Först var det Ovala Rummet, sedan Indien. Svenska medier är med när Fredrik Reinfeldt, i egenskap av statsminister i EU:s ordförandeland, reser världen över inför klimatkonferensen. Han klagar på megautsläpparnas samarbetsvilja. Säger att de har svårt att se bortom egna intressen, trots att framtidens står på spel.
Samtidigt, bortom TV-kamerorna, satsar Vattenfall ytterligare 58 miljarder kronor i gas- och koleldade kraftverk. Tre nya blir det. Tillsammans kommer dessa verk att årligen släppa ut cirka 15 miljoner ton koldioxid, enligt Dagens Industris granskning.
15 miljoner ton!
– Vi har förståelse för att det kan verka paradoxalt att bedriva ett aktivt klimatarbete och samtidigt ha en stor fossil produktion, säger bolagets kommunikationsdirektör Lars Gejrot till tidningen.
No shit!
Vattenfall är ett vinstmaximerande företag. De kommer att bryta och bränna kol – så länge ingen ger andra direktiv. Herregud, varje gång jag ser den där bekymmersrynkan hos Reinfeldt eller miljöminister Andreas Carlgren är det som att skåda dubbelmoralen ändå in på gomseglet. Bolaget räknar kronor och inte koldioxid. Det är en sak. Beklagligt, naturligtvis, men typiskt för ett näringsliv som bara bitvis har snappat upp att global uppvärmning inte handlar om tillväxt och avkastning, utan om långsiktig överlevnad. Och det känns som att jag har skrivit hundratals artiklar om detta, och det har jag säkert, men: Vattenfall är statligt. Det skiljer sig från andra aktörer. Bolaget gör – måste göra – vad politikerna bestämmer. Eller inte bestämmer.
Idag har bolaget carte blanche att investera enorma summor – ja, det är dina och mina pengar – i smutsigast tänkbara energi.
Ändå vecklar statsministern ihop den där bekymmersrynkan…
Det sker reptilsnabbt, på blott en sekund.
Under vilken Vattenfall hinner släppa ut 2,6 ton koldioxid (beräknat på att bolaget globalt släppte ut 83,1 miljoner ton i fjol, enligt
Carbon disclosure project).
När de nya verken är klara blir det ännu mer.
Andreas Gustavsson
Ja
Vad är det man säger. “Vi politiker har ju ingen makt det är marknaden som bestämmer” eller nåt. Om det nu är så att man faktiskt äger ett företag trots att man är borgerlig politiker. Ja då kan man faktiskt som ägare bestämma vad ens eget företag skall satsa på. Då är man själv “markanden” och vem skall man då skylla på. Ett alternativ är att fortfarande låtsas att man inte har någon makt. Ett annat är att säga att företaget självt får ta ansvaret att maximera sin vinst.
Fegt båda alternativen.
Men är man politiker så är man rätt feg. Eller?
En besviken väljare och skattebetalare.
6 november 2009, 20:30