Dags för konkret handling

I januari dömdes en svensk man i Kambodja till fängelse för sexuella övergrepp mot barn. Det är en av få domar mot svenska barnsexturister och fallet är toppen av ett isberg. Hittills har ingen regering – varken höger eller vänster – tagit frågan på allvar. Det är nu hög tid för konkret ­handling, tycker David Lagerlöf, Ecpat.

För närvarande utreder polisen ett 40-tal personer för liknande brott utomlands. Samtidigt har Sverige kritiserats av FN för bristande engagemang på brottsområdet.
Kritiken kom så sent som förra året från FN:s Barnrättskommitté som granskar hur länderna lever upp till FN:s Barnkonvention. Kritiken formulerades som vanligt i byrå­kratiskt neutrala termer. Men att Sverige som gärna framhåller sina egna bedrifter inom barnrättsområdet ignorerat barnsexturism, förvånar andra länder.
Barnrättskommittén uttrycker att man är ”concerned” – bekymrad –över Sveriges okunskap om barnsexturismens omfattning och hur många svenskar som åtalats och dömts. Regeringen uppmanas även säkerställa att förövare som begår övergrepp utomlands åtalas i Sverige, om det inte sker på plats. Den möjligheten har funnits sedan 60-talet men utnyttjats endast vid ett fåtal tillfällen.

Orsaken är bristande prioritet och resurser, vilket blev tydligt i en uppmärksammad studie från juridiska institutionen vid Stockholms Universitet. Av de fall som kommer till svensk kännedom läggs de regelmässigt ner av åklagarna utan vidare åtgärder. Detta trots möjligheten att döma i svensk domstol.
Det är därför positivt att polisen tillsatt en särskild grupp för att utreda barnsexturism. Men mer krävs, särskilt från regeringen.
Ett intressant exempel är hur USA etablerat kontakter mellan amerikanska ambassaden i Phnom Penh och lokal polis. Dels för att garantera rättssäkerheten för amerikaner som grips, men även för att minska risken för mutor. Kontakter finns även med barnrättsorganisationer på plats med god koll på barnsexhandeln.
Sådana kontakter är extremt värdefulla. Svenska regeringen måste därför se till att resmålen för svenska barnsexturister kartläggs – var de beger sig och vilka institutioner svenska myndigheter kan etablera kontakt med.
Det handlar inte enbart om Thailand eller ens Asien, utan även andra delar av världen.

På det europeiska planet fanns mer att förvänta av ord­förandeskapet i EU. Enligt ­regeringens nationella handlingsplan mot sexuell exploatering av barn skulle barnsexturism lyftas under ordförandeskapet. Ecpat hade hoppats på konkreta förslag som andra EU-länder kunde ta ställning till. I stället lyftes frågan förutsättningslöst för att se om fler länder var intresserade.
Större än så var inte ambitionerna.
Det som behövs på EU-nivå är ett gemensamt agerande och utbyte av information. Kanske även koordinering av ländernas polisiära sambandsmän som finns utstationerade i världen.
Även möjligheten att tipsa om barnsexturism bör koordineras och marknadsföras inom EU. I dag kan svenskar tipsa via polisens Internetsida eller via Ecpat Hotline på www.ecpathotline.se. En motsvarande europeisk hotline i regi av Interpol och Europol bör etableras. Vidare bör traumatiserade offer i andra länder kunna vittna via video­länk på EU-ländernas ambassader.
Självklart finns fler förslag än så. Det som dock saknas är politisk vilja och handlingskraft.
Kan orsaken vara att det framför allt inte är svenska barn som drabbas?