Maria-Pia Boëthius
Klara Strandberg
Johan Ehrenberg
Samira Ariadad
Isobel Hadley-Kamptz
Martin Halldin
Renzo Aneröd
Anna Jörgensdotter
Helena Gustavsson
Stefan Sundström
ETC på Twitter
ETC_redaktionen: Klara Strandberg om hur sista minuten blev första minuten. http://t.co/NYXPUFh2
ETC_redaktionen: http://t.co/CHvZdifG http://t.co/aE2ulf94
ETC_redaktionen: Blogg: Om guldklockor, kroppsarbete och hur otrygghet på jobbet gör oss sjuka.... http://t.co/gqKY2fUS
ETC_redaktionen: RT @andreasvarld: Svart kaffe, @Flamman_, @ETC_redaktionen och lite lugn och ro, tack #harmoni http://t.co/YL2tSOAi
ETC_redaktionen: Våra äldsta invånare måste skyddas http://t.co/NUXM4WsS
ETCs nyhetsbrev
Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETCs nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Sök
Senaste nytt från ETC förlags tidningar
ETC Örebro Allt fler väljer privata förskolor i BrickebackenETC Stockholm Den avfallstid nu kommerEfter Arbetet Krokodildöd satte fart på forskningETC Göteborg Varför vill man inte spara 200 miljarder Euro inom EU?Dagens ETC Varför vill man inte spara 200 miljarder Euro inom EU?ETC Bergslagen M vill säkra kommunens ekonomi genom organisationsöversynStödföreningen ETC Gå med i vår stödförening
Dags att lägga ner ekonomipriset
måndag, oktober 10, 2011 - 12:43
ANALYS
Nationalekonomi är en dogm, inte en vetenskap. Därför är ekonomipriset till Alfred Nobels Minne ett fejkpris som inte borde delas ut, skriver Daniel Ankarloo, fil. Dr. i ekonomisk historia.
Vi har precis upplevt Nobelprisveckan, Svea rikes chans att i ceremoni och överdådiga prissummor hylla mänsklighetens vetenskapliga framsteg. Fysiker som omdefinierat tid och rum. Medicinare som genom sin forskning har hjälpt till att bota det tidigare obotliga. Kemister som avmystifierar livets mysterium och författare som låter det tidigare osagda bli sagt, det tidigare otänkbara bli tänkt.
Men i denna rad finns ett unikt pris, ekonomipriset. I det firas tribut snarare i mänsklig och vetenskaplig regression än progression. Och dess pristagare är allt som oftast människor vars teorier sannerligen inte har botat någon eller något, som inte omdefinierat tid och rum, avmystifierat livets mysterium, eller låtit det otänkbara bli tänkt.
Ekonomipriset – ett pris som Alfred Nobel inte ens ville instifta utan som Riksbanken i stället står för – är unikt då det bygger på en 200 år gammal dogm: den att ”marknaden” i en ”fri, kapitalistisk ekonomi” leder till en ”jämvikt” där utbud och efterfrågan möter varandra. Utifrån denna dogm om ”perfektion” bygger nationalekonomerna en hel begreppsapparat om ”imperfektioner”, ”snedvridningar”, ”friktioner”, ”exogena chocker”, ”transaktionskostnader”, ”innovationsströmmar”. Alla vilka sedan hyllas med priser.
De senaste 30 årens ekonomipristagare framstår i grunden som Vivaldi-symfonier: variationer på samma tema. Att en ekonomipristagare skulle hyllas utanför den krets av ekonomer vilka som sin teoretiska utgångspunkt har ”jämvikt” – även om han eller hon sedan ”avviker” från just den – framstår som helt otänkbart. Och det räcker för att konstatera att priset hyllar en dogm, inte en vetenskap.
