Inget bindande avtal

Det blev inget rättvist och juridiskt bindande klimatavtal i Köpenhamn. Förhandlingarna körde fast när världens ledare inte lyckades enas. Både politiker och miljöorganisationer beskriver de två veckor långa mötet som ett stort misslyckande.

Det var trötta och besvikna miner när mötesdeltagarna från 193 länder lämnade kongresscentret Bella center i slutet av förra veckan. Resultatet efter två veckors klimatförhandlingar blev futtigare än många pessimister förutspått. I stället för ett avtal om bindande och nödvändiga utsläppsminskningar resulterade de 14 dagar långa förhandlingarna i en så kallad Köpenhamnsöverenskommelse – ett dokument utan vare sig förpliktiganden eller konkreta mål om hur världens länder gemensamt ska hindra den globala uppvärmningen.
”Världen var redo. Det har skett en stor politisk mobilisering och i Europa är opinionstrycket stort. Men världens ledare var inte mogna att göra det som planeten kräver”, skrev miljöminister Andreas Carlgren (C) i sin blogg efter mötets avslutande.

"Stor besvikelse"
Även Miljöpartiets Maria Wetterstrand och Peter Eriksson har uttalat sitt missnöje över förhandlingarnas utgång. I en kommentar säger de att världens ledare försöker rädda ansiktet snarare än klimatet – något som riskerar att ta klimatarbetet flera år tillbaka i tiden.
– Köpenhamnsmötet är en stor besvikelse för miljoner människor. Världens ledare tar på sig ett stort ansvar och det finns en risk att människor tappar tron på demokratins och politikens förmåga att lösa våra stora framtidsfrågor, kommenterar Eriksson.
Den internationella miljörörelsen benämner den deklaration som nu antagits som ett totalt fiasko – ett misslyckande som riskerar skenande temperaturökningar. WWF:s Lasse Gustavsson anser att ingen av världens regeringschefer har gjort vad de borde ha gjort och vad deras väljare bett dem att göra.
– Klyftan mellan politikernas löften och verkligheten kan kosta miljoner människor livet, hundratals miljarder dollar i förlorad välfärd och missade möjligheter.
Om sex månader ska världens ledare göra ett nytt försök att enas om ett legalt bindande avtal. Då äger ett nytt möte rum i tyska Bonn.

Maria Holm

Huvudpunkterna i överenskommelsen som USA och världens övriga ledande ekonomier nådde i Köpenhamn:
* Den globala temperaturökningen ska inte överstiga två grader Celsius. Utsläpp av växthusgaser måste minska, heter det, men texten innehåller inga bindande krav på utsläppsminskningar, varken på kort sikt (2020) eller lång (2050) – bara en sammanställning av de olika utfästelser som länder tidigare gjort.
* Fattiga länder ska få cirka 30 miljarder dollar i klimatbistånd under perioden 2010–2012, varav 11 miljarder från Japan, 10,6 från EU och 3,6 från USA. Från och med 2020 är målet att klimatbiståndet ska uppgå till 100 miljarder dollar årligen.
* En av de längsta delarna av dokumentet handlar om hur kontroll av utsläppsminskningar i tillväxtländer ska gå till, en mycket känslig fråga för Kina.
* En majoritet av de församlade länderna uppges ställa sig bakom nattens överenskommelse men för att sluttexten ska kunna accepteras som en officiell FN-överenskommelse krävs att samtliga 193 nationer skriver under dokumentet.

Källa: TT

Därför kollapsade samtalen

ANALYS Det gick inte att överbrygga den stora klyftan mellan utvecklingsländerna och industrinationerna. Nu haglar beskyllningarna i toppmötets kölvatten.

Den slutgiltiga överenskommelsen har ”den lägsta ambitionsnivå du kan tänka dig” säger G77-gruppens chefsförhandlare Lumumba Di-Aping
till Guardian, och liknar den vid klimatskepticism. Det stod redan från början klart att det skulle bli tuffa förhandlingar under Köpenhamnsmötet. Den största konflikten kom att handla om huruvida Kyotoavtalet skulle förnyas och utvecklas, eller om ett helt nytt avtal skulle tas fram.
De fattigaste u-länderna hade många invändningar mot att formulera en ny överenskommelse, när i-länderna inte tagit sitt ansvar och uppfyllt förpliktelserna från Kyotoavtalet. Stora nationer som USA och Kina kom å sin sida i princip tomhänta och utan förslag till Köpenhamn, och visade ingen kompromissvilja, skriver Time.

Den största striden mellan viljor stod mellan Kina och USA. När USA:s president Barack Obama anlände till mötet i dess slutskede hade det länge varit nära att kollapsa. Och den nybelönade fredspristagaren lyckades inte skapa någon enighet i församlingen.
Bakbunden av kongressen och starka lobbyorganisationer presenterade han inte heller några konstruktiva förslag.
Kina, som släpper ut mest koldioxid i världen samtidigt som landet investerar miljarder i grön energi, visade sig vara högst ovilligt att överge sin status som utvecklingsland och ta ett större ansvar som industrination. Istället gick landets delegater in för att förhindra att ett avtal skulle slutas.
Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante
Axelsson anser att Sverige misskött sin roll som EU-ordförande.
– EU med Reinfeldt i spetsen valde att bara satsa på ett helt nytt avtal vilket ledde in i en återvändsgränd.

Fiaskomötet i Köpenhamn kan dock vara ett tecken på någonting bra, skriver Bryan Walsh på Time. Förhandlingarna strandade för att klimatpolitiken har blivit viktig, menar han. Förslagen har en reell inverkan, inte bara på klimatet, utan på nationernas ekonomi. Därför skickade både USA och Kina regeringschefer till förhandlingarna, vilket gav dem högre status.
Men det förtar inte den mer generella åsikten att COP 15 var ett misslyckande. En delegat från Saudiarabien sammanfattade vad många tänkte:
– Det här är utan undantag det värsta sammanträde som jag någonsin har deltagit i, det gäller styrningen av processen, timingen, allt.

Martin Halldin