Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Istället för en demokratisk process och en folkomröstning klubbas en enorm maktöverföring till Bryssel igenom av en riksdag som flera gånger visat sig stå långt ifrån medborgarna i synen på EU. Bedrövligt, tycker riksdagsledamot Josefin Brink (v).
Problemen med Lissabonfördraget är många, men handlar i grunden om den fundamentala frågan om demokrati.
Allt mer makt hamnar hos institutioner som väljarna inte kan påverka. EU:s makt stärks på flera områden där unionen redan idag har beslutsmakt.
I och med Lissabonfördraget överförs ny beslutsmakt till EU på cirka 100 nya områden, enligt beräkningar från Riksdagens utredningstjänst. Dessutom ökar antalet beslut med kvalificerad majoritet på 16 områden, bland annat vad gäller fri rörlighet för arbetstagare, transportpolitik, straffrätt, polissamarbete samt asyl- och invandringspolitik.
Det betyder att medlemsstaterna kan tvingas att införa lagstiftning som samtliga nationella partier är emot – och vem ska folket då vända sig till med synpunkter och kritik?
Vem ska man avsätta om man är missnöjd med besluten?
Lissabonfördraget slår också fast att EU i praktiken ska vara en militär försvarspakt:
”Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel.”
Länderna förbinder sig att rusta upp militärt och målet är att så småningom bygga upp ett gemensamt försvar. Det är ett stort steg bort från vår alliansfrihet.
Lissabonfördraget sätter den fria marknaden och företagens rättigheter före miljö, sociala hänsyn och fackliga rättigheter. Särskilt allvarligt är EU:s angrepp på fackförbunds rätt att kräva kollektivavtal av företag från andra EU-länder.
I Lavaldomen, som gällde Byggnads blockad mot ett Lettiskt byggföretag i Vaxholm, slog EG-domstolen fast att det inte är tillåtet att kräva lika lön för lika arbete för arbetare från ett annat EU-land.
Det är alltså fritt fram för utländska företag att låta sina anställda jobba i Sverige med betydligt lägre lön än vad deras svenska kollegor har. Lönedumpning är därmed upphöjd till lag på den inre marknaden. Denna ordning befästs genom Lissabonfördraget, såvida inte Sverige sätter ned foten och kräver att kollektivavtalen och strejkrätten överordnas den fria rörligheten.
Men istället för en demokratisk process och en folkomröstning ska denna enorma maktöverföring till EU klubbas igenom av en riksdag som flera gånger visat sig stå långt ifrån medborgarna i synen på EU. Och istället för att åtminstone ställa krav på att EU respekterar strejkrätt och kollektivavtal ska beslutet tas.
Detta innan vi ens fått besked om vad regeringen föreslår för åtgärder för att hantera konsekvenserna av Lavaldomen.
Det är en bedrövlig hantering och ett stort steg bakåt för demokratin och för arbetarrörelsen.
Josefin Brink
riksdagsledamot Vänsterpartiet

Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Tack och lov att Lavaldomen äntligen har gett EU-debatten ett innehåll. Det evinnerliga harvandet om beslutsregler – ska den svenska regeringen eller EU-kommissionen bestämma? – är i grunden ointressant. De tycker ju ändå lika.
Lissabonfördraget handlar om huruvida vi ska lagstifta oss ännu längre in i nyliberalismens gyttja. Det var detta fransmän och holländare debatterade, det var därför Nej vann där. Även vi borde diskutera i dom termerna.
26 november 2008, 16:47