tisdag 9 feb
Veckans ledare
Historisk begränsning
”Lagförslaget går längre än Lavaldomen motiverar.” Ledarstick
Klart besked från Sabuni
Debatt
Ensidig bild av arbetare
SD-kassör dömd för förskingring
Tysk arbetslöshetslag anses författningsvidrig
Precious
Så ska vi rädda jobben
Kalendarium
ETC:s nyhetsbrev
Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
”Visst hör jag att folk viskar när jag kommer in i butiken i samhället, men det kan jag ta”, säger Marcus Rehnberg.
Bild: Åsa Wilson
"Jag slår inte för att jag är elak"
2009-08-06
Den lilla föreningen i Västra Å söder om Hallsberg har lockat journalister ändå från Stockholm sedan Nerikes Allehandas reportage om ”våldsporr” och ”orgier”. Marcus Rehnberg är den enda medlemmen i föreningen som har vågat komma ut som sadist. Det mesta som skrivs är lögner, säger han.
Vad är BDSM?
– Det är ett paraplybegrepp för bondage, dominans, sadism och masochism. Det är allt från rosa fluff-bojor och sidenband i sängen till att leka med knivar. Oftast är det en partner som är dominant och en som är undergiven. De identiteterna är en större vattendelare än könsbegreppet. Det spelar mindre roll om man är man eller kvinna, homo, hetero, eller bisexuell.
Vad är The Mansion?
– Det är en förening för människor som har BDSM som livsstil. Vi hyr in oss på Herrgården i Västra Å. De flesta medlemmarna är välutbildade medelålders par som har varit tillsammans länge. Oftast har de bra jobb, hus och barn.
Varför behövs det en förening som The Mansion?
– Det är otroligt skönt att umgås med likar och kunna prata om BDSM. Vi träffas och pratar om allt möjligt, men man kan glida in på att prata om BDSM utan att behöva förklara sig. Och så finns det möjlighet till utlevnad, som vi kallar det.
I veckan har både Nerikes Allehanda och Aftonbladet intervjuat grannar som är arga över att ni håller till i Västra Å. Hur känns det?
– Först tappade jag hakan, sedan asgarvade jag och sedan blev jag arg. De sprider så mycket lögner. Folk tror att vi tränar våldtäktsmän i källaren och har sex i skogen. Sexet i skogen har helt enkelt aldrig hänt. Det finns någonting som kallas ”rape play” (våldtäktslek), men det är en lek, som en skräckfilm, ett sätt att kanalisera rädslor. Som lite kognitiv terapi ungefär.
Varför tror du att BDSM väcker så starka reaktioner?
– Tyvärr är ribban väldigt låg här i Västra Å. Det räcker med att det dyker upp någon i lång läderrock för att de ska börja prata. De skulle få spatt efter två minuter om åkte till Stockholm under prideveckan.
Hur länge tror du att det dröjer innan BDSM blir accepterat i samhället i stort?
– Jag tror att vissa former kommer att bli accepterade ganska snart. Handklovar och ridspön håller på att smyga sig in i många sovrum. Men acceptansen för det okända är fortfarande låg. Vi är där gayrörelsen var på 70-talet. Socialstyrelsen tog bort sjukdomsdiagnosen på sadomasochism den första januari i år. Det är i alla fall en liten seger att inte räknas som sjuk.
Vad gör man på en fest på The Mansion?
– Vi umgås och äter och dricker gott. Den vanligaste klädseln är kostym och klänning. Några svidar om till gummi och sådant, men det är inte alla som gillar det. Man kan gå in i ett rum med sin partner och vara för sig själv, eller så kan man lämna dörren öppen och låta andra se på. Där finns tillgång till en del utrustning som man kanske inte har hemma. Jag menar, det är inte så lätt att sätta upp en vinsch i taket i en lägenhet. Men vi är ingen gruppsexklubb eller swingerklubb. Vi har strikta regler.
Vad är inte tillåtet hos er?
