EU vinner mest på frihandel med Afrika

Just nu pågår intensiva förhandlingar där EU pressar afrikanska länder att skriva under frihandelsavtal. Mer handel gynnar Afrikas utveckling, säger företrädare för EU. Men bakom reto­riken är det tydligt att EU har stort egenintresse i avtalen.

EU-kommissionen förhandlar om så kallade EPA-avtal, Economic Partnership Agreements, med länder i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet. Orsaken är ett de idag har tullfritt tillträde för varor till EU, vilket strider mot WTO:s regler om handel. Därför måste nya avtal skrivas. Egentligen skulle de vara klara 2007 men på grund av oenigheter har det dragit ut på tiden.
Nu är förhandlingarna inne i ett kritiskt skede. De afrikanska länderna vill ha tid att utvärdera avtalens konsekvenser, men EU pressar dem att skriva under innan en ny kommission tillträder i september.
Marja Wolpher, sakkunnig på Afrikagrupperna, anser att EU borde låta förhandlingarna ta den tid som behövs.
– Om man utgår från att de här avtalen ska öka utvecklingsmöjligheterna för de afrikanska länderna så finns det ingen anledning att skynda på, säger hon.

”Riskerar fastna i råvaruexport”
I juni undertecknade Swaziland, Lesotho, Botswana och Moçambique formellt interimsavtal, som är en form av tillfälliga avtal. Förhandlingarna fortsätter med Namibia, Angola och Sydafrika. De har krav som EU inte vill acceptera. Namibia motsätter sig till exempel en obegränsad import av billig mat från Europa, eftersom den riskerar att slå ut det lokala jordbruket. En annan oro som flera länder delar är att finansieringen av sjukvård och utbildning hotas när tullintäkterna drastiskt minskar.
EPA-avtalen behöver egentligen bara omfatta handel med varor. Men EU vill ha ”breda avtal” som även innefattar handel med tjänster, regler för investeringar, konkurrens och offentlig upphandling. Det här är områden som EU tidigare misslyckats med att driva igenom i WTO. Nu går de bakvägen via EPA.
– De breda avtalen riskerar att få stora konsekvenser för de afrikanska ländernas möjligheter att själva välja utvecklingsväg och inrikespolitik. En väldigt stor risk är att de fastnar i råvaruexport, säger Marja Wolpher.

Den tidigare EU-kommissionären Peter Mandelson har sagt att EU inte har några offensiva kommersiella intressen i EPA-förhandlingarna. Och det är förvisso så att de afrikanska länderna är mer beroende av handeln med EU än tvärtom. Men enligt Marja Wolpher är det tydligt att det från EU:s sida inte bara handlar om goodwill. EU vill få tillgång till tjänstesektorn i utvecklingsländerna. EPA-avtalen skulle också innebära att tillgången på råvaror säkrades för EU. I dagsläget tappar EU marknad jämfört med USA och Kina.

Förhindrar utveckling
Frivilligorganisationer och afrikanska länder riktar även kritik mot att EU vill öppna marknaderna så snabbt. Oxfam har räknat ut att de afrikanska länderna skulle förlora 359 miljoner dollar per år på EPA, bland annat på grund av uteblivna tullar och avgifter.
– Det finns inget som visar på att ett snabbt öppnande av marknaderna automatiskt leder till utveckling för den fattigare parten, säger Marja Wolpher.
Hon har inte några stora förhoppningar om att EU ska börja lyssna mer till de afrikanska ländernas intressen. Den svenska regeringen, med handelsminister Ewa Björling (M) i spetsen, är ivrig att få igenom breda EPA-avtal. Ewa Björlings åsikt är att de kommer leda till ökad tillväxt och ökad sysselsättning för de afrikanska länderna.
– Vår handelsminister kör med lite omskrivning av historien när hon hänvisar till att Sverige utvecklades genom frihandel. Vi har ju utvecklats som de flesta andra: skyddat känsliga delar av marknaden för att få igång en inhemsk produktion och så vidare, säger Marja Wolpher.
Och EU skyddar fortfarande sitt jordbruk med subventioner, vilket får till följd att billiga varor dumpas i Afrika och slår ut lokala marknader.
– EU kommer tydligen att ta bort exportsubventionerna när de afrikanska länderna har nått den liberaliseringsnivå som man kommit överens om i EPA-avtalen. Men det är ett tag dit. Om EU menar allvar med den ömsesidighetsprincip som ska prägla förhandlingarna, så borde de ta bort dem på en gång så att de inte underminerar möjligheterna till utveckling redan från början, säger Marja Wolpher.

I ett klimat där ordet frihandel är förknippat med något positivt som leder till utveckling är det inte helt enkelt att ifrågasätta EU:s motiv. Det vet Marja Wolpher.
– Det är väldigt svårt att ifrågasätta frihandel, då blir man placerad i facket protektionist och då räknas inte ens argument. Det vi vill är att de afrikanska länderna ska ha samma valmöjligheter som vi i Europa har haft. EPA-avtalen som EU vill se dem förhindrar det.

Karin Råghall


Fakta: EPA-avtalen
EPA står för Economic Partnership Agreements. Det är frihandelsavtal som förhandlas mellan EU och de 78 AVS-länderna (tidigare europeiska kolonier i Afrika, Västindien och Stilla havet).
EU-kommissionen, som förhandlar för hela EU, vill få bort alla tullar och menar att frihandeln gynnar de afrikanska ländernas utveckling. Majoriteten av de afrikanska länderna är emot avtalen. Enligt kritiker riskerar avtalen att hota jobb, livsmedelssäkerhet och utveckling. Dessutom leder förhandlingarna till regional splittring. Det är redan verklighet i Afrika, där tidigare tullunioner och samarbetsområden nu ingår i olika EPA-förhandlingsgrupper.

Vill du veta mer om EPA? En bra introduktion är Afrikagruppernas färska rapport EPA – Fakta, förhoppningar och farhågor (2009).