Rasismen måste synliggöras

Avsaknaden av ett anti- rasistiskt perspektiv är tydlig i svensk debatt. Samtidigt växer sig de främlingsfientliga idéerna allt starkare runt om i Europa. Senaste exemplet är Ungern.

Ännu ett EU-land har misslyckats med att hålla den främlingsfientliga och högerpopulistiska vågen utanför sitt nationella parlament. Det rasistiska partiet Jobbik, som ingår i den europeiska partifederationen The Alliance of European National Movements tillsammans med bland andra svenska Nationaldemokraterna, är känd för sin hårdföra och ofta hätska retorik mot Ungerns romska befolkning. Efter första valomgången sa partiledaren Gabor Vona att ”vårt parti kommer att jobba hårt på en lösning för problemen kring den ungersk-romska samexistensen”. Uttalandet ligger nära nazismens uttryckta vilja att lösa judefrågan.

Det är inte ett helt otänkbart scenario att Jobbik får ett visst inflytande, trots att det segrande höger-mittenpartiet Fidesz uttryckligen har sagt att man inte ska göra sig beroende av dem i en eventuell koalitionsregering. Skulle utfallet ändå bli så att Jobbik får en vågmästarroll ligger det nära till hands att vända sig till dem för att få behålla makten över ungersk politik – inte minst när det gäller att stävja den ungerska arbetslösheten. Men det kommer inte att ske utan politiska uppoffringar – Jobbik skulle kräva inflytande över vissa politikområden och sannolikt också få det i så fall, precis som Dansk Folkeparti i Danmark. Då står Ungerns romer inför en oumbärlig situation som kan driva dem på flykt från sitt eget land.

Trots att rasismen växer sig stark både i Europa och i Sverige, är det tyst i den svenska politiska debatten. De få gånger frågan diskuteras så görs det inom ramen för integrationsdebatten, men även då är avsaknaden av det antirasistiska perspektivet tydlig. Debatten om den strukturella rasism och diskriminering som finns och som förstärker en rådande social exkludering av enskilda grupper, lämnas helt utanför. Integration är självfallet ett viktigt ämne som behöver debatteras, men genom att – som många politiker gör – prata om integrationen som ett fundamentalt misslyckande så legitimeras och normaliseras på många sätt den rasistiska retoriken.

Politiska formuleringar om ”obligatoriska introduktionskurser i demokrati” och faran med ”strida strömmar av tonårspojkar från oroshärdar i Asien och Afrika” blir allt mer vardag inom svensk politik. En slutsats vi bör dra av detta är att det inte alltid är intressant att peka ut vilka aktörer som gör sig skyldiga till främlingsförnedrande uttalanden. Det är exempelvis för enkelt att hävda att Sverigedemokraterna representerar Sveriges rasistiska enklav. Istället borde vi fokusera på att synliggöra de tvivelaktiga idéer och tankestrukturer som nu fritt florerar i stora delar av den politiska debatten.

Om vi i Sverige vill stävja vår egen politisering av rasismen, så är det vårt ansvar att ta den fighten och inte att förstärka politiseringen genom att distansera oss. Vi behöver erkänna rasismen som ett grundläggande samhällsproblem och debattera politiken utifrån det perspektivet. Vi har långt till den situation som finns i Ungern, men vi behöver ändå se till att vi motverkar den rasism som omger oss här i dag. Vi motverkar inte rasismen genom att egga dess anhängare – vi motverkar den genom tydligt avståndstagande och strukturerade dialoger om hur samhället ser ut och ska se ut.

Därför behöver vi alla sätta ner foten mot den rasistiska utvecklingen i Europa, och det gör vi bäst genom att fördöma utvecklingen i exempelvis Ungern och se till att hålla vårt eget nationella parlament fritt från rasistiska idéer. Vi gör det genom att gå till vallokalen den 19 september och Rösta Demokratiskt!

Ola Karlman
Ordförande, Ungdom Mot Rasism