– Vi accepterar inte överdrivet alkoholintag. Otrohet är inte heller okej. Alltså att man bedrar sin partner. Om man tillsammans bestämmer sig för att låta andra vara med så är det inte otrohet. Vi vill helst ha medlemmar som har en partner. Det finns undantag, men det får inte bli 50 män som går omkring och dreglar. Det är ingen porrklubb.
Hur skulle du beskriva dig själv?
– Jag är i första hand sadist. Det är svårt att förklara så att det låter vettigt. Till skillnad från sjukliga sadister så har jag förmåga att känna empati. Jag tycker att tv-program där folk ramlar och slår sig är rent obehagliga att titta på. Jag slår ingen för att jag är elak. Det är en kärlekshandling. Man uppnår någonting som vi kallar ”space”. Det är som att bli hög. Vill man så kan man lägga luddiga, andliga aspekter på det, men jag är mer inne på att det handlar om kemiska reaktioner och endorfiner.
Hur många av föreningens medlemmar är öppna med sin livsstil?
– Inte många. Det är ju inte så roligt om ens ungar inte får leka med andra barn för att de tror att vi är farliga. Jag tror bara att det är jag som är öppen. Jag har mina piskor stående i vardagsrummet. Enda gången jag tar bort dem är när min dotter kommer och hälsar på. Barn ska inte behöva höra talas om sina föräldrars sexualitet.
Var det svårt att komma ut som sadist?
– I början resonerade jag väldigt mycket med mig själv. Jag var ju uppfostrad med att det är absolut förbjudet att slå kvinnor. Jag fick bearbeta det länge innan jag förstod att det finns kvinnor som vill ha det så, att det är någonting helt annat än hustrumisshandel.
Hur reagerar folk när du säger att du är sadist?
– Jag har ganska många ”vanilj”-vänner, som vi kallar det. Många blir väldigt nyfikna och vill veta mer. Andra vill inte höra någonting alls. Bara en enda kompis har reagerat med riktig avsky. Det var jobbigt. Det är ju en grundläggande del av mig som förkastas.
Kan du tänka dig att ha ett förhållande med någon som inte är BDSM-intresserad?
– Jag har haft vaniljförhållanden tidigare, men det funkar inte i längden, så jag tänker inte ödsla mer tid på det. Det blir plågsamt att ha någon som vill umgås med mig sexuellt, men så blir det ändå på fel sätt. Jag tror att det är ungefär som att vara bög och vara ihop med en kvinna.
Vad vill du ha i ett förhållande?
– Jag vill ha en själsfrände. Någon man kan diskutera med. Jag vill kunna prata om konst, litteratur och politik. Och så vill jag ha möjlighet till utlevnad. Jag vill helst ha ett förhållande med en lite förskjuten maktbas där det är jag som bestämmer.
Hur jämställt blir ett sådant förhållande?
– Man hör ofta att kvinnor i sådana förhållanden är kuvade, men det är helt fel. De är så långt ifrån dörrmattor som man kan komma. Det går att gräla och bli osams som alla andra.
Vad önskar du dig mest av allt?
– Ett jobb som jag är utbildad för. Jag är arkeolog och antikvarie och har pluggat i sju år. Det vore väl surt om jag inte skulle kunna få använda det.
Vad är ditt bästa minne?
– När jag klädde på min dotter när hon var nyfödd. Det var som att känna samhörighet med allting. En jäkla tripp, stort.
Bor: hyrd villa
i Västra Å
Familj: en åttaårig dotter
Gör: jobbar med marknadsundersökningar på telefon, söker jobb som antikvarie, aktiv i föreningen The Mansion
Åsa Wilson
Vad är BDSM?
– Det är ett paraplybegrepp för bondage, dominans, sadism och masochism. Det är allt från rosa fluff-bojor och sidenband i sängen till att leka med knivar. Oftast är det en partner som är dominant och en som är undergiven. De identiteterna är en större vattendelare än könsbegreppet. Det spelar mindre roll om man är man eller kvinna, homo, hetero, eller bisexuell.
