet, delvis på grund ett länge misskött ledarskap. Samtidigt är kvinnans ställning inte speciellt hög och våldtäktsmålen är bortprioriterade. Det finns även en stor rädsla att vittna eftersom risken att familjerna hotas är stor.

Många av kvinnorna som utsätts för sexuellt våld blir gravida eller får HIV. Hur stor är risken för social stigmatisering?
– Jättestor. Kvinnorna blir skuldbelagda, utstötta och skäms för sin egen familj, som de ofta inte kan återvända till. Det är mer vanligt att det råder ett socialt stigma mot kvinnor och barn som har utsatts för övergrepp här än tvärtom.

Konflikten i Kongo har pågått i mer än tio år utan att situationen förbättrats. Hur ser du på omvärldens agerande?
– Det kanske mest skrämmande är att det internationella samfundet varit med och stöttat ett val som egentligen inte har lett till någon förbättring för civilbefolkningen, särskilt inte i östra Kongo. Och trots att stora FN-trupper finns på plats fortsätter våldet. I världens kanske mest bördiga och resursrika land svälter barn ihjäl eftersom det, på grund av risken att bli utsatt för våld, är för farligt att bruka jorden.

Vad kan Sverige göra?
– Vi borde vara med och sätta press på den kongolesiska regeringen att ta ansvar för att konflikten upphör. Vi kan inte både göra affärer med Kongo och samtidigt tillåta att människor utsätts för den här typen av grymheter. Det är en fruktansvärd dubbelmoral. Även regeringstrupperna begår övergrepp och plundrar.

Du har bland annat varit SVT:s Afrikakorrespondent och har lång erfarenhet av att bevaka den Afrikanska kontinenten. Hur bra skulle du säga att västvärldens medier är på att rapportera om den delen av världen?
– Jag tycker att det finns en generell brist i hur vi bevakar vår omvärld eftersom det många gånger blir fokus på en fråga i taget. Samtidigt handlar den kanske största rapporteringsbristen om vår egen koppling till den afrikanska kontinenten och dess enorma rikedomar. Medierna borde i högre grad lyfta fram hur vi tjänar på att finnas där – i viss mån för att göra gott men också för att roffa åt oss.

Ser du några ljuspunkter när det gäller situationen i Kongo?
– Ljuspunkterna är framför allt alla de engagerade människor och gräsrotsrörelser som jobbar med att hjälpa de våldtäktsöverlevande och kämpar för mänskliga rättigheter. Konflikten ligger i att Kongo är ett oerhört rikt land där det pågår en omfattande och brutal plundring. Om den lilla människan inte får stöd står man sig ganska slätt mot både regionala och nationella makthavare samt internationella intressen.

Vad hoppas du att filmen ska bidra med?
– Jag hoppas att människor framförallt ska kunna se kraften i det här mötet mellan kvinnorna från Balkan och Kongo och inse att det inte är någon skillnad på hur människor drabbas i konflikter. Oftast är det kvinnor och barn som får betala ett oerhört högt pris, för att sedan glömmas bort.

Maria Holm

Fakta Marika Griehsel
Född: 1963
Bor: Stockholm
Bakgrund: Journalist, utrikeskorrespondent, dokumentärfilmare, föreläsare.
Aktuell: Med kortfilmsdokumentären Kvinnornas krig, som handlar om ett möte våren 2009 mellan kvinnor från Balkan och DR Kongo. Filmen har Sverigepremiär tisdagen den 2:a februari, klockan 18.00 i Dieselverkstaden i Sickla. Arrangör är organisationen Kvinna till Kvinna.