Vad tänker du göra, Reinfeldt?

Världen står handfallen när de brutala våldtäkterna mot kvinnor åter ökar i Demokratiska Republiken Kongo. Lena Ag, generalsekreterare för organisationen Kvinna till Kvinna, kräver kraftfulla politiska för att sätta stopp för det systematiska våldet.

Trots att FN:s säkerhetsråd för ett år sedan antog resolution 1820 och proklamerade att sexualiserat våld i krig är ett brott som hotar internationell fred och säkerhet har FN liksom dess medlemsstater totalt misslyckats med att skydda kvinnor i konflikthärdar, liksom att involvera kvinnor i fredsbyggandet.

Våldtäkterna i östra Kongo ökar nu om en följd av regeringsarméns offensiv. En offensiv som FN:s säkerhetsråd har gett grönt ljus åt. Det systematiska våldet mot kvinnorna i konflikter används som ett effektivt och billigt massförstörelsevapen. Genom att behärska kvinnors kroppar och livmödrar får fienden kontroll över reproduktionen och sår splittring mellan människorna. Samhörigheten inom familjen och de sociala nätverken upplöses när familjemedlemmar och grannar tvingas se sina fruar, mammor och döttrar våldtas eller kidnappas som sexslavar. Vi ser hur våldet fortplantar sig inom alla områden och höjer aggressionsnivån i stort. Våldtäktskulturen spiller över i det civila samhället. I dag finns ingen säker plats för kvinnorna i östra Kongo. Vi såg samma mönster på Balkan. Under 2000-talet har oroväckande rapporter om sexualiserat våld kommit från olika delar av världen, till exempel från Colombia, Sierra Leone och Sudan.

Bristen på handling avslöjar en urgammal patriarkal syn att mannen äger rätten till kvinnans kropp. Föreställningen om att våld mot kvinnor är en olycklig men ofrånkomlig sidoeffekt i konflikter lever kvar. Manliga beslutsfattare verkar ha en oförmåga eller ovilja att se kvinnors rättigheter som en central del av säkerhetspolitiken. Att kvinnor exkluderas från beslutsfattande fora är en av grundorsakerna till problematiken liksom till makthavares skeva världsbild. En granskning som UNIFEM i dagarna presenterade är nedslående. En genomgång av 22 fredsprocesser sedan 1992 visar att endast 7,5 procent av förhandlarna och färre än 2 procent av medlarna har varit kvinnor. Av 300 fredsavtal, från 45 konflikter, som har slutits sedan kalla kriget nämner endast tio sexualiserat våld. Marginaliseringen av kvinnor och kvinnors mänskliga rättigheter är inte bara ett svek mot halva världens befolkning. Det leder dessutom till bristfälliga beslut när det gäller internationell fred och säkerhet.

Som EU-ordförandeland har Sverige en viktig position. Situationen är akut i Kongo, och kraftfulla politiska initiativ krävs för att förverkliga ambitionerna i resolution 1820 om skydd av kvinnor och stopp för massvåldtäkterna. Följande åtgärder är viktiga steg på vägen:

* Omfördela resurser i pågående fredsfrämjande insatser så att skyddet för kvinnor och flickor blir mer effektivt där de är som mest utsatta.

* Stöd nationella initiativ för att lagföra sexualiserat våld som krigsförbrytelser.

* Säkerställ kvinnors deltagande i fredsprocesser i enlighet med FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.

* Ge kraftigt ökade resurser till sexuell och reproduktiv hälsovård.

* Stöd lokala kvinnoorganisationer som spelar en avgörande roll för att stärka kvinnor och främja de mänskliga rättigheterna. Enligt FN:s särskilda rapportör för människorättsförsvarare är kvinnoaktivister särskilt utsatta.

Vi kräver handling av våra politiska ledare. Förväntningarna på det svenska ordförandeskapet är höga. Statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt, vad tänker ni göra?

Lena Ag, generalsekreterare, Kvinna till Kvinna