”Det är svårt för en ung människa att växa upp i lögner, i ständig förställning.”
fredag 12 mar
Veckans ledare
Individualisera föräldra-försäkringen
Ledarstick
Ingen abortturism
Debatt
”Sorgligt att skåda”
Filmcensuren avskaffas för vuxna
”Folket vill få ett slut på våldet”
Rapporter
Inlägg om Rut
Kalendarium
ETC:s nyhetsbrev
Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Vattenkraft är inte miljövänlig
2008-05-08
De stora energiproducenterna med Vattenfall i spetsen vill bygga ut svensk vattenkraft. Blir det så vilar ett tungt ansvar på både bolag och politiker, skriver Christer Borg, Sollefteå Naturskyddsförening.
Vattenfall AB som är ledande vattenkraftsproducent i landet har tillsammans med andra energiproducenter som Eon, Statkraft/SCA med flera, de senaste åren visat ett nymornat och växande intresse för utbyggnad av vattenkraften i vårt land. Detta måste våra politiker i riksdag och regering ta på sig sin del av ansvaret för, eftersom de har gett bolagen chans till bonus på nybyggd vattenkraft i form av elcertifikat.
Ett ur miljösynpunkt stort misstag eftersom vattenkraft inte är miljövänlig, även om den är förnyelsebar. Den skapar irreversibla skador på vattensystemen där den etableras och påverkar även ekosystem långt bort från lokaliseringsplatserna.
Det är därför som Svenska Naturskyddsföreningen inte har med nyetablerad vattenkraft i kriterierna för Bra Miljöval-el. Vi får arbeta för och hoppas på att politikerna snart lär sig sin läxa och inser dessa fakta och då tar bort ny vattenkraft ur elcertifikatsystemet, det är det enda riktiga beslutet ur hållbarhetssynpunkt.
Men ändock vilar också en stor del av ansvaret på bolagen själva. De skyller gärna på att de är tvingade att ta fram mer förnyelsebar energi och det är riktigt; på något annat sätt kan inte kvotsystemet tolkas. Men inget säger att de måste göra detta genom just vattenkraften. Läser man texterna som ligger till grund för de mål som fastslagits om förnyelsebar energi, ser man snabbt att fokus ligger på andra energislag som till exempel vindkraft.
Att bolagen nu ändå till stor del tittar på just vattenkraften beror till största delen på att de inte tagit till sig de sedan några decennier nya diskurserna vad gäller biologisk och ekologisk hållbarhet. Förhållningssätt som de flesta miljö-, klimat- och energiforskare idag anser är den enda chansen om inte den globala uppvärmningen ska skena av sig självt.
Alla stora bolag har idag väl formulerade miljömål, men dessa kan inte ses som något annat än marknadsföringsmässig polityr; ett nödvändigt ont för att upprätthålla någon form av trovärdighet inför allmänhet, politiker och forskare.
Självklart försöker man i enskilda fall följa sina egna miljöintentioner, men när det kommer till kritan så är alltid vinstintresset större än miljömålen.
Ett just nu aktuellt exempel är Vattenfall AB:s planer på muddring av en älvsträcka i Ångermanälven vid Näsåker. Deras egen biolog från Vattenfall Power Consultant erkänner att muddringen innebär en ekologisk försämring för älvsträckan, något som står i strid med Vattendirektivet och Miljöbalkens text om bevarande av biologisk mångfald. Detta är de ansvariga på Vattenfall fullt medvetna om. Trots det är man beredd att låta pröva detta i Miljödomstolen för att se om naturhänsynen kanske väger mindre än Vattenfalls vinstintresse.
Man anser helt enkelt att förhållningssättet med en ständigt ökad tillväxt, också om den så sker på naturens bekostnad, fortfarande är det enda riktiga, helt stick i stäv med aktuell klimatforskning.
Ett lika tydligt men mer gigantiskt exempel på detta är Vattenfalls engagemang i de tyska kolkraftverken. Världsnaturfonden, WWF, har upprättat en ”Dirty Thirty”-lista med de trettio värsta koldioxidutsläpparna inom EU och Vattenfall innehar fyra av dessa allt annat än smickrande värstingpositioner. Ett enda alibikraftverk, som om det fungerar när det tas i drift om mer än tio år ändå förmodligen kommer att släppa ut koldioxid, är vad man pekar på när man säger att man tar sitt miljöansvar. Inget är för stort eller för smått för att inte exploateras i vinstmaskinen Vattenfall AB.
