Hon räddar orangutangerna

Danskan Lone Dröscher Nielsen var välbetald flygvärdinna på SAS men ville mer än att leva ett liv i lyx. I dag bor hon på Borneo där hon driver världens största rehabiliteringscenter för orangutanger.
– Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag inte gjorde allt för att rädda dem!

Med endast 30 000-40 000 orangutanger kvar i världen, samtidigt som de blir cirka 5 000 färre per år, gör Lone Dröscher Nielsen ett viktigt och tidskrävande arbete på Borneo. Nätterna spenderas med orangutangbebisar som ska ha mjölk eller traumatiserade ungar som vaknar skrikande av mardrömmar. På dagarna ”undervisas” djuren för att klara sig ute i det vilda igen. Parallellt sker när som helst räddningsaktioner för att hämta tillfångatagna orangutanger och Lone har även blivit mordhotad för sitt arbete. Trots det fortsätter hon.

– Orangutangerna har en otrolig emotionell intelligens, de minns vad de har blivit utsatta för. Precis som med barn kan du se i deras ögon om de har varit med om något traumatisk. När de kommer till centret är de ofta helt tomma i blicken och har ingen vilja att leva.

Praktiserade på zoo
Första gången Lone träffade orangutanger var hon 14 år och praktiserade på zoo.

– Det var kärlek vid första ögonkastet! Men jag blev äldre och glömde bort det, det fanns så mycket annat jag ville göra.

Lone blev flygvärdinna för SAS, där hon varvade perioder av jobb med långa ledigheter. Hon levde lyxliv, seglade runt i Karibien, bodde på fina hotell och shoppade loss i New York.

– Men ett liv i bara lyx blir tomt och tråkigt efter ett tag. Det var inte så jag ville leva. Jag såg också att ju äldre mina kollegor blev desto mer uttråkade blev de av sina jobb. Jag hade jobbat på SAS i tio år och tänkte att om ytterligare tio år kommer jag att vara den där surtanten som går runt och snäser av passagerarna bara för att jag själv inte tål mitt liv.

Tar hand om 700 orangutanger
Så småningom kom hon i kontakt med organisationen Earthwatch och började jobba med utsatta djur på sin ledighet, bland annat läppbjörnarna i Nepal. Året efter kom hon till Borneo där hon fick återse sin tonårsförälskelse.

– Det var en fantastisk upplevelse! Jag kom ihåg hur mycket jag älskade dem.
Från och med den dagen gav hon all sin ledighet till orangutangerna. Efter några år bestämde hon sig för att sluta helt på SAS för att flytta till Borneo och sedan 1999 driver hon Borneo Orangutan Survival (BOS) – världens största rehabiliteringscenter för människoapor. Med hjälp av 200 anställda tar hon i dagsläget hand om cirka 700 orangutanger, med mål att rehabilitera dem och släppa ut dem i regnskogen igen.

Lone har, tillsammans med andra kvinnor på centret, blivit ett substitut för djurens döda mammor. De gör allt för att ge dem kärlek och närhet så de ska känna sig trygga igen. Sover med dem, bär på dem och ger dem mat.

– Efter två till tre veckor märker vi skillnad och ser hur de får livslusten tillbaka. De vågar söka kontakt. Jag har inte för en sekund ångrat att jag gett mitt liv till dessa djur.
Orangutangerna är idag en av de tio mest utrotningshotade djurarterna i världen.

– När vi började handlade det främst om skogsavverkning och djurhandel. Då var det inte lika många djur som dog, säger Lone.

Palmoljeindustrin
Men när palmoljeindustrin tog fart år 2000-2002 förändrades allt. Palmolja, som går att hitta i allt från choklad, chips och smör till smink, hudkrämer och tvättmedel, är det största hotet mot orangutangerna. Skogen skövlas för att bereda plats för enorma oljepalmsplantager som inte lämnar något liv kvar. Orangutangernas miljö försvinner och de blir tillfångatagna eller dödade.

Trots det vill Lone inte uppmuntra människor att bojkotta palmolja, då den betyder mycket för den ekonomiska utvecklingen i Indonesien och Malaysia.

– Det bästa man kan göra är att sätta press på de företag som använder palmolja så att de börjar använda den som är hållbart odlad istället. Om vi konsumenter säger att vi inte tänker köpa deras produkter förrän de använder hållbar palmolja, kan det göra en betydlig skillnad. Och det finns redan idag tillräckligt med hållbar palmolja för att täcka behovet i all matproduktion i hela Europa!

Påverka regeringen
Lone tycker också att det är viktigt att människor försöker påverka sin egen regering, att vi i Sverige borde få svenska regeringen att införa fler restriktioner för hur palmolja får användas.

– Människor måste förstå hur viktigt det här är. Orangutangerna är otroligt intelligenta och lika oss människor. Om vi inte lyckas rädda dem, hur ska det då gå med alla de andra djuren? Det skulle vara förfärligt om vi om tio år inte hade några orangutanger kvar! Vad ska vi säga till våra barn? Förlåt? Vi fixade det inte, det finns inga orangutanger mer?

– Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag inte gjorde allt för att rädda dem.

Sophy Elevall

Borneo Orangutan Survival har en systerförening i Sverige. Här kan man bland annat stödja Lones arbete genom att adoptera en orangutang. Läs mer på www.orangutanger.se.