Den moderna nationalekonomin är slutresultat av en 150-årig historia om hur man har ogjort en tidigare vetenskap, den som hette ”den politiska ekonomin” och som ledde fram till ”kritiken” av denna politiska ekonomi, under 1800-talets slut. En social vetenskap. I den politiska ekonomin hade alla de begrepp som användes: ”klass”, ”marknad”, ”arbetskraft” och ”kapital”, ja till och med ”pris” och ”profit” en referent, ett objekt som existerade i verkligheten. De utgjorde försök att förklara det verkliga.
Men den moderna nationalekonomins begreppsapparat är en exercis i modellerande utan referent. För den ”marknad” som modern ekonomi talar om – den existerar inte. De ”priser” man i sina modeller räknar fram – de existerar inte. De produktionsfaktorer man utgår från – de är asociala abstraktioner och den ”jämvikt” man har som dogm, den har aldrig existerat. Nationalekonomin är asocial – rentav en autistisk vetenskap.
Det gör nationalekonomin unik – det är den enda ”vetenskap” där ord som ”snedvriden” och ”imperfekt” ingår som huvudsakliga förklaringar till den verklighet man har så schizofrent förhållande till. Begrepp som till och med kan belönas med pris.
I skrivande stund vet jag inte exakt vem priset går till i år. Men givet det faktum att en heterodox ekonom, i dess verkliga mening: till exempel en radikal institutionalist, en postkeynesian eller en marxist aldrig kan komma ifråga, låt mig komma med ett blygsamt förslag. Eftersom Bob Dylan inte fick Nobelpriset i litteratur i år heller, så kan Riksbanken ge honom ekonomiprispengarna i stället. Inte för att jag tror han behöver pengarna – men han har oavsett det gjort större insatser för mänskligheten med sin banbrytande poesi än vilken som helst ortodox nationalekonom har gjort med sina modeller.
Och med det är det kanske dags att lägga ner priset helt och hållet?
Daniel Ankarloo, fil. Dr. i ekonomisk historia, lektor i socialt arbete med inriktning i socialpolitik och författare till boken Välfärdsmyter.
Relaterade artiklar
Kommentarer
Trots min ringa kunskap om ekonomi har jag med en dåres envishet dundrat denna åsikt.
Det är inte så lite snaskigt att en lektor i "socialt arbete" har mage att kritisera andra vetenskapsområden. Ankarloo, du får nog läsa lite mer queerteori och genusvetenskap som ju båda tillhör de absolut mest essentiella forskningsområdena för människans framtid.
Finns det någon enda vinnare av Riksbankens fingerade s.k. "Nobelpris i ekonomi" som är värd prissumman à 10 miljoner kronor? Nämn en!
Ankarloo är för övrigt också filosofie doktor i ekonomisk historia och har således utbildats i samma skolor som nationalekonomerna. Han kritiserar nästan sig själv här, så att dra in "queerteori och genusvetenskap" i sammanhanget är bara osakligt. Nationalekonomi är som forskningsområde enligt min åsikt inte ett dugg mer vetenskapligt än området "socialt arbete".
Så FIL DR I EKONOMISK HISTORIA och! lektor i soc arbete m inriktning på socialpolitik är inte tillräcklig grund för att uttala sig om dagens rådande ekonomiska tillstånd och därtill utdelning av Nobelpris?
Vad har Du själv på fötterna för att uttala dig om ARTIKELN och dess innehåll? Skriv om Du har något att tillföra saken.
Det Du har skrivit innehåller inget förutom ett personligt påhopp i nedsättande ordalag.
Karins inlägg avsåg att kommentera Marcus inlägg kl 14 49
Nu vet jag inte vilket "vetenskapsområde" du representerar Marcus, men för att ditt resonemang skall hålla utgår jag från att du verkar inom genusvetenskap eftersom du bara accepterar kritik och raljerande innifrån.
Ursäkta men kan ni inte läsa att han är Dr. i ekonomisk historia. Och vad exakt är det som är så fel på genusvetenskap? Ni behöver inte hålla med, men håll er för till saken!