Vad är The Mansion?
– Det är en förening för människor som har BDSM som livsstil. Vi hyr in oss på Herrgården i Västra Å. De flesta medlemmarna är välutbildade medelålders par som har varit tillsammans länge. Oftast har de bra jobb, hus och barn.
Varför behövs det en förening som The Mansion?
– Det är otroligt skönt att umgås med likar och kunna prata om BDSM. Vi träffas och pratar om allt möjligt, men man kan glida in på att prata om BDSM utan att behöva förklara sig. Och så finns det möjlighet till utlevnad, som vi kallar det.
I veckan har både Nerikes Allehanda och Aftonbladet intervjuat grannar som är arga över att ni håller till i Västra Å. Hur känns det?
– Först tappade jag hakan, sedan asgarvade jag och sedan blev jag arg. De sprider så mycket lögner. Folk tror att vi tränar våldtäktsmän i källaren och har sex i skogen. Sexet i skogen har helt enkelt aldrig hänt. Det finns någonting som kallas ”rape play” (våldtäktslek), men det är en lek, som en skräckfilm, ett sätt att kanalisera rädslor. Som lite kognitiv terapi ungefär.
Varför tror du att BDSM väcker så starka reaktioner?
– Tyvärr är ribban väldigt låg här i Västra Å. Det räcker med att det dyker upp någon i lång läderrock för att de ska börja prata. De skulle få spatt efter två minuter om åkte till Stockholm under prideveckan.
Hur länge tror du att det dröjer innan BDSM blir accepterat i samhället i stort?
– Jag tror att vissa former kommer att bli accepterade ganska snart. Handklovar och ridspön håller på att smyga sig in i många sovrum. Men acceptansen för det okända är fortfarande låg. Vi är där gayrörelsen var på 70-talet. Socialstyrelsen tog bort sjukdomsdiagnosen på sadomasochism den första januari i år. Det är i alla fall en liten seger att inte räknas som sjuk.
Vad gör man på en fest på The Mansion?
– Vi umgås och äter och dricker gott. Den vanligaste klädseln är kostym och klänning. Några svidar om till gummi och sådant, men det är inte alla som gillar det. Man kan gå in i ett rum med sin partner och vara för sig själv, eller så kan man lämna dörren öppen och låta andra se på. Där finns tillgång till en del utrustning som man kanske inte har hemma. Jag menar, det är inte så lätt att sätta upp en vinsch i taket i en lägenhet. Men vi är ingen gruppsexklubb eller swingerklubb. Vi har strikta regler.
Vad är inte tillåtet hos er?
– Vi accepterar inte överdrivet alkoholintag. Otrohet är inte heller okej. Alltså att man bedrar sin partner. Om man tillsammans bestämmer sig för att låta andra vara med så är det inte otrohet. Vi vill helst ha medlemmar som har en partner. Det finns undantag, men det får inte bli 50 män som går omkring och dreglar. Det är ingen porrklubb.
Hur skulle du beskriva dig själv?
– Jag är i första hand sadist. Det är svårt att förklara så att det låter vettigt. Till skillnad från sjukliga sadister så har jag förmåga att känna empati. Jag tycker att tv-program där folk ramlar och slår sig är rent obehagliga att titta på. Jag slår ingen för att jag är elak. Det är en kärlekshandling. Man uppnår någonting som vi kallar ”space”. Det är som att bli hög. Vill man så kan man lägga luddiga, andliga aspekter på det, men jag är mer inne på att det handlar om kemiska reaktioner och endorfiner.
Hur många av föreningens medlemmar är öppna med sin livsstil?
– Inte många. Det är ju inte så roligt om ens ungar inte får leka med andra barn för att de tror att vi är farliga. Jag tror bara att det är jag som är öppen. Jag har mina piskor stående i vardagsrummet. Enda gången jag tar bort dem är när min dotter kommer och hälsar på. Barn ska inte behöva höra talas om sina föräldrars sexualitet.
