”Förhindrade terrorbrott”

I oktober 2008 tog Anna Andersson och Martin Smedjeback – båda aktiva i nätverket Ofog – sig in på Saab Bofors Dynamics i Eskilstuna och förstörde granatgevär av modellen Carl Gustaf till ett värde av knappt en miljon kronor. För aktionen dömdes de av tingsrätten till fyra månader i fängelse. Vilket prövades av Svea hovrätt i slutet av april. Dom kom i onsdags – fyra månaders fängelse.
Här följer något kortad den slutplädering som Smedjeback själv höll.

I min slutplädering kommer jag att visa på varför Anna Andersson och jag bör frikännas för våra aktioner mot den svenska vapenexporten. Jag kommer att göra det genom att i korthet gå igenom dessa tre punkter: Krigets verklighet, lagens möjlighet och engagemangets nödvändighet.

”Vi de förenade nationernas folk, beslutna att rädda kommande släktled undan krigets gissel.” Så börjar FN-stadgan som skrevs då FN bildades 1945. Tyvärr har vi inte lyckats. Krigen rasar fortfarande 65 år senare. Men detta betyder inte att det är en hopplös kamp. Det går att avskaffa kriget. Idag vet vi mer än någonsin hur vi ska hantera konflikter med fredliga medel.

Det första steget till att avskaffa kriget skulle kunna vara att inte bidra till krig. Sverige har inte många stridande trupper i väpnade konflikter, men vi är världens näst största vapenexportör räknat per invånare. Vi exporterar vapen till demokratier och diktaturer, till länder i fred och länder i krig, till rika länder och de allra fattigaste.

Granatgeväret Carl Gustaf, som Anna och jag avrustade i oktober 2008, är en av de största försäljningssuccéerna. Det har exporterats till över 40 länder. Journalisten och författaren Bengt Nilsson berättade nyligen i SVT:s Debatt om hur han hade hittat en halv container med Carl Gustaf i Liberia när han var där 1997. Tidningen Dagen avslöjade i förra månaden att Carl Gustaf påträffats i händerna på islamistiska milismän i Somalia.

Krig skördar offer, många offer. Låt oss ta Irakkriget som exempel. Den ansedda medicinska tidskriften The Lancet publicerade 2006 en undersökning som visade att uppskattningsvis 600 000 människor har avlidit av dödligt våld i Irak mellan åren 2003-2006. Sverige bidrar till detta och många andra väpnade konflikter i världen genom en stadigt ökande vapenexport.

Men vi är många som istället vill verka för FN:s mål – att rädda oss undan krigets gissel.
Kan vi göra det inom lagens ramar?


Martin Smedjeback

Den svenska lagen är väldigt bra på många sätt. Den ger oss rättigheter, viss trygghet och gör det svårt för de som vill förtrycka och skada oss. Men det finns fortfarande blinda fläckar i vårt rättssystem – krig är en sådan. Men kan Sveriges rikes lag hindra krig eller döma de som är ansvariga för krig?

Det finns en del av lagen som borde kunna täcka detta område, nämligen Lagen om straff mot terroristbrott. Hur är då definitionen av terrorism enligt vår lag? I korthet ska en handling klassas som terrorism: då man begår mord, dråp, människorov, sabotage och ödeläggelse med syfte att allvarligt skada en stat och där avsikten är att injaga allvarlig fruktan, eller för att allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat.

Detta är en beskrivning av ett angreppskrig. Krig är terrorism i stor skala. I vår antiterrorlag är det inte specificerat om lagen endast gäller individer och organisationer eller också stater. Därför borde det vara möjligt att även åtala regeringar och tjänstemän för terrorbrott. För en grundprincip i det svenska samhället är att ingen ska stå över lagen, inte ens statsministern, mäktiga tjänstemän eller företagsledare.

I september 2005 lämnade journalisterna Åsa Lindeborg och Erik Wijk in en polisanmälan. Bakgrunden var Irakkriget. Ett angreppskrig, med USA i spetsen, som gick emot många folkrättsliga regler. I Sverige är det inte möjligt att åtala de som faktiskt utförde statsterrorismen i Irak, nämligen USA och dess allierade. Men det går att åtala de som försåg angriparna med vapen. För även medhjälp till terrorism kan man dömas för enligt vår lag. Svenska vapenföretag försåg USA och dess allierade med vapen i stora mängder både före och under Irakkriget. Polisanmälan som Lindeborg och Wijk lämnade in innehöll bland annat misstankar om terrorbrott mot Tomas Samuelsson, vd för Saab Bofors Dynamics. Samtidigt JO-anmälde journalisterna Inspektionen för strategiska produkter och dess generaldirektör Andreas Ekman för förberedelse till terroristbrott.

Varken polisanmälan eller JO-anmälningen ledde till åtal eller utredning. Därför har denna typ av brott ännu inte prövats i domstol.

Hur ser då lagen på om medborgare skulle försöka hindra ett terrorbrott? Låt oss säga att Anna och jag hade hört talas om att ett extremistiskt terrornätverk i Södertälje. Dessa höll på att tillverka en bomb som de skulle använda i Londons tunnelbana under nästa år. Om vi skulle bryta oss in hos dem och oskadliggöra bomben innan den hade kunnat användas, skulle vi då inte ha blivit friade för denna handling?

Situationen är inte helt olik den vi stod inför 2008. Vi hade sett en nyhet daterat den 13 maj 2008. I detta stod att Saab Bofors Dynamics tagit emot en beställning från USA av granatgeväret Carl Gustaf till ett värde av omkring 285 miljoner kronor. Leveranser av vapnen skulle ske under 2009. Vi visste att USA begick terrorverksamhet i Irak: mord, tortyr och stor förstörelse. Vi misstänkte att de granatgevär, som vi hittade inne på Saab Bofors Dynamics i Eskilstuna vid vår aktion, skulle kunna användas i Irak. Genom att avrusta granatgevären den 16 oktober 2008 kan vi ha förhindrat ett terrorbrott enligt vår lagstiftning. För detta borde vi bli frikända under nöd eller nödvärn, som tidigare har nämnts i denna rättegång.

En demokratis syre är engagemanget från dess medborgare. De flesta inser att det behövs vakna medborgare som granskar makthavare och utmanar dessa när de begår brott eller beter sig oetiskt. Engagemanget och aktionsmetoderna tar sig många olika former. Demonstrationer, namnlistor, insändare, hungerstrejker, gatuteater, med mera, med mera. Det finns hundratals skilda former för engagemang inom lagens ramar.

Men ibland räcker det inte till.

När de lagliga metoderna har använts och förtrycket bara blir värre, då kan det krävas att vi tar steget över till ickevåldslig civil olydnad. Vi i nätverket Ofog är knappast ensamma om att använda oss av denna metod. Civil olydnad används över hela jorden och är en erkänd metod i öppna och demokratiska samhällen. I vår egen riksdag finns det tre partier som i sina program lyfter fram civil olydnad som en viktig del av vår demokrati.

Jag tror att det är möjligt för mänskligheten att utrota krig innan kriget utrotar mänskligheten. Men det sker inte automatiskt. Det kräver en insats från oss alla, i stort och i smått, både inom lagens ramar och utanför.

Martin Smedjeback
Fredsaktivist, driver företaget Ickevåldssmedjan. Mer info finns på www.avrusta.se