Daniel Ankarloo fortsätter med sina vilda rallarsvingar, t.ex. "givet det faktum att en heterodox ekonom, i dess verkliga mening: till exempel en radikal institutionalist, en postkeynesian eller en marxist aldrig kan komma ifråga". Hört talas om Ellinor Ostrom? Denna ekonomipristagares bok "Allmänningen som samhällsinstitution" kan väl inte ens Ankarloo hävda baserar sig på ett antagande om jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Läs gärna den!
Och vilken marxistisk ekonom skulle kunna tänkas komma ifråga? Marxistisk ekonomi har ju stått stilla i mer än hundra år, och ägnat sig åt att vördsamt tolka Marx. Lite nytänkande har förekommit, t.ex. Andrew Klimans "temporal single-systems interpretation". Men i stället för att analysera samhället har han ju ägnat tjugo år åt att försöka visa att hans teori inte strider mot Marx´ Kapitalet.
Klas,
Jag kommenterade priset till Ellinor Ostrom för några år sedan. Se länk här: http://www.etc.se/nyhet/en-talande-motivering.
Ostrom är förvisso den mest oortodoxa pristagaren på länge - men motiveringen till priset är typiskt ortodoxt neoklassisk...
I övrigt har jag inte föreslagit att just Kliman ska få ekonomipriset. Men så mycket kan jag säga att de senaste 3-4 åren har han i princip bara sysslat med empiriska undersökningar av finanskrisen. Så nog sysslar han med att analysera samhället också.
/Daniel
Förmodligen vill Daniel Ankarloo säga att nationalekonomin som den ser ut idag inte är mycket till vetenskap, eftersom man utgår från jämviktstillstånd i sina modeller. Jag kan bara hålla med - i makroteorin utgår man från jämvikt på varumarknaden, arbetsmarknaden och finansmarknaden etc. Det blir förstås omöjligt att beskriva ekonomins dynamik om man utgår från att jämvikt råder, och att ekonomin återgår till jämvikt om den utsätts för störning. Den keynsianska politiken misslyckades under 1970-talet, då stagflation rådde, dvs stagnation samtidigt med hög inflation. Den monetaristiska misslyckas nu, när räntan i de flesta stora ekonomier är nästan noll, samtidigt som det är stagnation och (nästan) deflation.
Förra veckan hörde jag Assar Lindbeck i Vetenskapsradion. Han sa att det verkar som att makroteorin bara fungerar när det är normala tider, men inte i kriser. Det är en fantastisk insikt hos denna förgrundsgestalt för nyliberalismen - det är som om en meteorolog skulle klaga på att deras modeller inte kunde förutspå stormar, utan bara solsken.
P.S. Jag har under korta perioder bevistat både Ekonomihögskolan och Socialhögskolan i Lund. Ingendera gjorde något vidare positivt intryck på mig. Skillnaden dem emellan ligger i vilken status och vilket genomslag deras teoribildning får i samhället. Ekonomer har alldeles för att säga till om, medan socionomer är rätt anonyma. De förstnämnda borde inte belönas för sina teorier, de borde löpa gatlopp istället.
Från Alfreds testamente:
”hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta.”
Riksbankens pris har adopterat Alfreds kriterier för värdiga pristagare.
Nu har väl det där med ”förlupne året” reviderats för länge sen då det är lite väl svårt att så snart avgöra ”den som inom [sitt] område har gjort den vigtigaste upptäckt eller uppfinning/förbättringen”.
Sen ekonomipriset instiftats har så där en 3/4 av pristagarna varit från den nyliberala Chicago skolan eller associerade med denna skola. Så enligt vetenskapsakademins ekonomer har dess ”Chigago Boys” varit de som i särklass ” hafva gjort menskligheten den största nytta” på ekonomins område under fyra decennier.
Why Is There a Nobel Memorial Prize in Economics?
Som Mirowski sager handlar framdrivandet av ett prestigefullt Nobelpris i ekonomi att ge bl.a. expertisen på Riksbanken och centralbanker generellt en aura av vetenskap och inte bara simpel politik och därmed frigöra dem från demokratin.