Var det svårt att komma ut som sadist?
– I början resonerade jag väldigt mycket med mig själv. Jag var ju uppfostrad med att det är absolut förbjudet att slå kvinnor. Jag fick bearbeta det länge innan jag förstod att det finns kvinnor som vill ha det så, att det är någonting helt annat än hustrumisshandel.
Hur reagerar folk när du säger att du är sadist?
– Jag har ganska många ”vanilj”-vänner, som vi kallar det. Många blir väldigt nyfikna och vill veta mer. Andra vill inte höra någonting alls. Bara en enda kompis har reagerat med riktig avsky. Det var jobbigt. Det är ju en grundläggande del av mig som förkastas.
Kan du tänka dig att ha ett förhållande med någon som inte är BDSM-intresserad?
– Jag har haft vaniljförhållanden tidigare, men det funkar inte i längden, så jag tänker inte ödsla mer tid på det. Det blir plågsamt att ha någon som vill umgås med mig sexuellt, men så blir det ändå på fel sätt. Jag tror att det är ungefär som att vara bög och vara ihop med en kvinna.
Vad vill du ha i ett förhållande?
– Jag vill ha en själsfrände. Någon man kan diskutera med. Jag vill kunna prata om konst, litteratur och politik. Och så vill jag ha möjlighet till utlevnad. Jag vill helst ha ett förhållande med en lite förskjuten maktbas där det är jag som bestämmer.
Hur jämställt blir ett sådant förhållande?
– Man hör ofta att kvinnor i sådana förhållanden är kuvade, men det är helt fel. De är så långt ifrån dörrmattor som man kan komma. Det går att gräla och bli osams som alla andra.
Vad önskar du dig mest av allt?
– Ett jobb som jag är utbildad för. Jag är arkeolog och antikvarie och har pluggat i sju år. Det vore väl surt om jag inte skulle kunna få använda det.
Vad är ditt bästa minne?
– När jag klädde på min dotter när hon var nyfödd. Det var som att känna samhörighet med allting. En jäkla tripp, stort.
FAKTA Marcus Rehnberg
Ålder: 44 årBor: hyrd villa
i Västra Å
Familj: en åttaårig dotter
Gör: jobbar med marknadsundersökningar på telefon, söker jobb som antikvarie, aktiv i föreningen The Mansion
Åsa Wilson
| 
| 
| 
| 
Fler artiklar i samma kategori
13:46 Tysk arbetslöshetslag anses författningsvidrig
Hur mycket pengar behövs för ett människovärdigt liv?
09:28 Fremskrittspartiet vill förbjuda flyktinghjälp
Föreslår att det ska bli olagligt att ge papperslösa flyktingar sjukvård.
Mest lästa artiklar
Senaste blogglänkar
- Om Afghanistan
- Inget vänsteralternativ i riksdagsvalet
- Myten om världens högsta sjukfrånvaro krossas
- Pillrets valfrihet har nått Huddinge - och ägare med säte i skatteparadis
- Nej, skattesänkningar löser inte alla problem!
Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Taggar
afghanistan,
debatt,
ekonomi,
eu,
feminism,
finanskris,
jämställdhet,
klimat,
krönika,
media,
miljö,
politik,
saab,
skola,
stockholm
Senaste sökningarna
Mest kommenterat
ETC:s Bloggportal
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Tack Marcus för att jag äntligen får läsa något om BDSM som jag känner igen. Jag är själv undergiven i mitt förhållande och jag kan garantera precis som du säger att jag då rakt inte är någon “dörrmatta”. Jag tänder helt enkelt på att just få känna mig undergiven. Även jag har provat på att leva med “vaniljer” men det funkar helt enkelt inte…
6 augusti 2009, 22:04
TACK för en media artikel som VILL försöka ta reda på vad BDSM är !! Jag är kvinna på 40+ och är undergiven & masochist bara för den Dominanta som jag gett mitt tillstånd till att få domndera mig, inom dom individuella gränser man klarar av som ug. Det är alltid en ug:s gränser som gäller. Dom förändras, ökas ofast succesivt ju mer man lär känna sin kapacitet.
