Michael Moore till attack

Begreppet ”socialist” används som ett konservativt slagträ mot Barack Obama. I sin nya film Capitalism A Love Story försöker Michael Moore avdramatisera det infekterade s-ordet samtidigt som han slår ett slag för att avskaffa kapitalismen, och ersätta den med… vadå?

Ett internt och hemligt PM från bankjätten Citibank myser över att USA inte längre kan klassas som en demokrati, utan snarare som en plutokrati där den rikaste förhoppningsvis snart äger mer än vad 95 procent av den resterande befolkningen gör tillsammans. Detta, och många andra exempel på ett urspårat samhälle, rullas upp i Michael Moores senaste dokumentärfilm Capitalism A Love Story som når svenska biografer i nästa vecka. Filmen kan ses som Moores sätt att knyta ihop sin karriär av dokumentärfilmer om storföretagens makt över medborgarna.
I sin geniförklarade debut Roger & Me från 1989 berättade Moore om hur hans födelseort Flint förvandlades till en spökstad efter att 30 000 jobb försvann när General Motors valde att flytta sina bilfabriker till Mexico. I Sicko (2007) skildrade han hur det privatiserade amerikanska sjukvårdsförsäkringssystemet gör att många amerikaner inte har råd att söka hjälp när de blir sjuka. Nu ger han sig på vad han menar är roten till det onda: kapitalismen. I Capitalism A Love Story gör han nedslag runt om i USA för att bevisa att landet inte längre är en demokrati i ordets rätta bemärkelse, utan att den allra rikaste delen av befolkningen har makten över alla andra.

Wall Street – ett kasino
Michael Moore berättar om hur miljarder av skattebetalarnas pengar pumpades in i ett räddningspaket för att de amerikanska bankerna skulle överleva efter kraschen. Han berättar om korrumperade domare i Pennsylvania som skickar ungdomar till privata fängelser och får mutpengar i utbyte. Wall Street liknas vid ett kasino som spelar bort medborgarnas pengar och tvingar människor att lämna sina hem när de inte kunnat betala lån de tagit med låga lockräntor, som sedan skjutit i höjden. Och som vanligt bullrar han, tar plats framför kameran och använder spektakulära typiskt Michael Mooreska grepp som att spärra av hela Wall Street med gula ”crime-scene”-plastband och att gasta ”ni är arresterade för rån” i megafon upp mot investmentbanken Goldman Sachs skyskrapa.

Ersätta kapitalism med demokrati
Kapitalism beskrivs ibland som en ofrånkomlig del av den amerikanska livsstilen, men i USA: s konstitution hittar Moore inga punkter om fri företagsamhet, däremot citat om att välstånd ska byggas för alla medborgare. Låter det inte nästan som socialism, undrar han. Genom sin film försöker Michael Moore minska det amerikanska folkets rädsla för staten, för det gemensamma. Och för socialismen, begreppet som vissa republikaner klistrar på Barack Obama efter hans försök till sjukvårdsreform. Slutsatsen av Michael Moores film är att ”kapitalism är ondska och man kan inte reglera ondskan. Därför måste den elimineras och ersättas med något som gynnar alla och detta är demokrati”. Exakt hur det ska gå till och vad som menas med demokrati i det här fallet berättar däremot Michel Moore inte.

Sätter sitt hopp till Obama
Han presenterar inga direkta alternativ till det kapitalistiska systemet, utan ställer sitt hopp till Obama och Demokraterna.
En president som bara vill betala bankernas förluster medan de vinstgivande delarna stannar i privata händer. Som dessutom har Lawrence Summers och Timothy Geithner som sina närmaste ekonomiska rådgivare, två extrema marknadsliberaler som kritiseras hårt i Moores film. Obama – och Michael Moore – landar långt från vad som traditionellt betraktas som socialism, trots att internationalen dundrar ut över eftertexterna till Capitalism A Love Story och trots förvirrade konservativa amerikaners anklagelser.

Jonas Cullberg

Capitalism A Love Story har Sverigepremiär fredag den 30 oktober.