EU:s smutsiga kampanj mot Irlands nej

Finansiären bakom den irländska nej-kampanjen till Lissabonfördraget, har goda kontakter med CIA och granskas nu av Europaparlamentet. Carl Schlyter, EU-parlamentariker (mp), anser att EU-apparaten driven en smutsig kampanj.
– Här i parlamentet försöker människor på alla sätt de kan ogiltigförklara det irländska nejet, att skylla på CIA är ett sätt.

Declan Ganley är vd för det framgångsrika Rivada Networks som säljer säkerhetsutrustning till den amerikanska militären. Han är även ledare för tankesmedjan Libertas som startade några månader innan den irländska folkomröstningen om Lissabonfördraget. Libertas företräder delar av näringslivet och den irländska högern. Efter att tankesmedjan gått in i nej-kampanjen svängde opinionen rejält till dess fördel. I maj 2008 tänkte 18 procent av det irländska folket rösta nej, i juni hade motsvarande siffra ökat till 35 procent, skriver SvD, och den 12 juni röstade irländarna nej.

Ifrågasatt kampanj
Under de senaste veckorna har Declan Ganleys avsikter med nej-kampanjen ifrågasatts av Europaparlamentet. Strax efter att irländarna röstade nej fick nämligen Declan Ganley ett jobbuppdrag värt 200 miljoner dollar av Pentagon och CIA.
Hans-Gert Pöttering som är talesman och högsta höns för Europaparlamentet, bad parlamentets politiska grupper att undersöka om amerikanska agenter aktivt sympatiserat med Libertas kampanj i slutet av september, skriver Irish Times. Han frågade Declan Ganley om dennes avsikter.
Declan Ganley svarade att frågan är:
– Mycket upprörande.
Carl Fredrik Bergström är forskare på Sieps, Svenska institutet för europapolitiska studier. Han har precis gjort analysen Lissabonfördraget och ”det irländska problemet” – en snabbare lösning än väntat? och vet inte vad han ska tro om Ganleys avsikter, men:
– Om parlamentet tar så pass allvarligt på kopplingen mellan Declan Ganley, Pentagon och CIA att de ställer frågan direkt till den amerikanska kongressen så finns det uppenbarligen någonting bakom, säger Carl Fredrik Bergström.

Hårt tryck på irländarna
Han tror även att det finns krafter i USA som skulle vilja stoppa Lissabonfördraget.
– Lissabonfördraget innebär att EU utvecklar en gemensam utrikes-och säkerhetspolitik och blir därmed en självständig och stark röst i världen. Politiska och ekonomiska makter i USA har givetvis åsikter om detta, negativa som positiva, tror Carl Fredrik Bergström.
Sedan folket röstade nej, står Irland under ett hårt tryck. EU-toppen vill till varje pris att de ska säga ja till Lissabonfördraget. Frågan om irländarna verkligen röstade rätt, eller om de röstade nej för att de inte förstod fördraget, cirkulerar. Redan innan folkomröstningen, kritiserades Irland för beslutet att hålla en sådan.

CIA: ”Skrattretande”
Carl Fredrik Bergström tror inte att Europaparlamentets uttalande om Libertas kampanj är ett sätt att försöka få irländarnas nej ogiltigförklarat.
– Visst finns det ett starkt tryck på och en irritation gentemot Irland. Men att tro att det är det enda som ligger bakom parlamentets vågade fråga till USA, om vad de har med saken att göra, vore naivt att tro, säger han. De sätter sina anseenden som politiker på spel.
Miljöpartiets Europaparlamentariker Carl Schlyter skrattar däremot, vid frågan om vilka krafter som ligger bakom den irländska nej-kampanjen.
– Jag är inte den som nekar till att CIA lägger sig i det mesta. Men vilket intresse skulle CIA ha av ett splittrat Europa? De vill ju hellre ha en enad utrikespolitisk röst än 27 länder säger han till Dagens ETC och fortsätter:
– Här i parlamentet försöker människor på alla sätt de kan ogiltigförklara det irländska nejet, att skylla på CIA är ett sätt.
CIA:s talesperson är inne på samma spår:
– Antydan är inte bara fel utan skrattretande, säger denne till Times Online.
Förutom att Declan Ganley blivit kritiserad för sina kopplingar med Pentagon, undrar parlamentet om finansieringen av Libertas har gått till lagligt.
Hans-Gert Pöttring ställde frågan till Ganley:
– Var ifrån är donationen som Libertas finansierade nejkampanjen med?
Ganley förnekar olaglig inblandning

Declan Ganley lånade ut
200 000 euro till Libertas kampanj. Det är en liten del av den totala kampanjbudgeten som landade på 1,3 miljoner euro. Varifrån resten av pengarna kommer från vet man inte än, förklarar Irish Times den 25 september.
Om det är finansmannens pengar, så har han lagt ut ungefär 30 gånger så mycket pengar som är tillåtet enligt irländsk lag. Den sätter gränsen för hur mycket pengar individer inom grupper som Libertas får spendera till 6 348 euro per år. Declan Ganley kommer att redogöra för Libertas utgifter 2009:
– Varken jag eller Libertas har gjort någonting olagligt, svarar han The Herald Tribune.

Klara Strandberg

Lissabonfördraget i korthet
Med Lissabonfördraget får EU en permanent ordförande som sitter i 2,5 år, och en gemensam utrikesminister. Polisiära frågor blir överstatliga och beslutas av parlamentet. Både kommissionen och parlamentet får färre poster.
Närhetsprincipen ska råda – så att beslut tas på lägst möjliga nivå. EU får en klausul så att alla medlemsländer ska ställa upp för varandra om de hamnar under terrorattack eller naturkatastrof. Med Lissabonfördraget kommer Sverige att få svårt att behålla den svenska arbetsrätten.

Vad händer med Lissabonfördraget?
Sverige och Tjeckien är de enda länderna kvar att ta beslut om Lissabonfördraget. Resterande länder har, förutom Irland, sagt ja till fördraget. Sveriges riksdag kommer att rösta innan EU-toppmötet 10-12 december. Miljöpartiet och vänsterpartiet är de enda partierna som röstar nej. Så länge Irland säger nej, kan fördraget inte gå igenom.

Irländska nejkampanjen
Libertas hemsida (Libertas.org) lägger fram ett antal anledningar till varför det irländska folket ska rösta nej till fördraget. Nej till en gemensam president. Nej till att Irland endast ska få 0,8 procent av rösterna i parlamentet, mot Tysklands 17. Nej till att EU ska få besluta om landets skatter. Nej till att Bryssel ska få besluta om sakfrågor som endast rör Irland och nej till att EU ska få bestämma handelsavtalen.
I det irländska parlamentet var alla partier, förutom vänsterpartiet, för fördraget.
Peoples Movement, motsvarande svenska Nej-till-EU, var den andra aktören i nej-kampanjen.