”Babak ska stanna!”

Eftersom han riskerade förföljelse sökte Babak Kaveh trygghet i Sverige. Efter nio år kom Migrationsverkets beslut: återvänd till Iran. Men elever och personal på Billströmska folkhögskolan tänker inte låta det ske.

I fredags tog inte elever och personal på Billströmska folkhögskolan helg, utan de marscherade gemensamt till Tjörnbron för att protestera mot att deras kollega och vän Babak Kaveh fått ett negativt besked av Migrationsverket. Det blev inget uppehållstillstånd, han ska skickas tillbaka till Iran – trots att han kom till Sverige för nio år sedan.
Oacceptabelt, tycker de som nu har engagerat sig.
– Vi vill visa vårt stöd för Babak, berättar eleven Jonna Samuelsson inför marschen. Det är så mycket känslor nu, mycket frustration. Marschen blir ett startskott, en symbolisk handling för att visa att vi är samlade och att vi inte tänker ge oss: Babak ska stanna!

Startat en blogg
Det var förra onsdagen som hon och resten av skolan fick veta att han fått avslag.
– Först visste vi inte riktigt vad vi skulle göra, utan kände mest att världen är en jävlig plats. Sedan tog vi oss samman, just för att Babak är den han är. Alla kan vi säga något gott om honom och verkligen mena det.
Ett möte arrangerades. Nästan hela skolan kom dit, säger Jonna Samuelsson.
– Det var så fint att hjärtat nästan sprack.
Tillsammans har elever och personal startat en Facebook-grupp, en blogg (www.babakskastanna.blogspot.com), ett upprop. De är organiserade i mindre grupper. Några går igenom Migrationsverkets beslut medan andra kontaktar jurister, människorättsgrupper, medier och opinionsbildare.

Tacksam för stödet
Babak Kaveh är tacksam för detta stöd när ETC når honom, men samtidigt kan han inte dölja sin oro. Han läser tredje terminen på Billströmska, till hösten hoppas han kunna gå vidare till högskola.
Eftersom han riskerade förföljelse sökte Babak Kaveh trygghet i Sverige. Efter nio år kom Migrationsverkets beslut: återvänd till Iran. Men elever och personal på Billströmska folkhögskolan tänker inte låta det ske.
– Förut ville jag bli läkare, men jag har inte den energin längre, så jag satsar på att studera till sjökapten och -ingenjör.
Han kom som 21-åring till Sverige hösten 2000, eftersom hans medlemskap i Demokratiska Partiet Kurdistan (KDP) riskerade att kosta honom friheten. Babak Kaveh tillverkade bland annat affischer och flygblad.
– Risken fanns att regimen skulle fängsla mig. Det hade hänt andra.
Nio år i Sverige, där avslag lett till överklaganden till avslag… Nu – ytterligare ett avslag, och en överhängande risk att tvingas återvända.
– Jag fruktar för mitt liv, säger Babak Kaveh.

Omänsklig hantering
Migrationsverket hävdar, enligt de elever som ETC varit i kontakt med, att Babak Kaveh dels inte har varit tillräckligt politiskt aktiv för att riskera repressalier av den iranska regimen, dels har hållit sig gömd här i Sverige.
– Det stämmer inte! säger han själv. Jag har haft kontakt med myndigheterna – tagit körkort, pluggat, startat företag och betalat skatt. Sedan är KDP regimkritiskt och tolereras inte av regimen. Jag är fortfarande aktiv medlem i partiet, det har jag intyg på.
Jonna Samuelsson är upprörd.
– Hanteringen är inte mänsklig. Babak har kämpat och lyckats skapa sig ett liv trots nio år av ovisshet. Hur kan man försätta en person i en sådan situation?
Babak Kaveh säger att han inte kan sova om nätterna. Han känner sig inte trygg.
– Om jag får stanna pluggar jag i höst. Skickas jag till Iran hamnar jag i fängelse. Jag försöker att inte bli deprimerad. Jag har verkligen kämpat. Det räcker nu. Det här är inte mänskliga rättigheter.

Andreas Gustavsson