Ett hav utan fiskar

Den kritikerrosade dokumentären The end of the line har väckt starka reaktioner i hemlandet. Skaparna anser att det är hög tid att fiskeindustrins skoningslösa aktiviteter kommer upp till ytan. I veckan visades filmen i Sverige.

The end of the line bygger på en bok författad av den brittiska journalisten Charles Clover. I två år har ett filmteam, under ledning av regissören Rupert Murray, rest världen runt för att dokumentera hur våra hav systematiskt töms på liv.
– Utfiskningen av haven är ett av de största problem vi står inför. Vi vill hjälpa till att lyfta frågan högre i allmänhetens medvetande, säger producenten Christopher Hird, som är på tillfälligt besök i Sverige när filmen premiärvisas på Naturhistoriska riksmuseet.

Stor uppmärksamhet
I hemlandet, men också i andra europeiska länder, har filmen fått stor uppmärksamhet. En av konsekvenserna är att flera brittiska detaljhandlare och snabbmatskedjor styrt om sin inköpspolicy så att de nu enbart säljer miljöcertifierad fisk. Många har ändrat sina matvanor, och även beslutsfattare har börjat engagera sig på riktigt i frågan, säger Christopher Hird.
– Gensvaret vi fått efter filmen visar att det här är någonting som människor verkligen bryr sig om, förutsatt att de först blir informerade.
I Sverige ringde en liknande väckarklocka när journalisten och numera EU-parlamentarikern Isabella Lövin (MP) kom ut med boken Tyst hav för två sedan – en bok som liksom The end of the line, beskriver hur havsmiljön påverkas av fiskenäringens omfattande aktiviteter.

Forskare varnar
Grundproblemet som båda dessa verk pekar på – att kurvorna för världshavens fiskbestånd pekar kraftigt nedåt – är i dag ett välkänt vetenskapligt faktum. Så mycket som 80 procent av världens kommersiella fiskbestånd är antingen fullt utnyttjade eller överfiskade, enligt uppgifter från Världsnaturfonden (WWF). Forskare varnar för att all fisk kan komma att ta slut redan i mitten av det här århundradet om uttömningen av våra vatten fortsätter oförändrad.
– Vi befinner oss i en krissituation och det är hög tid att agera, uppmanar författaren Charles Clover i filmen som hans egen bok gett upphov till.

Människor hotas av svält
Samtidigt som de rödlistade arterna blir allt fler, hotas en stor del av världens fattiga lokalbefolkningar – som sedan århundraden haft fiske som sin främsta mat- och inkomstkälla – av svält. Med västvärldens högteknologiska fiskemetoder har bestånden varken chans att gömma eller återhämta sig, och bottentrålning röjer ned hela ekosystem när näten drar fram längs havsbotten. Yrkesfiske är dessutom en av de mest resursslösande aktiviteter människan ägnar sig åt eftersom endast en liten del av fångsten tas tillvara. Tonvis med död fisk, så kallad bifångst, kastas överbord.
Till de i dag kraftigt utrotningshotade arterna hör den blåfenade tonfisken. Tack vare dess speciella uppvärmda blod har den ett grövre kött än andra fiskar, vilket är orsaken till att blåfenad tonfisk blivit en eftertraktad vara i den globala fiskehandeln.
Fisken säljs bland annat på exklusiva sushirestauranger, inte minst i Japan som i dag är världens i särklass främsta uppköpare av arten.
På grund av det omfattande rovfisket räknas blåfenad tonfisk numera inte bara till en av de snabbaste fiskarna, utan också till en av de snabbast sjunkande i antal.

Gigantiskt misslyckande
Även om enstaka länder, inklusive Sverige, har försökt att lyfta frågan om behovet av en kraftigt reglerad fiskeindustri för att rädda utrotningshotade arter, är kritikerkåren enig om att den internationella fiskepolitiken i stort har varit ett gigantiskt misslyckande.
– Det finns stora inneboende konflikter när det gäller målen att skapa hållbara lagar och målen att skapa jobb och en blomstrande industri. Det är den största anledningen till att EU:s gemensamma fiskepolitik falerat, säger Staffan Danielsson på Greenpeace.
När det gäller Östersjöns framtida fiskbestånd har dock några steg i rätt riktning tagits. I början av veckan kom EU:s fiskeministrar i Bryssel överens om att införa ett nytt system för gränsöverskridande fiskekontroller samt hårdare sanktioner mot olovligt fiske, som anses vara en viktig orsak till de minskande bestånden.