Alfred förstod fiktionens betydelse för människan och instiftade ett litteraturpris. Alfred var förankrad i upplysningstidens ideal och instiftade inget pris för religiösa profeter och skulle förstås avvisat tanken på att ge pris till en akademisk disciplin som med vetenskaplig täckmantel framför trossatser som sanningar.
Daniel Ankarloo vill nog poängtera det faktum att nationalekonomi, till skillnad från de flesta andra vetenskaper, inte är en empirisk vetenskap: De flesta vetenskaper ger sig ut i verkligheten för att undersöka olika saker, men nationalekonomin arbetar helst med modeller. I modellerna måste man då göra olika antaganden om verkligheten och människan. Man antar t ex att människan är rationell, eller att hon är vinstmaximerande, eller har full information.
Inom företagsekonomin däremot har man undersök hur människor faktiskt beter sig, och där finns forskare som har konstaterat att människor inte alls är rationella beslutsfattare, att de använder vanor och tumregler för att fatta beslut. Att de gärna framställer valsituationen som att det endast finns ett alternativ att välja på (det underlättar ju valet, eller hur?) eller ett bra och ett väldigt dåligt alternativ (då framstår valet som ännu bättre). Och så vidare. Att fatta rationella beslut är otroligt tidsödande (och kostsamt).
Men nationalekonomin är förhållandevis isolerad från andra vetenskaper, kunskapen från andra discipliner tycks ha svårt att integreras.
När verkligheten obstruerar mot modellerna satsar nationalekonomen på modellerna.
Dordi, din kommentar kan möjligtvis vara korrekt om man håller sig på en grundkurs i nationalekonomi. Kurslitteraturen där kan ibland stanna vid de antaganden du radar upp. Inte ens det är längre sant, då nyare litteratur (om den är av hyfsad kvalitet) även problematiserar och diskuterar dessa antaganden.
Att nationalekonomin som helhet inte skulle vara empirisk är helt och hållet felaktigt. Naturligtvis arbetar vi med modeller, vilket vi inte är direkt ensamma om, men den allra största delen av de publicerade artiklarna i vetenskapliga tidskrifter är empiriska. Men om man vill analysera något empiriskt behövs en modell att utgå från. Hur avancerad modellen ska vara kan variera, men någon form av tanke kring vad det är man vill undersöka (vilka orsakssamband som kan tänkas finnas) måste man ändå ha. Hur kan man analysera något beteende, vilket som helst, utan att ha en grundtanke kring vad som kan tänkas påverka beslutet?
Mitt inlägg var ett förenklat exempel för att illustrera problematiken modell - verklighet.
Ditt svar är intressant, för att det är förväntat. Nationalekonomer brukar svara så. Jag ser några problem med dessa svar.
1.Det faktum att väldigt många studenter enbart läser grundkurserna (och inte når forskarnivå) gör det otroligt viktigt att fråga sig vad som lärs ut på grundnivåerna. Man kan inte vänta med kritik, realism, komplikationer, till forskarnivå, för vad lär man ut då… ideologi?
2.Du skriver att nyare läroböcker inte är så förenklade. Jättebra, men jag har talat med studenter som läst nationalekonomi för inte så länge sedan, de bekräftar inte den bilden. Och de som är verksamma nu, som politiker, ekonomer etc, har läst de gamla böckerna!
3.Det finns många nationalekonomer (man gör det lätt för sig om man avvisar kritiker som okunniga) som kritiserar nationalekonomins modellbyggande, rationalitetsantaganden med mera.
4.Du skriver att nationalekonomin visst är empirisk. Jag borde ha uttryckt mig mindre svepande och tydligare, jag skrev att nationalekonomer helst arbetar med modeller. Det är modeller som har en framträdande plats och är ganska olika andra samhällsvetenskapers. Men sedan är det en vetenskapsteoretisk fråga om man ska ha med sig (utförliga) modeller när man studerar verkligheten, alla metoder är inte uppbyggda så, bland annat på grund av detta problem: Risken är att man bara hittar och ser det man letar efter.