Såväl nationella som internationella forskare kan idag visa på enorma energibesparingspotentialer inom främst industri, men även inom hushåll; besparingar som är i storleksordningen 30-50 procent (se bland andra. Louise Trygg, 2006). Märk väl att detta är fråga om effektiviseringar och inte neddragningar, något som Magnus Carlsson, ordförande i CUF borde ta till sig i stället för att göra osakliga och populistiska uttalanden om att miljörörelsen arbetar med målbilden sämre tillväxt. Med en ökad satsning på vindkraft och andra förnyelsebara energislag skulle Sverige kunna klara både sysselsättning och klimatmål inom något decennium; detta utan att bygga ut en droppe miljöförstörande vattenkraft till.
Det finns till och med rimliga chanser att kunna stänga av flera eller rent av alla kärnkraftverk i detta scenario. Men det krävs då att politiker och näringsliv snabbt ändrar förhållningssätt och på allvar förstår att tiden när vinst alltid gick före naturhänsyn ofrånkomligen är på väg bort.
När det gäller vattenkraften i allmänhet och Vattenfall i synnerhet skulle ett sådant internt paradigmskifte kunna ge till resultat att de på allvar och eget initiativ började titta på att försöka läka en del av såren som de skapat där de farit fram i våra älvar.
Korttidsreglering som innebär att hela älvsystem dagligen skiftar mellan att vara insjö och älv, vilket är en ekologiskt hopplös situation för alla vattenlevande organismer, skulle tas bort. Uppströms fiskvandringar förbi kraftverksdammarna för alla vandrande fiskar skulle projekteras; forskning om nedströms fiskvandringar skulle initieras. Restaureringar av torrlagda strömsträckor skulle påbörjas, vilket Miljöbalken idag ger generöst utrymme för.
De reglerade älvarna skulle inte få tillbaka sin forna storhet, men de skulle förbättras så pass att de kanske rent av kunde uppnå de av Vattendirektivet uppställda målen om ”god ekologisk status senast 2015”. Det skulle ge våra naturligt reproducerande fiskstammar en chans att överleva, också detta med stöd av svensk lagstiftning och Riokonventionen som skyddar biologisk mångfald. Alla dessa enskilda miljöförbättringar skulle i sin tur ge en formidabel grund för besöksnäring i våra vattenkraftskommuner. Sysselsättningspotentialen inom turism är mycket stor och är det något som våra vattenkraftskommuner behöver är det sysselsättning. De positiva sidoeffekter vattenkraften en gång i tiden gav i form av bygg- och anläggningsarbeten försvann snabbt och lämnade förödande arbetslöshet efter sig; sedan ett knappt decennium ytterligare understruket av det faktum att även driftscentralerna för vattenkraften koncentrerats till några få ställen.
Men i väntan på att detta skifte i förhållningssätt ska ske på djupet och på riktigt inom våra kraftbolag, kommer det en tid ännu att vara nödvändigt att vara på sin vakt. Ingen älv går idag säker; inte ens våra skyddade nationalälvar är heliga för de bolag som bara ser naturen och dess resurser som en råvara och som tror att ständigt ökad vinst är det enda som kan föra samhället framåt (se bland andra Torbjörn Tärnhuvud, Eon, 2006).
Därför är vi tvungna att ännu en gång formera ett gemensamt nationellt motstånd mot ny vattenkraft. Detta är nödvändigt för våra barn och barnbarns skull, för vår natur och för att den globala klimatfrågan måste få rätt fokus; att möta ett biotophot (klimatförändringarna) genom att förstöra biotoper är en kontraproduktiv kurs som bara bevisar att man inget förstått.
Christer Borg, Sollefteå Naturskyddsförening
Vattenfall AB som är ledande vattenkraftsproducent i landet har tillsammans med andra energiproducenter som Eon, Statkraft/SCA med flera, de senaste åren visat ett nymornat och växande intresse för utbyggnad av vattenkraften i vårt land. Detta måste våra politiker i riksdag och regering ta på sig sin del av ansvaret för, eftersom de har gett bolagen chans till bonus på nybyggd vattenkraft i form av elcertifikat.