Under hårdare press
Uta Bellion, från miljöorganisationen Pew Environment Group, säger att ”beslutet understryker det trängande behovet av att ta itu med en del av de skador som överfiske orsakat, såsom minskade fiskbestånd och färre arbetstillfällen”, men anser att det bör gå hand i hand med åtgärder för att ytterligare minska EU:s allt för stora flotta – vilket är en av de främsta orsakerna till illegalt fiske. Hon ställer sig mycket kritisk till att politiker inte agerar än mer kraftfullt för att rädda livet i världens hav, och anser att de måste sättas under betydligt hårdare press i frågan.
– Yrkesfiskare fortsätter att fiska olagligt för att de kommer undan med det. På samma sätt tar politikerna beslut om våra havsresurser för att vi låter dem göra det. Vi kan alla påverka våra folkvalda att sätta miljön i centrum för vår gemensamma fiskepolitik.

Maria Holm

Så här kan du påverka
* Om världens hav fortsätter att tömmas på liv i den takt som sker i dag, förutspås fisken ta slut om cirka 40 år. Även om de stora besluten ligger i politikernas händer kan alla påverka genom att göra rätt val i matbutiker och på restauranger, uppmanar WWF som varit med och stöttat The end of the line-projektet.
* Svenska Världsnaturfonden har gett ut en konsumentguide för mer miljövänliga köp av fisk- och skaldjursprodukter. Bortsett från viktiga fakta, som att cirka 80 procent av den fisk vi äter i Sverige är importerad, ges här handfasta tips på hur man som konsument kan påverka politiker och fiskeindustrin att börja nyttja haven och sjöarna på ett sätt som behåller balansen i ekosystemen och bevarar den biologiska mångfalden. Ett av råden är att man som konsument helt bör undvika fiskar som hör till de djuphavslevande arterna (se röda listan), eftersom dessa är särskilt känsliga för överfiske. Djuphavsfisket är fortfarande i stort sett oreglerat.
* När det gäller odlad fisk är det viktigt att komma ihåg att denna kan orsaka lokala utsläpp av föroreningar och hota känsliga kustmiljöer samt vilda fiskbestånd. Därför uppmanar Världsnaturfonden konsumenter att fråga efter miljömärkta odlingsprodukter.  Miljömärkena KRAV och MSC (Marine Stewardship Council) står för ett uthålligt fiske som bevarar mångfalden och främjar en ekologisk produktion.

WWF:s konsumentguide
Grönt ljus för: abborre (insjöar), alaska pollock (MSC), blåmusslor, gädda (insjöar), gös (insjöar, MSC), hoki (MCS), hummer (svensk), kolja (MSC), krabba (svensk burfångad), lax (MSC, KRAV), lake, liten hälleflundra (västra Grönland), makrill (MSC), nordhavsräka (MSC, KRAV), ostron (handplockade, odlade), sej (MSC), sill/strömming (MSC,KRAV), skarpsill, skrubbskädda (Östersjön), tonfisk (albacor), torsk (MSC, KRAV, Barens hav).
Var försiktig med: abborre (Östersjön), alaska pollock, gädda (Östersjön), hajmal/pangasius (Asien), havskräfta, Hälleflundra (odlad), krabba, lax (odlad, Östersjön), nordhavsräka, piggvar (odlad), regnbåge (odlad), röding (odlad), rödspätta, sik, siklöja, slätvar, tilapia (odlad), tonfisk (skipjack), torsk (odlad, östra Östersjön/Island), öring (odlad).
Låt bli: Bergtunga, hajar, havskatt, hälleflundra (Nordatlanten), lax, liten hälleflundra, långa, marlin, marulk, ostron (trålade), piggvar (vlldfångad), rockor, räkor (tropiska, odlade/vilda), rödspätta (bomtrål), rödtunga, svärdfisk, tonfisk (blåfenad/gulfenad), torsk, tunga, kungsfisk/uer, ål.