Min önskan är att ni tar denna andra text med min rättning!
Dags att lägga ner ekonomipriset! (10 oktober Uppsalademokraten)
Nobelpriset har inget existensberättigande.
1. Kriterierna för detta pris med världsomfattande "jämförelser" är kunskapsmässigt absurda och godtyckliga.
"Bäst" i världen" på något område finns inte. Redan språken är ett hinder. Översätt-ning är irrelevant.
2. Kostnaderna för detta pris är också monstruösa.
I stället för att bekosta ofantligt stora, överflödiga middagar bör man bygga ut den ruinerade offentliga sektorn rejält och skapa så många arbetstillfällen så att arbetslös-heten kan reduceras till noll!
Det är skam att tillhöra denna elit vars sätt att vara ”Dasein” är till fördärv av många medborgare i allmänhet och fattiga och utsatta medborgare i synnerhet!
Rättvisa, välfärd i stället för alla dessa monstruösa, överflödiga, lyxiga representa-tioner i olika sammanhang!
Låt alla fattiga och utsatta leva ett liv som är värt namnet "mänskligt"!
Det är inte i sin ordning att vissa medborgare är födda till slavar och andra är födda till slavägare!
Jag uppskattar vetenskap och kultur (litteratur, konst, musik), men förkastar representation.
Jag lyssnar bara till min inre mänskliga röst som viskar för mig om okända männniskors misär.
Detta är olidligt!
Allt detta just i min egenskap av urbansociolog och etnolog från Uppsala universitetet.
Linda Olofsson
"Jag lyssnar bara till min inre mänskliga röst som viskar för mig om okända männniskors misär."
Ja det där lätt ju högst vetenskapligt Linda!
David!
Det förefaller mig naturligt och behövligt att man är en människa också när man sysslar med någon vetenskap.
Bara så kan man bedriva forskning för sina medmänni-skors skull.
Men andemeningen med min kommentar är dock min syn på representation som sådan.
”Far from wondering that such a science is not completely perfect, we should rather wonder that it exists at all.."
Walter Bagehot, redaktör för The Econmist i mitten av 1800-talet.
Bra sagt av Walter Bagehot.
Det är inte så att ekonomerna är okunniga om kritiken. Den diskuteras internt, men når sällan ut till media. Se t.ex.: http://www.cambridge.org/gb/knowledge/isbn/item1169500/?site_locale=en_GB
... och mycket annat.
Problemet är att politiker och andra debattörer förenklar och gör den till en vetenskap i klass med fysik och kemi. Det är den inte, men stämpeln "vetenskap" imponerar på en del. Dessvärre.
Visst har vi problem idag med en nationalekonomi som "prostituerar" sig i politikens/maktens tjänst.Det finns dock de som är kritiska till detta även inom nationalekonomin.
Ludvig von Mises var en österrikisk nationalekonom som tänkte lite annorlunda än både dåtida och nutida nationalekonomer.
Jag citerar Klaus Bernpainter som är verksam vid Ludwig von Mises institutet. Så här skrev han i Axess nr 8 2011;
..."Men långt före Smiths dagar sökte intelligenta tänkare efter tidlösa ekonomiska lagar. En del upptäcktes redan av de gamla grekerna. Några upptäcktes av de spanska skolastikerna och ytterligare några av brittiska och franska ekonomer. Gemensamt för dem är att de inte använde den idag förhärskande naturvetenskapliga, empiriska metoden. Istället utgick de från realistiska antaganden om verkligheten och tillämpade logiska resonemang.
Ekonomiska data kan inte användas för att härleda tidlösa samband, ty ekonomiska data är historia, de är bundna till sin tid,och de kan inte upprepas eller isoleras i laboratorier. Ekonomi har att göra med människor; det är inte naturvetenskap, oavsett hur mycket dess utövare än låtsas om det."
Skriv ny kommentar