Grundstenarna inom BDSM är tillit till sin partner, säkerhet för partnerns hälsa. Det är inte bara att ex. piska på som många tror. Det är rätt mycket “teori” & psykologi.
BDSM mellan utövare är bland det vackraste jag vet. Två kugghjul som i samklang ger & tar av varann. Som Yin & Yang. Båda läggningarna behöver varandra för att utlopp. Är man kåt kan man alltid onanera för att stilla det, är man sugen på BDSM så går det inte utan det andra kugghjulet :)
För mig mfl är detta en livsstil, inte enbart något sexuellt.
Tack Marcus för att du vågade ställa upp.
Mvh från en kvinnlig ug, masochist, yrke: ledarskap
6 augusti 2009, 23:04
Först vill jag säga att det är bra att man publicerat en positiv artikel om ett ämne som annars bara syns när någon har något negativt att säga.
Starkt gjort att träda fram så öppet, det förtjänar verkligen en eloge bara det. Förklaringarna var också enkla och sakliga, vilket borde minska risken för att något missförstås eller feltolkas. Jag hoppas att allmänheten kan börja förstå att olika inte är likställt med dåligt.
Betänk också det faktum att våra definitioner av vad som är normalt, är skapade på grund av slumpen, vilket betyder att det lika gärna kunde varit missionärsmänniskorna som varit ”de andra” i sammanhanget.
”- Har ni hört om Bertil och Anna? Det påstås att de inte har några piskor hemma! ”
- ”Nää! De måste ju vara sjuka, de stackarna. Bäst att låsa in barnen, om sådana där ska bo i vår stad.”
6 augusti 2009, 23:49
En varm stor eloge till Dig !
Du har skrivt och förklarat BDSM på det bästa sätt som går att förklara, mycket fint och tydligt.
Och jag tror att Du har fått bra nog många att ändra uppfattning om vad BDSM handlar om..
Info är det enda som måste ut till folk i samhället så att förhoppningsvis fördomarna kan minska och få folk att förstå att vi är många ute i samhället som lever och andas BDSM och måste få ha våran livsstil utan att bli dömda..
TACK Marcus !
/eva
7 augusti 2009, 13:26
En riktigt bra artikel! Tänk om alla medier kunde lyfta fram saker som det egentligen är. I stället för att bara försöka sälja lösnummer på “våldsporrklubbar i familjeområde”
Tummen upp för dig Marcus!
7 augusti 2009, 13:35
En njutning att läsa denna artikel. Tyvärr är inte vårt samhälle så öppet att alla kan visa samma öppenhet som du, Marcus. En eloge till dig. Dessutom har du formulerat dig mycket klokt.
Jag har också haft nöjet att besöka The Mansion ett flertal gånger och har aldrig upplevt det som beskrevs i den sensationslystna artikeln i Nerikes Allehanda – ett journalistiskt bottennapp!
Jag är själv en dominant man och har en underbar relation till mina slavinnor. Dessa är så långt från “dörrmattor” man kan tänka sig – stolta, kunniga, kaxiga och sociala. Mina stoltheter! Den bild som i okunniga media ges av undergivna, är tyvärr så långt ifrån verkligheten som man kan komma. I dom-ug-relationen (dominant/undergiven) är dessa ug-kvinnor/-män de starka, och de är högt respekterade. De har modet att lägga sina liv i en annans händer och de njuter av det. Det kan säkert vara svårt för utomstående att förstå, men de som vågar ta steget in i detta livet vittnar ofta om att de fått en ny syn på vikten av tillit, respekt och njutning i en relation.
Undergivenhet är en gåva som ska förvaltas med kärlek. Dominans är förmågan att göra det.