Ett ur miljösynpunkt stort misstag eftersom vattenkraft inte är miljövänlig, även om den är förnyelsebar. Den skapar irreversibla skador på vattensystemen där den etableras och påverkar även ekosystem långt bort från lokaliseringsplatserna.
Det är därför som Svenska Naturskyddsföreningen inte har med nyetablerad vattenkraft i kriterierna för Bra Miljöval-el. Vi får arbeta för och hoppas på att politikerna snart lär sig sin läxa och inser dessa fakta och då tar bort ny vattenkraft ur elcertifikatsystemet, det är det enda riktiga beslutet ur hållbarhetssynpunkt.
Men ändock vilar också en stor del av ansvaret på bolagen själva. De skyller gärna på att de är tvingade att ta fram mer förnyelsebar energi och det är riktigt; på något annat sätt kan inte kvotsystemet tolkas. Men inget säger att de måste göra detta genom just vattenkraften. Läser man texterna som ligger till grund för de mål som fastslagits om förnyelsebar energi, ser man snabbt att fokus ligger på andra energislag som till exempel vindkraft.
Att bolagen nu ändå till stor del tittar på just vattenkraften beror till största delen på att de inte tagit till sig de sedan några decennier nya diskurserna vad gäller biologisk och ekologisk hållbarhet. Förhållningssätt som de flesta miljö-, klimat- och energiforskare idag anser är den enda chansen om inte den globala uppvärmningen ska skena av sig självt.
Alla stora bolag har idag väl formulerade miljömål, men dessa kan inte ses som något annat än marknadsföringsmässig polityr; ett nödvändigt ont för att upprätthålla någon form av trovärdighet inför allmänhet, politiker och forskare.
Självklart försöker man i enskilda fall följa sina egna miljöintentioner, men när det kommer till kritan så är alltid vinstintresset större än miljömålen.
Ett just nu aktuellt exempel är Vattenfall AB:s planer på muddring av en älvsträcka i Ångermanälven vid Näsåker. Deras egen biolog från Vattenfall Power Consultant erkänner att muddringen innebär en ekologisk försämring för älvsträckan, något som står i strid med Vattendirektivet och Miljöbalkens text om bevarande av biologisk mångfald. Detta är de ansvariga på Vattenfall fullt medvetna om. Trots det är man beredd att låta pröva detta i Miljödomstolen för att se om naturhänsynen kanske väger mindre än Vattenfalls vinstintresse.
Man anser helt enkelt att förhållningssättet med en ständigt ökad tillväxt, också om den så sker på naturens bekostnad, fortfarande är det enda riktiga, helt stick i stäv med aktuell klimatforskning.
Ett lika tydligt men mer gigantiskt exempel på detta är Vattenfalls engagemang i de tyska kolkraftverken. Världsnaturfonden, WWF, har upprättat en ”Dirty Thirty”-lista med de trettio värsta koldioxidutsläpparna inom EU och Vattenfall innehar fyra av dessa allt annat än smickrande värstingpositioner. Ett enda alibikraftverk, som om det fungerar när det tas i drift om mer än tio år ändå förmodligen kommer att släppa ut koldioxid, är vad man pekar på när man säger att man tar sitt miljöansvar. Inget är för stort eller för smått för att inte exploateras i vinstmaskinen Vattenfall AB.
Såväl nationella som internationella forskare kan idag visa på enorma energibesparingspotentialer inom främst industri, men även inom hushåll; besparingar som är i storleksordningen 30-50 procent (se bland andra. Louise Trygg, 2006). Märk väl att detta är fråga om effektiviseringar och inte neddragningar, något som Magnus Carlsson, ordförande i CUF borde ta till sig i stället för att göra osakliga och populistiska uttalanden om att miljörörelsen arbetar med målbilden sämre tillväxt. Med en ökad satsning på vindkraft och andra förnyelsebara energislag skulle Sverige kunna klara både sysselsättning och klimatmål inom något decennium; detta utan att bygga ut en droppe miljöförstörande vattenkraft till.
