Stackars Island!

Finanskrisen drabbar Island hårdare än något annat land och nu vill folket avsätta den sittande regeringen. ETC har tittat närmare på vad som händer i vårt grannland.

I sex lördagar i rad har islänningarna protesterat i centrala Reykjavik. En demonstration mot Islands överenskommelse om lån från Internationella valutafonden (IMF) drog 6 000 personer förra lördagen. Överenskommelsen kan förstöra Islands utvecklade välfärdssystem, menar många.
Polisen tog till tårgas och batonger mot ett tjugotal demonstranter när de försökte frigöra en häktad aktivist i polishuset. Fyra människor skadades. Drífa Snædal är partisekreterare för det gröna vänsterpartiet och förstår varför folket är oroliga för vad IMF-lånet på motsvarande 15 miljarder svenska kronor innebär:
– IMF kräver hårda regleringar av ekonomin och det kommer att drabba vårt välfärdssamhälle.
Demonstranterna vill även avsätta den sittande regeringen och i måndags lade gröna vänsterpartiet fram ett förslag om misstroendeförklaring av regeringen i parlamentet. Det fick dock avslag.
– Det är en tidsfråga innan vi får till stånd ett nyval, säger Drífa Snædal. Och det första vi kommer att göra när vi sitter vid makten är att se över vilka regleringar som IMF kräver.

Oppositionen inte stark nog
Islands mest framgångsrika politiska programledare på TV heter Egill Helgason. Han tror inte att oppositionen är tillräckligt stark för att ta över makten på Island.
– Folket är trötta på politiker generellt. De har förlorat allt förtroende för att leda vårt land ur denna situation, säger han.
Han tror att det kommer att ske ett nyval, men inte förrän tidigast april nästa år, för att en stark opposition ska hinna växa fram.
Människor skyller, enligt svenskan Sophie Jensen som har bott i landet sedan i nio år, krisen på olika institutioner:
– Vissa beskyller regeringen för att den har varit korrumperad av bankerna. Andra skyller på bankernas spekulationer eller på riksbankens hanterande av den isländska kronan.
Hon är doktorand på Farmaseft vid Islands universitet. Vilka som ska få skulden för att ekonomin kraschat har islänningarna lika många svar på, förklarar Sophie Jensen:
– Några menar att regeringen bör avgå för att det är de som har ställt till det för islänningarna. Andra menar att riskbankens chef ska avgå. Problemet är att bland de 300 000 invånare som bor på Island, finns den inte nog med folk för ett självkart oppositionsförslag till regeringen.

Internationella experter
En mixad regering, med internationella experter och politiker, tror Egill Helgason är lösningen på situationen. Han anser att det viktigaste är att hålla de 30 finansmän och politiker som satt Island i denna situation borta från makten. Att de inte ges möjlighet att köpa de konkurssatta företagen, som de redan kört i botten en gång, igen. Finansinspektionen måste fyllas med vettiga personer och hållas under kontroll:
– De har misslyckats fatalt i sitt arbete att kontrollera att spekulationerna på marknaden håller rimliga proportioner, säger han.

Staten tar över kontrollen
Drífa Snædal vill att staten ska ha kontrollen över de stora företagen som riksbanken köpt upp för att undvika att det händer.
– Min personliga åsikt är att staten ska ha kontrollen, i alla fall under några år, säger hon.
Sophie Jensen har inte känt av krisen i sin privata ekonomi än. Mycket tack vare att hon tidigare hållit igen när det gäller att ta utländska lån. Hennes tjänst som forskare påverkas inte heller av konjunkturnedgången. Men Sophie Jensens ofödda barn är redan skuldsatt:
– Om man räknar ut vad varje islänning är skyldig staten för att ekonomin ska räddas bör mitt barn ge staten 7,7 miljoner isländska kronor, säger hon.
Hur mycket pengar det är i svenska kronor är svårt att avgöra eftersom den isländska kronan faller fritt. Människor runt Sophie Jensen riskerar att gå i personlig konkurs i januari, eftersom de tagit stora lån i utländska banker och fått sparken från sina arbeten.
– Men islänningarna är ändå lugna och ser optimistiskt på situationen. Folk utanför Island är mer oroade för hur det ska gå för oss. Här tänker man att på något sätt kommer vi ändå att klara oss ur krisen.

Folkets skuld
Varken Drífa Snædal eller Egill Helgason inte heller drabbas hårt av krisen än eftersom de kommer att kunna behålla sina arbeten. De har skilda åsikter om islänningarnas egna ansvar för lånehysterin.
Sophie Jensen anser att de som demonstrerar spelar med dubbla kort – för även de har ju lånat pengar för att kunna köpa jeepar, sommarstugor och stora villor.
Du menar att islänningarna är slösaktiga?
– Slöaktiga är milt sagt. Redan när islänningarna är 17-18 år ligger bankerna på dem att låna pengar och det gör de. De lånar hejvilt till bilar och hus och har vid 21 års ålder samma höga skulder som människor i Sverige har vid 30-40 år.
Drífa Snædal anser att lånehysterin har varit en del av samhället och att det är fel att säga att människor får skylla sig själva:
– Eftersom att vi inte har en utbredd hyresmarknad här på Island måste man låna pengar av banken för att kunna ha ett fast boende.

Spännande tid
Sedan bankerna föll har en förändring i mentalitet skett hos islänningarna. En spännande tid, anser Sophie Jensen. Befriande, anser Drífa Snædal:
– Människor fokuserar inte på pengar på samma sätt som tidigare. Förut fanns det ingen ekonomisk ursäkt för att inte gå ut och äta middag på restaurang, synsättet var att pengar alltid gick att låna. Det sociala umgänget har, trots inflationen, blivit billigare eftersom man träffas och umgås hemma hos varandra istället.

Klara Strandberg

Detta har hänt
Island har under de senaste åren vuxit som ekonomi. Men tillväxten har framförallt berott på finansspekulationer. När finanskrisen kom började den isländska kronan att falla. Nu har den halverats och Island tvingas låna av de nordiska länderna såväl som IMF för att landet inte ska gå i konkurs.