Ytterligare en eloge till ETC som vågade spegla ”den andra sidan” utan sensationslystnad!
7 augusti 2009, 19:33
Bra och vad jag förstår saklig artikel/intervjuv efter det jag själv sett av the Mansion. Är inte själv medlem men tycker att vi som inte är det och kanske inte delar detta synsätt på sex,ändå måste respektera och acceptera andras liv och leverne.
Granne som inte klagar
7 augusti 2009, 22:45
Otroligt bra Marcus! Glad att det finns någon som kan stå upp för vad BDSM och fetishism egentligen handlar om. Hela den här diskussionen har upprört mig otroligt mycket. Lycka till med allt!
8 augusti 2009, 01:56
Hatten av för dig Marcus!
Att kliva fram för att sakligt och välformulerat motverka vanföreställningar som du gör är värt all respekt!
8 augusti 2009, 13:41
Tack Marcus för att du verkligen lyckats få fram så enkelt och lättfattligt vad BDSM står för. Visst finns det djupare och mer men för en som inte är så involverad så är detta en verklig bra artikel och tack även till ETC som inte vinklar artikeln utan verkligen är saklig.
Hoppas vi ses snart igen på The Mansion.
Gäst som besökt The Mansion
8 augusti 2009, 17:29
Granne som inte klagar: Tänk om fler tänkte som du. Då kunde fler av oss vara öppna med våran läggning. Men tyvärr så finns alltid risken att det gör mer skada än nytta idag med att vara öppen.
8 augusti 2009, 21:21
Hej allihopa,
Med risk för att vara tjatig, tack för att du Marcus sa det som alla vi seriösa inom BDSM skulle vilja säga (även jag är dominant) och tack igen Åsa Wilson för en utmärkt intervju. Respekt och uppskattning till er båda!
Jag skulle vilja som ett vänligt tillägg ge alla seriöst BDSM-intresserade ett filmtips (!):
Den belgiska filmen ”SM-Rechter” från 2009 som släpps nu i dagarna paa DVD.
”SM-Rechter” betyder ”SM-domaren” (SM i betydelsen Sado-Masoschism); den engelska titeln är ”Tied together”.
Historien är sann och utspelade sig i den belgiska staden Mechelen 1997 där huvudpersonen Koen var just domare i den lokala domstolen (motsvarigheten till en rådman i en svensk tingsrätt ungefär) och hans fru Magda var konstnär.
Medelstor villa, en lite halvstrulig tonårsdotter, grillkvällar och kortspel med grannarna, chartersemester; fullkomligt normal övre medelklass med andra ord. Men också med en BDSM-relation.
Sedan bröt hela helvetet löst …
Jag säger inte mer nu, jag vill inte förstöra nöjet för er, men denna film var en av de starkaste jag sett på vita duken på mången god dag. En osjälvisk ändlös kärlek parat med ett sju-helsikes mod; jag hade uppriktigt sagt svårt att gå stadigt ut ur biografsalongen.
Rekommenderas!
Åsa, kan inte du skriva en recension på den här filmen?
Jag kan hjälpa dig med bakgrundsmaterial om du vill, vänligen kontakta mig privat i så fall.
Fortsatt trevlig sommar!
Johan
9 augusti 2009, 09:58
Du har gjort en hjälteinsats !! Tack för det
15 augusti 2009, 16:33
Marcus gör en mycket beundransvärd insats. Samtidigt så står BDSM communityn inför ett vägskäl som tydliggörs genom händelserna i Åsbro.
Jag har skrivit om detta på min blogg.
http://islandofpain.com/2009/08/16/something-is-brewing-in-the-kingdom-of-sweden/
16 augusti 2009, 14:57
Det här kanske kan sätta lite perspektiv för de som tror på allt som kvällspressen och lokaltidningen skriver. Mycket bra initiativ att gå ut med din version om hur saker och ting ligger till.
// Utövare från Uppsala
21 augusti 2009, 16:12