Det finns till och med rimliga chanser att kunna stänga av flera eller rent av alla kärnkraftverk i detta scenario. Men det krävs då att politiker och näringsliv snabbt ändrar förhållningssätt och på allvar förstår att tiden när vinst alltid gick före naturhänsyn ofrånkomligen är på väg bort.
När det gäller vattenkraften i allmänhet och Vattenfall i synnerhet skulle ett sådant internt paradigmskifte kunna ge till resultat att de på allvar och eget initiativ började titta på att försöka läka en del av såren som de skapat där de farit fram i våra älvar.
Korttidsreglering som innebär att hela älvsystem dagligen skiftar mellan att vara insjö och älv, vilket är en ekologiskt hopplös situation för alla vattenlevande organismer, skulle tas bort. Uppströms fiskvandringar förbi kraftverksdammarna för alla vandrande fiskar skulle projekteras; forskning om nedströms fiskvandringar skulle initieras. Restaureringar av torrlagda strömsträckor skulle påbörjas, vilket Miljöbalken idag ger generöst utrymme för.
De reglerade älvarna skulle inte få tillbaka sin forna storhet, men de skulle förbättras så pass att de kanske rent av kunde uppnå de av Vattendirektivet uppställda målen om ”god ekologisk status senast 2015”. Det skulle ge våra naturligt reproducerande fiskstammar en chans att överleva, också detta med stöd av svensk lagstiftning och Riokonventionen som skyddar biologisk mångfald. Alla dessa enskilda miljöförbättringar skulle i sin tur ge en formidabel grund för besöksnäring i våra vattenkraftskommuner. Sysselsättningspotentialen inom turism är mycket stor och är det något som våra vattenkraftskommuner behöver är det sysselsättning. De positiva sidoeffekter vattenkraften en gång i tiden gav i form av bygg- och anläggningsarbeten försvann snabbt och lämnade förödande arbetslöshet efter sig; sedan ett knappt decennium ytterligare understruket av det faktum att även driftscentralerna för vattenkraften koncentrerats till några få ställen.
Men i väntan på att detta skifte i förhållningssätt ska ske på djupet och på riktigt inom våra kraftbolag, kommer det en tid ännu att vara nödvändigt att vara på sin vakt. Ingen älv går idag säker; inte ens våra skyddade nationalälvar är heliga för de bolag som bara ser naturen och dess resurser som en råvara och som tror att ständigt ökad vinst är det enda som kan föra samhället framåt (se bland andra Torbjörn Tärnhuvud, Eon, 2006).
Därför är vi tvungna att ännu en gång formera ett gemensamt nationellt motstånd mot ny vattenkraft. Detta är nödvändigt för våra barn och barnbarns skull, för vår natur och för att den globala klimatfrågan måste få rätt fokus; att möta ett biotophot (klimatförändringarna) genom att förstöra biotoper är en kontraproduktiv kurs som bara bevisar att man inget förstått.
Christer Borg, Sollefteå Naturskyddsförening
| 
| 
| 
| 
Fler artiklar i samma kategori
11/03 Filmcensuren avskaffas för vuxna
100 år efter att filmcensuren infördes i Sverige ska den avskaffas.
10/03 Sverige fällda i Europadomstolen
Brott mot Europakonventionen att utvisa iranier som riskerar tortyr.
10/03 Regeringskansliet deltar i Earth Hour
Miljöministern uppmanar alla kommuner och landsting att släcka ner.
Mest lästa artiklar
Senaste blogglänkar
- Filmcensuren för vuxna svenskar på väg bort det var väl på tiden
- Tjänsteekonomins tundra, satsa på dig själv, entreprenörer och lycksökare
- PIFF debatterar i ETC
- Skåne MÅSTE INTE spara!
