EU hotar fackliga åtgärder

EU Den fackliga striden mellan Byggnads och byggföretaget Laval i Vaxholm under 2004 kan kännas avlägsen. Men fallet visar att EU vill att den fria rörligheten ska främjas, även på bekostnad av fackliga rättigheter.
– Den svenska modellen kommer att bli lidande, säger Thomas Gustavsson, andra ordförande i Byggnads.

Vaxholm maj 2004.
Söderfjärdsskolan ska byggas om och kommunen beslutar att låta kontraktet på 25 miljoner gå till L&P Baltic Bygg AB. I entreprenadavtalet skrivs det in att kollektivavtal ska gälla för arbetarna. Till Vaxholm kommer lettiska byggarbetare anställda av modersbolaget Laval un Partneri Ltd (därav kallas fallet för Laval-domen), som klättrar upp på byggställningarna i juni. I samma stund går startskottet för en konflikt mellan fackförbundet Byggnads och byggfirman som kommer att sätta den svenska modellen för arbetsrätt i gungning och visa EU-samarbetet från en ny sida.
– Det var ett vanligt uppdrag på ett bygge som slutade i en jätteaffär och som påverkar hela Europa, både fackligt och politiskt, säger Thomas Gustavsson idag, fem år senare.
Under sommaren 2004 uppdagas nämligen att Byggnads regionala avdelning Byggettan och Laval inte är överens om vilket kollektivavtal som ska gälla för arbetarna. Laval ansluter de anställda till ett lettiskt kollektivavtal som garanterar 109 kronor i timmen. Byggettan kräver att de anställda ska ha ett hängavtal till Byggnads. Avtalet ligger på 145 kronor i timmen, vilket motsvarar genomsnittslönen för byggarbetare i Stockholmsområdet under denna tid. Laval vägrar att skriva under och när löven fallit från träden väljer Byggnads att utlysa blockad på skolbygget.

Blockad och mediedrev, november 2004.
I dagspressen går drevet mot Byggettan som framställs som protektionistiska. Artiklar om att facket vill slänga ut de lettiska byggarbetarna ur landet för att undvika att de svenska lönerna ska dumpas avlöser varandra.
– Det vi vill är att de ska teckna svenskt kollektivavtal. De kan inte hålla på att leka med oss så här, säger Byggettans dåvarande ordförande Torgny Jonsson samma dag som blockaden bryter ut.
Elektrikerna och Byggnads riksförbund ställer sig bakom Byggettan.
– En skamfläck för svensk arbetarrörelse, anser Moderaternas dåvarande partisekreterare Sven Otto Littorin, numera arbetsmarknadsminister. Han anser att det finns betydligt värre arbetsplatser för gästande arbetare och att dessa arbetare faktiskt hade ett kollektivavtal, om än lettiskt.
Thomas Gustavsson förklarar varför en blockad var det enda rätta i Vaxholm.
– Arbetare ska kunna komma hit till Sverige och arbeta under samma förhållanden som svenska arbetare. Vi behöver arbetskraftsinvandring, men de ska inte få lägre löner.

Bryssel 18 december 2007.
Ett svenskt byggföretag tog så småningom över skolbygget och i april 2005 går Laval i konkurs. Kort därefter beslutar företaget att vända sig till Arbetsmarknadsdomstolen (AD) eftersom man anser sig blivit utsatt för diskriminering av Byggnads. AD lägger över fallet på EG-rätten som dömer Byggnads i december 2007. Fackförbundet saknade, enligt domstolen, rätten att utlysa blockad mot byggbolaget. Detta utifrån det så kallade Utstationeringsdirektivet. Det är en lagstiftning för arbetskraft som är anställd av ett företag i ett land inom EU, men som tillfälligt utför arbetsuppgifter i annat land. Lagen säger att facket endast har rätt att utkräva den fackliga minimilönen för de anställda, förklarar domstolen.
– Vi har inte någon minimilön i våra avtal så det går inte, kommenterar Thomas Gustavsson.
EG-rättens dom är slutet på Laval och Byggnads konflikt. Men den har samtidigt öppnat upp för en helt ny debatt. Laval-domen har tillsammans med tre liknande fall i EG-domstolen synliggjort ett syftesfel med EU-projektet, anser fackförbund och arbetarrörelsen i Europa.
”EU vill framförallt underlätta för den fria rörligheten av arbetskraft, inte skyddet av arbetstagare”, skriver socialdemokratierna i sitt styrdokument Efter Vaxholm.