- Kort frågesport
Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Stockholmsbloggarna
Taggar
arbetslöshet,
ekonomi,
feminism,
film,
iran,
israel,
jämställdhet,
klimat,
kris,
lo,
media,
musik,
sverigedemokraterna,
usa,
vattenfall
Senaste sökningarna
Mest kommenterat
ETC:s Bloggportal
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
SNF tycker illa om vattenkraft, särskilt den småskaliga. Genom att ta bort vattenkraft från tilldelning av elcertifikat hoppas man på att många små kraftverk skall komma på ekonomiskt obestånd och lägga ner driften. Nästa steg skulle vara att riva kraftverk och dammar för att återfå fria forsar till flugfiskarnas hobbyutövning. Om all småskalig vattenkraft, som producerade 2 TWh i fjol skulle ersättas med ny vindkraft skulle det kosta ca 16 miljarder kr. Eftersom det i stort sett saknas vetenskapliga bevis för att, med få undantag, småskalig vattenkraft är miljöskadligt där fiskvandring är anordnad, blir det ett högt pris för en utökad hobbyverksamhet. Åtgärda de kraftverk som gör miljöskada men låt alla andra fortsätta producera ren förnybar el.
Olof Karlsson
9 maj 2008, 13:47
Vattenkraft svarar normalt för 45 % av Sveriges elproduktion varav den småskaliga ger ca 2 TWh. SNF har tyvärr ett ont öga säraskilt till småskalig vattenkraft som man vill slå ut genom att beröva den ekonomiskt stöd via elcertifikaten. Ändå är det så att de allra flesta små vattenkraftverk inte ger någon nämnvärd miljöstörning utan producerar ren förnybar el i ett stabilt ekosystem etablerat sedan århundraden. Gör i stället så att om det finns små vattenkraftverk som inte uppfyller rimliga miljökrav på t ex fiskvandring att enbsrt dessa åläggs att lösa problemet i stället för att försöka driva alla på obestånd med nedläggning och utrivning som resultat. Att ersätta 2 TWh småskalig vattenkraft med ny vindkraft skulle kosta 18 miljarder. Vi behöver all ren el vi kan producera – inte riva bort som ren kapitalförstöring.
Olof Karlsson
SERO
9 maj 2008, 14:29
Från Riksrevisionsverket…
Stöden (till småskalig vattenkraft) ger ett förhållandevis mariginellt energitillskott och en tillfällig sysselsättningseffekt.
Investeringar i små vattenkraftverk skulle idag förmodligen inte vara tillräckligt företagsekonomiskt lönsamma utan statliga subventioner och prisregleringsmekanismer, menar utredarna. Många minikraftverk har tagits ur drift sedan 1960-talet, p g a höga driftskostnader.
Det framhålls också att även om vattenkraften är en fömyelsebar energikalla som inte medför några utsläpp skulle en fortsatt utbyggnad innebära irreversibla skador på omgivande naturvärden. Även reglerade vattendrag med flora och fauna anpassad efter strömmande vatten kan genom ytterligare uppdämning eller vattenuttag övergå till ett mer sjöliknande tillstånd. Det är främst den för minikraftverk karaktäristiska korttidsregleringen som utarmar strandzonerna och försämrar förutsättningarna för djurlivet.
Den mest omfattande studien på området tyder på att nya eller ändrade minikraftverk ger större miljöeffekter i relation till energiutbytet än storskalig vattenkraft, hävdar RRV.
Sedan är det en annan sak att min artikel främst riktade sig mot de nya hoten i form av större utbyggnader…
Och varför ska vi bygga ut något som skadar naturen om det inte behövs? För att någon ska tjäna pengar?
9 maj 2008, 20:55
Well, ETC, nu har ni belyst miljöpåverkan av såväl vattenkraft som kärnkraft. Dags att kanske granska de energikällor ni vurmar för lika kritiskt? Ex vindkraften och solenergin. Hur mycket CO2 släpps egentligen ut vid tillverkningen och transporten av anläggningar för sol och vind? Eller ETC kanske kan trolla, och därmed förbigå denna process? Nej, objektvitet och kritiskt granskande är inte denna tidnings starka sida.
10 maj 2008, 04:15
Öko-Institut i Freiburg, Tyskland, har publicerat en livscykelanalysstudie av de olika elenergislagen.
Vindkraft: cirka 24 gram CO2 per producerad kWh el.
Solel från Spanien: 27 gram.
Vattenkraft: cirka 40 gram (73 procent smutsigare än vindkraft).
Kristallina solceller. 101 gram.
Kärnkraft: 126 gram per kWh el, 448 procent smutsigare än vindkraft.
Kolkraft från brunkol: 1153 gram per kWh el.
Ekologiska konsekvenser vid drift:
Vindkraft: Vid rätt lokalisering väldigt små.
Solel: Gissningvis detsamma.
Vattenkraft: Förstörda biotoper och kraschade ekologiska system både upp- som nedströms kraftverket. Effekter på Östersjön med avseende på ökade sötvattenströmmar vintertid, urlakning av kisel.
Kärnkraft: Utsläppt kylvatten stör ekologin, uranbrytningen ger radioaktiva utsläpp i närmiljön, risk för spridning via grundvatten mm.
Kolkraft: Se ovan gällande koldioxid, ytbrytning ger stora skador och sår.
Konsekvenser vid totalt haveri i tid och rum:
Vindkraft: Farligt i ca 20 sekunder (medan det faller) och runt 100 meter (höjden på tornet).
Solel: Vet ej, gissningsvis inga.
Vattenkraft: Vid dammbrott risk för flodvågor. Vid haveri i turbiner/generatorer, risk för oljeutsläpp av lokal karaktär.
Kärnkraft: Farligt i tusentals eller tiotusentals år, beroende på vindriktning tusentals kilometer.
Kolkraft:
Svårt val?
Tycker inte det…
10 maj 2008, 20:22
Riksrevisionsverkets skrivelse visar tyvärr stt verket inte känner till verkligheten för småskalig vattenkraft i dagens Sverige. Exempel:
Man tror att nya kraftverk automatiskt skulle medföra nya dammbyggen. Så är mycket sällan fallet. i stället används befintliga dammar som ofta funnits i århundraden.
Vidare tror riksrevisionsverket att de småskaliga vattenkraftverken sysslar med korttidsreglering.“Det är främst den för minikraftverk karaktäristiska korttidsregleringen som utarmar strandzonerna och försämrar förutsättningarna för djurlivet”. I verkligheten är det i dag ytterst få små kraftverk som ägnar sig åt korttidsreglering. Skälen är flera, bland annat att ersättningen för elen för de allra flesta småkraftverken sker till fast pris oavsett när på dygnet, månaden eller året leveransen sker. Det innebär i praktiken att kraftverken fungerar som strömkraftverk dvs att man släpper fram det vatten sok kommer antingen genom kraftverket och/eller fiskvandringen. Dammar kan också ha stora positiva effekter på omgivningen genom att t.ex.förse våtmarker med nödvändigt vatten. Med dagens klimathot väger behovet av ren förnybar elproduktion mycket tungt på miljövågen. Kravet på att små vattenkraftverk skall sättas på ekonomiskt obestånd med syfte att därefter rivas liksom dammen saknar helt folklig förankring i trakter där det kan tvingas fram. Vi behöver all miljövänlig elproduktion vi kan uppbåda och ECT:s initiativ till mer sol och vindel är lovvärt. Ny miljövänlig småskalig vattenteknik kan bli forsättningen i form av små rörturbiner som läggs i strömmande vatten.
Olof Karlsson
10 maj 2008, 20:52
Det är fel av Christer Borg att hävda att korttidsreglering är karaktäristiskt för den småskaliga vattenkraften. Några sådana kraftverk byggs inte idag och har så inte gjorts under de senaste 25 åren. Numera byggs den nytillkomna småskaliga vattenkraften ut med en minimivattenföring i huvudfåran och utan korttidsreglering. Med sina påstående om den småskaliga vattenkraften och för att bli trovärdig bör Christer Borg därför kunna hänvisa till en vetenskaplig studie där man har studerat ett vattendrag före, under och efter byggnation av ett småskaligt vattenkraftverk som stöder hans påhopp på den mest miljövänliga förnybara energikällan vi har. Dess miljövänlighet i förhållande till alla andra förnybara energikällor stöds även av samtliga genomförda LCA-analyser. Skall vi klara våra 16 miljömål (däri ingår att begränsa den pågående klimatförändringen) måste det ske en satsning på vår mest miljövänliga energikälla vattenkraften och är SNF den miljöorganisation man gör gällande, bör man ställa sig bakom en sådan satsning, som bl a innebär att man tar i dag nedlagda dammar och vattenverk i anspråk för energiutvinning. I den energiutvinningen ingår att man inte använder sig av korttidsreglering och nolltappning.