Parlamentet november 2008.
Frågan om Utstationeringsdirektivets brister på arbetsrätten når nu EU-parlamentet. Innanför dörrarna i plenisalen antar parlamentet ett kritiskt uttalande till hur direktivet har tolkats i Lavalärendet och de tre systerfallen.
Parlamentet kräver att EU-kommissionen ser över direktivet. I januari 2009 meddelar dock kommissionen att de inte kommer ta upp direktivet för förändring. Flera av de svenska parlamentarikerna driver dock fortfarande frågan, bland andra Marita Ulvskog som kandiderar för Socialdemokraterna i EU-valet.
– Vår rätt att bibehålla den svenska modellen måste överordnas den fria rörligheten på den inre marknaden. Vi vill att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder över gränserna blir en lagstadgad rättighet i EU, säger hon.

Sveriges regering december 2008.
Som en konsekvens av Laval-domen utser regeringen Claes Stråth vid medlingsinstitutet att finna en lösning på problemet som tillgodoser både svensk arbetsrätt och EG-rättens Utstationeringsdirektiv. Hans resultat av Laval-utredningen presenterades i december 2008 och ger ett förslag till hur den svenska modellen ska bevaras även efter EU-domstolens dom.
– Svenska fackorganisationer ska kunna använda stridsåtgärder i förhandlingar med svenska företag på samma sätt som det är nu. Men kravet att vi ska respektera EG-rätten leder till att det finns vissa begränsningar när det gäller att använda stridsåtgärder mot företag som har arbetare stationerade i Sverige, säger Claes Stråth.

Kan inte utlysa blockad
På detta sätt kan facket fortsätta att förhandla med de gästande företagen. Men de kan inte utlysa blockad om de inte har en minimilön inskrivet i avtalet.
– Så har det alltid gått till. Facken har förhandlat fram semesterrätt och arbetstid. Behövs minimilön kan de förhandla fram det, säger Claes Stråth.
Byggnads motsätter sig Laval-utredningens förslag.
– Förslaget innebär att arbetare kan komma med avtal från andra länder utan att vi har någonting säga till om. Avtalet behöver inte ens vara ett kollektivavtal utan endast nerklottrat på ett papper, säger Thomas Gustavsson.

Klara Strandberg

Laval-utredningen visar:
* Facket får endast ta strid för minimilöner. Det innebär att fackföreningar inte kan utlysa blockad för gästande arbetare från ett annat land i Europa.
* Att facken även i fortsättningen ska kunna påverka avtalen för migrerande arbetstagare, alltså de som är anställda i samma land som facket arbetar.
* Vid motiverade tillfällen ska facken kunna vidta stridsåtgärder för att skydda legitima intressen – detta främst när det gäller risk för social dumpning. Motiverade tillfällen är när de anställda arbetar för lägre ersättning än den nationella fackliga överenskommelsen.

Hallå där… Anna Bergsten
Sakkunnig på Arbetsmarknadsdepartementet.
Hur ställer regeringen sig till Claes Stråth utredning?
– Vi ställer oss positiva till hans förslag och utarbetar precis nu lagförslag utifrån detta.
Vad innebär det för förändringar på den svenska modellen?
– Det innebär inte att den svenska modellen faller med Laval-utredningens förslag. Endast i undantagssituationer kommer lagändringen att påverka strejkrätten.
Men hur påverkar det strejkrätten?
– Rätten att vidta stridsåtgärder kommer att påverkas i vissa begränsade situationer. Men man ska vara noga med att påpeka att det här gäller i undantagsfall då arbetare är utstationerade från andra länder.
Utstationeringsdirektivet innebär att människor med samma yrke kommer att kunna arbeta bredvid varandra men med olika löner – beroende på vilket land de kommer från. Hur ser ni på det?
– I princip kan det bli så. Sedan är det upp till parterna att ansvara för klara och tydliga villkor. Utgångspunkten i Utstationeringsdirektivet är att villkoren för de utstationerade arbetstagarna ska ligga på en acceptabel nivå.
Nyligen röstade EU-parlamentet för en förändring av Utstationeringsdirektivet men kommissionen sa senare nej. Är detta en fråga som står på dagordningen när Sverige är ordförandeland för EU?
– Nej, inte specifikt. Det som står absolut högst på vår horisont är att lösa krisen, med den massarbetslöshet den har inneburit för européerna.
Det finns de som säger att Laval-domen visar att EU sätter den fria rörligheten före arbetarnas villkor…
– Det håller jag inte med om. Vi har fortfarande Utstationeringsdirektivet som garanterar en balans mellan den fria rörligheten och anställningsvillkoren för att undvika social dumpning.

Klara Strandberg