Jag ser fram emot att SNF tar sitt förnuft till fånga och tar avstånd från sin miljöovänliga devis “Inte en droppe till” och aktivt arbetar för en bättre miljö.
11 maj 2008, 19:04
Walter Johansson kan väl själv ta fram de undersökningar som visar att den småskaligavattenkraften inte är negativ för miljön. Bevisbördan ligger på exploatören, som alltid. Återigen, med risk för att bli tjatig: Vi kan klara detta utan mer vattenkraft, så för vem ska vi bygga ut? För den som ska tjäna pengar? När det gäller LCA se mitt tidigare inlägg. Och återigen, huvudartikeln handlar om de stora bolagens nyvaknade intresse för bl a nationalälvar och andra orörda vattendrag.
Små rörturbiner har jag också sett, men vilka miljökonsekvenser dessa har vet jag inte, ingen information går att hitta om detta.
12 maj 2008, 13:25
Christer Borg bör då titta på en studie i Trilleholm, Tidan, där det framgår att antalet taxa och individtätheten har ökat efter det att man övergick till minimitappning motsvarande 6% av medelvattenföringen. Med det våldsamma påhoppet på den småskaliga vattenkraften bör Christer Borg kunna visa upp en studie som styrker hans påståenden. CO2-utsläppen för vattenkraftverk har Christer Borg hämtat från en studie i Canada gällande utsläpp från ett stort regleringsmagasin och det har inte något med den småskaliga vattenkraften i Sverige att göra.
12 maj 2008, 22:35
Oavsett om smaskalig vattenkraft ar miljofarlig eller inte – det viktigaste ar val att minska energikonsumptionen totalt sett! Da behover vi inte bygga ut elproduktionen alls. Vad ar det vi saknar i vara liv idag, vad ar det vi sa desperat behover att vi maste producera mer varor och konsumera mer energi hela tiden? Skulle vi bli lyckligare av att hoja inomhustemperaturen fran 20 till 23 grader? Behover man verkligen kopa nya saker annu oftare nu jamfort med for tio ar sedan? Pa vilket satt har Sveriges okade BNP gjort dig lyckligare nu jamfort med nar du var barn?
Jag vet att tillvaxt ar grunden for det mesta av dagens ekonomiska tankande. Tillvaxten ar sa central och verkar ibland helt omojlig att ifragasatta. Egentligen borde val ekonomin bara behova vaxa sa mycket som befolkningen vaxer for att vi ska kunna behalla var mycket hoga levnadsstandard. De flesta av oss svenskar har ju redan mer an vad vi behover.
13 maj 2008, 09:24
“Det våldsamma påhoppet på småskalig vattenkraft”...
Jag vet inte om du överhuvudtaget läst artikeln, men det är utbyggnaden av den storskaliga vattenkraften som är ett stort hot just nu och det är de stora bolagens nymornade intresse för fortsatt utbyggnad jag fäster uppmärksamhet på.
Och självklart är solceller ett alternativ till fossilbränslen och biotopförstörande vattenkraft.
Sedan herrar Walter Johansson och Olof Karlsson: Att påstå att vattenkraft inte påverkar miljön i de vattendrag som utsätts för den är på gränsen till löjeväckande.
Det är mycket möjligt att man höjt individtätheter vid en ökad minimitappning, men jämfört med vadå? Nolltappning? Jämfört med naturliga förhållanden finns det ingen vattenkraft som är bra.
Självklart kan man i de småskaliga kraftverken, precis som i de stora, förbättra miljön, det är precis det jag önskar att de stora bolagen kunde göra självmant.
Men, förhoppningsvis för sista gången, när vi nu enligt de forskare som sysslar med energibesparingar kan klara detta utan fortsatt utbyggnad, varför ska man då överhuvudtaget tillåta mer biotopförstörelse? För kraftverksägares vinst?
Er vurm för fortsatt vattenkraftsutbyggnad pekar på samma brist för förståelse av vägval som de stora bolagen visar. Vi kan inte och ska inte fortsätta på den väg som lett oss in i detta vårt klimathot, utan måste på allvar skruva ned på tempot och börja sätta naturen och dess resurser i främsta rummet, till och med framför den heliga vinsten.
14 maj 2008, 22:52